Krönika: AIK-ledningen måste vakna!

Nyheten om att AIK på grund av ekonomin tvångsnedflyttas från allsvenskan till division 1 lär väl inte undgått någon i hockeysverige. Men hur kan detta hända Sveriges största klubb?

Frågorna är många, inte minst hos oss supportrar som av klubben i våra hjärtan inte kommer med någon som helst matnyttig information till sina medlemmar och supportrar vars pengar går till klubbkassan. Bristen på information har som säkert de flesta känner till inte varit den bästa, snarare raka motsatsen, det sämsta tänkbara. Inte bara i nuläget som med enkelhet kan summeras som ett katastrofalt läge, utan under större delen av säsongen. Enda gången det spridits ut mycket information om AIK var efter att kvällstidningarna gått ut med uppgifter om att AIK Hockey riskerade att gå i konkurs. Först då vaknar sektionen till liv, åtminstone till viss del, och önskade få ut så mycket ekonomiska resurser som det bara var möjligt - från oss supportrar givetvis.

AIK Hockey som den gångna säsongen haft flera anställda på kansliet har lyckats mjölka oss trogna supportrar på pengar. Men de har missat grundförutsättningen för en klubb med elitambitioner. Nämligen sponsorerna, som har lyst med en fullkomlig frånvaro. Har det ens sökts sponsorer för AIK Hockey och hur har detta gjorts?

Nu är det inte AIK Hockeys ekonomi som fällde avgörandet utan huvudföreningen AIK och dess negativa kapital som är orsaken till att AIK:s hockeysektion får spela i division 1 kommande säsong. Detta kommer inte som någon nyhet för AIK och ändå har ingenting gjorts för att rädda den nästan oundvikliga situationen. AIK har givetvis överklagat men anledningarna till detta känns inte på något sätt speciellt seriösa om den aktuella domen följt gällande regelverk. Överklagandet lär därför med största säkerhet inte innebära någonting konkret. Det känns som ett dåligt försök av AIK att lägga över skulden på Ishockeyförbundet när det i själva verket är de själva som stått för misstagen.

Tvångsnedflyttningen är ett tydligt resultat på vad en splittring av klubben AIK givit. AIK-ledningarna och de styrande vet till synes inte ens själva vad som gäller och uppdelningen av sektionerna har bara ställt till med trubbel och fått ödesdigra konsekvenser - för såväl hockeyn, fotbollen och AIK som klubb och varumärke.

Hockey är i många fall en sport som inleder en sportintresserad kille eller tjejs liv. Om AIK ska harva runt i lägre divisioner i hockey kommer många tänkbara supportrar välja en sämre uppväxt än den svartgula. Detta kommer i det långa loppet slå mot AIK som klubb och fotbollen och de övriga sektionerna lär få det motigare i framtiden att locka nya åskådare. För hur man än vrider på det hela är hockey Sveriges näst största sport och AIK är i dagsläget Sveriges största idrottsförening. Huvudföreningen AIK borde redan tidigare ha agerat med slagkraft för att få rätsida på sin egen ekonomi. Men vi lär säkert inte få se någon större aktivitet där så länge fotbollens elitlicens inte inkluderar de ekonomiska förutsättningarna i huvudföreningen på samma sätt som hockeyns motsvarighet. För engagerar sig huvudföreningen till lika stor del i hockeyns situation som i fotbollens? Knappast!

Sportchefen Gozzi har slitit för att skriva kontrakt med nya och gamla spelare inför kommande säsong. Men om Svenska Ishockeyförbundet inte ändrar sitt utslag kan man nu dra ett streck över alla kontrakt och börja med att ta ett kliv upp till första trappsteg på nytt. De kontrakt som gäller i allsvenskan kommer inte accepteras i divisionen därunder.

Hur det än går känns Hovet som spelplats fullkomligt överflödig. En ny spelplats är ett måste och vart blir det av? Träningsanläggningen Ritorp behöver en ombyggnad även om man inte kan budgetera med någon stor publikanstormning ens för den hallens nuvarande kapacitet.

En annan fråga är; när kommer huvudföreningen lösa sina skulder? För om AIK även sportsligt skulle avancera till allsvenskt spel kommande säsong måste även ekonomin skrivas i svarta siffror. I annat fall, vad ska laget spela för till hösten och våren och vad ska vi supportrar hoppas på under samma period?

Ett skrämmande faktum beträffande hockeyn är följande. När Harkimo (kommer någon möjligtvis glömma honom?) gick in i AIK Hockey lovades SM-guld inom tre år. Drömmarna och lovorden till oss supportrar var glädjande och höga, sanningen och realismen var en helt annan. Istället för att titulera sig som Svenska Mästare fick AIK nöja sig med att vara ett allsvenskt lag. Nya mål sattes upp om att laget skulle ta sig tillbaka till Elitserien inom två år. Två år har nu gått och vi har degraderats ännu en gång. Frågan är om man som supporter ens vill höra några nya drömmar från ledningen vars verklighetsuppfattning i sportvärlden kan ifrågasättas.

Ovanstående är bara en del av det missvisande man som supporter har fått stå ut med. Lovord har givits i många andra frågor och även beträffande just elitlicensen har det sagts att vi skulle klara den. Jag är nog inte ensam om funderingarna runt detta. Hur kan detta hända? AIK, Sveriges största idrottsförening har förutsättningarna. Men AIK har inte gjort tillräckligt, och som jag skrev i en krönika under föregående säsong så har informationen från AIK:s sida varit under all kritik. Utan information kan man inte väcka ett ökat intresse hos marginalsupportrarna runt om i hela Sverige. Det är nära på en omöjlighet.

AIK Hockeys supportrar har ställts inför hårda prövningar och stått ut med dessa. Men någonstans går faktiskt gränsen och AIK behöver nu bygga upp ett förtroende och vara ärliga mot sina supportrar.

Hoppet är det sista som överger människan. Det är något som inte minst kännetecknar en supporters liv.

Tom Pettersson2004-06-05 22:29:00

Fler artiklar om AIK