Ett mål räckte för Växjö
Huddinge hade förtvivlat svårt att göra mål i kväll, och just inte mycket mer skapade Växjö.
Men nog studsade en slumppuck turligt in bakom Janne i ett power play-läge i slutet av första perioden, i en period som Huddinge först dominerade klart, men där Växjö så småningom tog över.
Men helhetsbilden av den här matchen är väl närmast att den spelades mellan två tämligen dåliga lag, där Huddinge hade mest spel och skapade flest chanser - och framför allt lägen, där nästa passning kunde lett till en rejäl chans om det hade funnits någon på rätt ställe att passa till. Växjö var väl med i tillställningen i första perioden, tillräckligt för att det inte ska kännas totalt orättvist att man fick med sig tre poäng. Eller i varje fall inte att man gjorde 0-1 just när man gjorde det, för precis just då var man närmast att göra matchens första mål. Det är väl det mest positiva som kan sägas om gästerna denna kväll.
Annars skapade de totalt sett till hela matchen avsevärt ännu mindre än Huddinge mäktade med. I tredje perioden var det mindre än två minuter ifrån att man hade bokförts för noll skott på mål. Men Per Sundbom räddade i alla fall Lakers från den nesan med två skott ca 18,04 och 18,16 i perioden.
Om Huddinge sett till sitt spel under hela matchen verkligen inte var värda att få in en endaste puck bakom Andreas Hadelöv så är det svårt att känna att man inte, "rättvist sett", skulle ha haft en poäng via 0-0 vid full tid. Så mycket mindre dåliga var inte Växjö, sett till hela matchen. Var man värda att vinna första med 1-0 var Huddinge än mer värda att minst få in en puck under de två följande perioderna.
Men detta är väl denna erbarmliga säsong i ett nötskal. Även om man förvisso är dåliga själva, så ska ett för dagen minst lika dåligt motstånd ha all tur och allt flyt. Det är något slags axiom. Usch, en så trist säsong detta är.
