Snöplig förlust för AIK

Året var 1986. Arenan och lagen var samma som nu. Från Dalarna åkte man till Stockholm för att spela på Hovet. Lagets namn var Mora IK och man skulle spela ishockey mot AIK. I hemmalaget återfanns en debutant vid namn Anders Gozzi. AIK kunde vinna stort med hela 6-2. Skulle historien gå igen 17,5 år senare?

Hovet stod och väntade. Mora IK var redo. Anders Gozzi har visat att rutin och erfarenhet gör sin rätt på ett geni. Så långt är alla med. Matchen då? Jo, den kommer här:

Första perioden

AIK bryter in och får en kanonchans precis i inledningen, Johan Forsander forsar fram i slottet, men Pierre Wahlgren i Mora-målet är med på noterna. Det känns direkt som att AIK vill ha greppet om matchen. Laget får två tillfällen att spela powerplay, men de riktigt heta chanserna uteblir. AIK har svårt för att helt och hållet strukturera upp ett fungerande spel. Den största chansen har Mattias Pålsson, sedan pigge Fredrik Ericson hittat rätt med passningen efter en skottfint. Mattias Beck, som till undertecknads stora glädje ser livligare ut än på länge, och Johan Forsander har varsin dribblingsuppvisning. Det resulterar dock inte i någon utdelning vad gäller mål, även om en del applåder rivs ner från den 3 647 personer stora söndagspubliken. Ola Nilsson har inlett stabilt och förtroendeingivande. Samtidigt som det bör nämnas att Mora inte satt honom på några större prov. Tempot blir allt efter som hyfsat lågt. Det är AIK som har kommandot, utan att lyckas fånga gnistan hos publiken som faktiskt är riktigt matt. Mora hittar ibland yta mellan AIK:s forwards och backar. Helt klart är att AIK behöver ligga tätare mellan lagdelarna och spela mer som ett lag, även om det till exempel är en väsentlig uppryckning jämfört med förra veckans möte med Bofors. Ingen spelare i Mora har utmärkt sig något särskilt extra, fast faktumet är ju att Pierre Wahlgren i målet i alla fall har avvärjt alla de sju skott som AIK avlossade under den första perioden.

Andra perioden

Denna period handlar mycket om utvisningar: Hur de uppstod och vad de resulterade i. Innan vi går närmare in på det så konstaterar vi att Mora öppnar perioden med två jättechanser sedan AIK:arna stått stilla. Ola Nilsson avväpnar dock med klass. Mora IK:s förstakedja med Håkan Bogg, Jonas Westerling och Marcus Eriksson visar här upp ett mycket rappt spel, något som sedan följer med matchen igenom. Efter den smått chockartade starten så vinner AIK en tekning i offensiv zon, Urban Omark hittar Patrik Hucko vid blå. Denne skickar i sin tur in pucken framför mål, som lite snöpligt letar sig in. 1-0. Glädje bland alla AIK:are förstås men inte helt rättvist med tanke på bortalagets frejdiga inledning.

Nu till utvisningarna: Fredrik Ericson åker ut för interference när han väljer att tackla puckhållaren, istället för att gå på puck. Ett något tveksamt domslut, eftersom det var hårfint om det inte faktiskt var så att han tacklade just en puckhållare, vilket inte kan rendera i interference. Nåväl, med Ericson på "botbänken" etablerar Mora ett bra spel nästan direkt. Efter en stunds powerplay gör David Printz något tämligen onödigt då han åker ut efter att ha fäktat med klubban högt uppe på en motståndare efter (!) avblåsning. 1-1 kommer således i spel 3-5. Därefter ramlar även 1-2 in i spel 4-5. Målen ger Mora energi som nu har bra fart på spelet, men ett lagstraff med två minuters utvisning efter för många spelare på planen ger AIK chansen med en man mer. Spelet där blir dock inte mer än bara okej, och vi tycks konstatera att AIK har fortsatt svårt att få igång något med en man mer på isen. I slutskedet drar Forsander på sig en utvisning i offensiv zon, AIK lyckas dock hålla undan till pausvilan.

Tredje perioden

1-2 blir snabbt 1-3 under den kvarvarande tiden på Forsanders utvisning. Mora visar ingen hänsyn i powerplay-spelet, och just efter målet känns det oerhört tungt. Varifrån ska spelarna finna sina krafter, publiken är dessutom märkbart slö. Plötsligt tänds dock hoppet. Fredrik Hynning kommer fri men lyckas inte få in pucken ens på sin egen retur, "tredje gången gillt" tänker lagkapten Roger Rosén som forcerar in 2-3. Uppgivenhet förbyts till hopp: Nu ska vi banne mig ha 3-3! Glädjen lyser igenom på läktaren. Man hoppar, dansar och slår händerna i Marabou-skylt. Nu gäller det, ett mål till. AIK får spela powerplay. Den tidigare kritiserade Printz trycker till, 3-3, och himlen känns alltid nära i stunder som dessa. Vi har kommit tillbaka från ett nästan orkeslöst läge. Ännu mera hopp, skrik, vifta på armar och "Marabou-dunk" på läktaren. Nu känns allt väldigt bra. AIK får ytterliggare ett powerplay med tre minuter kvar. Mora lyckas hålla undan men det borde vara en tidsfråga innan AIK sätter den, antigen i tredje eller på övertid. Skulle just till att tacka rättvisan som Mora får en kontring med en halv minut kvar. Nr. 78 i Mora, Mikael Simons visar ingen pardon då han kastar alla glada gulsvarta själar till avgrunden. Ola Nilsson verkar ha fri sikt och den går in mellan benskydden. Jag vill dock inte lägga någon skugga över honom, han gjorde många väldigt bra räddningar i övrigt. Det var inte vår dag helt enkelt. Men Anders Gozzi då? Han jobbade som vanligt hårt men rent spelmässigt var han ovanligt blek, nästan som en debutant. 17,5 år kanske i alla fall inte är så länge... Nej, man kan inte mer än säga grattis till Mora IK! AIK kommer dock aldrig ge sig, om nu någon trodde det, i synnerhet inte Anders Gozzi.

Joakim Fröberg2004-03-21 22:12:19

Fler artiklar om AIK

Möte med Stefan "Myran" Gustafssson - AIK:s väg framåt