Krönika: Lakers, succésäsongen 2003/04
Forza Lakers-skribenten Martin Jäghagen har plitat ner en krönika om Växjö Lakers anno 2003/2004.
Som nykomling i en högre serie ställs man inför många tankar och funderingar. Dom flesta kretsar kring frågan om laget är tillräckligt bra och anpassningsbart till en högre serie. Innerst inne har man förhoppningar om en omedelbar succé, en succé som man oftast bara lyckas förverkliga i sin fantasi och sina drömmar. Säsongen 2003/04 var året då föreningen Växjö Lakers och dess supportrar Lakers Lakejer fick sin dröm att bli verklighet.
Efter framgångarna i division 1, som innebar avancemang till allsvenskan, var man tvungna att förstärka laget för att kunna stå upp mot det betydligt hårdare motståndet i allsvenskan.
Elitseriemeriterade snabbskrinnaren Henrik Andersson hämtades in från Linköping. Playmakern Torsten Yngveson, Bofors och hårdtacklande backen Henrik Blomqvist från MIF Redhawks var några av de viktigaste kuggarna som anlände.
Trots seger i premiären hemma mot Mörrum så fanns det i övrigt mycket att önska. Mycket av spelet och tempot från åren i division 1 fanns kvar i benen och huvudet på spelarna, och man såg som supporter inget ljus i tunneln som kunde få ändring på detta mönstret.
Men så en dag i oktober kom nyheten som slog ner som en bomb i hockey-Sverige. Växjö Lakers hade lyckats skriva kontrakt med tidigare Stanley Cup-mästaren Shjon Podein från St. Louis Blues. Denna värvning skulle visa sig bli en ett lyft, inte bara för hans kedjekamrater, utan även för laget, föreningen och Växjö som stad.
Efter den förkrossande 8-2-segern mot Mörrum i Shjons debutmatch så kom vändningen för hela laget. Tyvärr räckte det inte hela vägen direkt till Superallsvenskan, 2 poäng var allt som saknades.
Efter en andra plats i grundseriens fortsättningsserie så levde hoppet om elitseriekval kvar. Men då krävdes att man tog sig igenom en två omgångar lång play off-serie där varje spelades i bäst av 3 matcher. I första rundan ställdes Lakers mot Sune Bergmans Sundsvall. En matchserie där som Lakers vann i två raka matcher, 2-1 hemma och 4-3 efter ett sent avgörande i förlängningen av Jarno Pikkarainen.
Skellefteå AIK väntade i den avgörande play off-rundan, ett Skellefteå som länge kämpat för att nå högsta serien och som blivit bofast i toppen av allsvenskan. Lakers lyckades dock besegra besegra SAIK på hemmaplan efter ytterligare ett övertidsmål, denna gång signerat Peter Andersson. Skellefteå hade ändå fördelen av att ha dom resterande två matcher på hemmaplan, en fördel som skulle visa sig matchavgörande för hela serien. I match två så gick även den till förlängning, fast med denna gång som SAIK som segrare, trots att Lakers här bara var ett rungande stolpskott från att skrälla mot ett topptippat SAIK.
I den tredje matchen så lyckades inte Lakers stå emot SAIK:s offensiv och det blev förlust med klara 1-5.
Säsongen var över för Växjö Lakers del, vilket naturligtvis kändes väldigt bittert efter slutsignalen. En bitterhet som efter några dagar, när man fått distans till det hela, övergick i ren stolthet när man ser tillbaka på säsongen i sin helhet.
Att ha ett av dom högsta publiksnitten i hela allsvenskan. Att lyckas värva en av kuggarna i Colorado Avalanches Stanley Cup-segrande lag från 2001.
Att som nykomling vara så nära som ett stoltskott från att få kvala till elitserien.
Vem hade kunnat drömma om det när säsongen startade?
