Leksand förlorade mot Skellefteå
Mikael Karlberg mäktade med tre poäng i comebackmatchen. Det räckte dock inte för Leksand som förlorade mot Skellefteå med 4-5.
Det var en händelserik match som utspelade sig i Leksand i kväll. Mikael Karlberg fick ett fantastiskt välkomnande av Superstars. På den ena långsidan sträckte sig en 50 meter lång flagga med texten "Carlberg" och på "södra" var det två stycken tre meter höga siffror där det stod "17" med isfacklor runt om. Det handlade om ett av de bästa tifona som jag sett av Superstars - någonsin.
Leksand fick en dålig matchinledning. Jam Nemecek blev utvisad och Jimmie Ericsson utnyttjade det numerära överläget. Skellefteå-forwarden åkte in från högerkanten, drog en LIF-spelare, hittade en lucka bakom Johan Hedberg och nätade. Ett fåtal minuter senare fick Leksand chansen i powerplay - när just Jimmie Ericsson blev utvisad - och då mäktade Leksand med ett snyggt mål. Magnus Hedlund vann en tekning och passade pucken till Michael Ryder som slog en lång diagonalpassning till Mikael Karlberg. Den sistnämnde klippte till direkt och gjorde 1-1. Snacka om bra start på debutmatchen. Skellefteå var sammanfattningsvis strået vassare i den första perioden och det hade inte varit orättvist med ett ledningsmål för gästerna. Perioden var händelserik och innehöll många målchanser åt båda håll.
Den andra perioden började bra och 2-1 kom redan efter drygt en minuts spel. Sean Gauthier slarvade, missade pucken och Johan Rosén fick öppet mål. Leksand tredje mål, ett kort tag senare, var också ett resultat av slarv. Den gången slarvade Skellefteå i uppspelsfasen, Rudolf Huna snappade åt sig pucken, sköt ett skott som målvakten räddade och Michael Ryder tog hand om returen på bästa sätt. Skellefteå tog med all rätt timeout, vilket var ett lyckat drag. Ett fåtal minuter senare hade SAIK både reducerat och kvitterat. Det började med att Skellefteå vände spelet, Johan Åkerman fick tag i pucken och passade fram Fredrik Sundin som styrde in 3-2 från nära håll. Därefter drog Francis Boullion ner Johan Ramstedt, något som resulterade i straffslag. Andreas Paulsson satte straffen på ett kyligt sätt via stolpen. Leksand fick dock det sista ordet i perioden genom att ta ledningen genom Michael Ryder i spel fram mot tre. Mikael Karlberg passade fram Michael Ryder som sköt ett stenhårt och välriktat skott från blålinjen.
Slutperioden började dåligt för Leksand. Hemmalaget agerade lojt, passivt och Johan Åkerman fick göra 4-4 alldeles för enkelt. Pucken tog på Stefan Bemströms skridsko och styrdes retfullt enkelt in i mål. Den före detta LIF-backen Jörgen Sundqvist gjorde även 4-5 ett kort tag senare. Det började med att Chad Hinz prickade stolpen, därefter tog Sundqvist hand om returen. Målet blev matchavgörande. Leksand hade dock en puck inne i slutet, men domaren ansåg att slutsignalen redan gått. Jag är tveksam till det, men det är inte helt omöjligt att domaren hade rätt. Det var i så fall på marginalen.
Det här var en match som Leksand borde ha vunnit, man hade 3-1 och då ska man bara inte rasa ihop så som man gjorde på hemmaplan. Leksand släppte in för billiga mål i kväll, vilket straffade sig. Powerplay-spelet var förvisso stundtals riktigt bra, men Skellefteå var fantastiskt stabila i boxplay och försvarade sig för det mesta ypperligt.
Sammandrabbningen var sammanfattningsvis jämn rent spelmässigt. Båda lagen stod för många individuella misstag och kan definitivt bättre än så här. Det faktum att Leksand gick runt på fem backar ställde till det. Den rätta farten och kraften i slutperioden när Leksand jagade en kvittering fanns inte.
