Hur gick snacket under matchen?
För att kolla hur upplägget och snacket var tog jag pulsen på Alexander Olofsson som var reserv till Tojkander för dagen.
Många gånger hör man att man inte ska falla in i rutiner allt för mycket i och med att man lätt kan glömma vad man ska göra på isen. Men efter att ha lyssnat på "Alex" så inser jag att just rutinerna är BHC styrka - för alla vet precis vad de ska göra i laget.
Det är som vanligt "Stille" som sköter musiken i omklädningsrummet. Det faktum att några väljer att byta om i rummet bredvid kanske är en indikation på att alla inte delar "Stilles" musiksmak. Undrar om han har någon musik från Gladiatorernas CD-skivor?
Ute på isen är det samma mönster. Tojkander väljer hur mycket han vill stå på uppvärmningen och det är bara för "Alex" att vara redo och avlösa vid behov.
- Då får man tid över att spana på eventuella tjejer på läktaren, avslöjar "Alex".
Som vanligt hamnar sedan Alexander långt ifrån sin vapendragare i laget. När Jesper Eckers inte spelar sitter han längst bort från "Alex", så det blir att "jäklas" med de andra. Trots att alla inte gillar att få pikar vid missade målchanser så det gäller att välja rätt kille.
Jag försöker sedan pressa Alexander på att något måste ha fallit ur ramen, men får höra att allt var som vanligt. Inte ens när Tingsryd gjorde 2-2 så blev det panik i båset. Timeouten skötte Dan Mörk som vanligt och vad som hände efter den har väl ingen glömt?
Efter matchen kom så det enda som inte var normalt. Flera spelare var så trötta att någon nerjoggning inte var att tänka på.
- Själv är jag så bra tränad att jag aldrig behöver vara med på det ändå, säger Alexander.
Jag tror att Tojkander kommer vara given i slutkvalet, men vem som står vid båsdörren låter jag vara osagt. I vilket fall som helst så är Alexander Olofsson en rolig "jävel" att snacka med - precis som alla andra i laget.
Som avslutning vill jag bara säga att just tryggheten i laget gör mig lugnare. Det känns som att det här kvalet är vårt kval. Vem som följer med BHC upp vet jag inte och ärligt talat bryr jag mig inte heller. Segerbussen rullar på...