Huddinge till division 1
Huddinge förlorade mot Halmstad på hemmaplan och är därmed definitivt avsågade medan laget från Halland är klara för Play Off och för nästa års allsvenska.
Den enes bröd, den andres död... eller i varje fall enorm lycka för den ene och hejdlös olycka för den andre. Ja, det var kontraster i Björkängshallen på söndagen. Det enda lag Huddinge har slagit ut i play off till elitserien den enda säsongen de varit med där tog gruvlig revansch 28 år efter kvalmatcherna 1977 (24 och 27 februari det året) genom att i ett och samma andetag inte bara säkra play off-spel igen för första gången sedan dess, utan dessutom skicka ner Huddinge i division 1.
Bästa klacken vi sett och inte minst hört i hallen den här säsongen var på plats lite knappt en timme före nedsläpp och började anslå tonen redan då. Och de fick definitivt Huddinge ur balans i två perioder, så att Hammers på isen kunde gå fram till 4-0, en helt rättvis ledning, inget att säga om det.
Scenförändringen i början av tredje var smått otrolig, men också sedvanligt följdriktig att det kunde bli tre mål men absolut inte ett fjärde.
Annars var vi flera med lite koll på Huddinges historia som satt här och var i hallen just då och funderade på den anmärkningsvärda matchen mot Nacka den 25 november 1981, då Huddinge vände just 0-4 efter två perioder till vinst 6-4.
Den matchen blev också i praktiken den rejäla vändpunkten efter Huddinges svacka med två säsonger utanför play off och säsongen 81/82 hade inte börjat särskilt bra heller. Men efter vändningen i andra periodpausen den där onsdagskvällen i november 1981 reste sig Huddinge till att snart ta sig över play off-strecket och sedan var man ett play off-lag sexton säsonger i rad.
En sådan vändning från och med period tre igår kunde Huddinge verkligen ha behövt, men i dessa dagar ska man naturligtvis inte tro en massa positivt när det gäller Huddinge.
Inte tal om att vi åker ur mer av något annat skäl än för att vi inte har spelat tillräckligt bra själva, men... inte har vi överlag sett domare döma oss schysst den här säsongen. Söndagen var inget undantag. Halmstad hade två klockrena matchstraff, rejält fula övergrepp som vi nu fick vara tacksamma för att herr Eriksson hade sett NÅGONTING och det åtminstone blev en sketen tvåa bägge gångerna.
Att sedan Monir var så förbannad vid det andra tillfället att han klev in i bortalagets utvisningsbås och fortsatte dispyten med Hammers-busen var förvisso inte vackert, men när det gällde att spela rent och schysst var det som vanligt Huddinge som försökte bjuda upp till ärlig hockeykamp men inte hade något för det, för att de man mötte i allmänhet fick bete sig hur som helst, oftast helt utan åtgärd.
Det ser otroligt illa ut, Huddinge har verkligen varit tillräckligt dåliga av egen kraft, domarkåren hade inte behövt spä på läget så mycket ännu mer som de har gjort med att oftast ha så skilda nivåer på domsluten.
Säg så här. Hade man inte sett sådana märkligheter tid efter annan under den här säsongen hade man inte ens varit i närheten av att fundera på något annat än att "nåja, vi har ändå bara varit så jädra dåliga själva, vi har inget annat att skylla på". Men det har verkligen varit gott om sådana domarinsatser av det slaget att man suttit sedan och inte kunnat undgå att tänka på att Huddinge onekligen kunde ha gjort fler mål och motståndarna färre, om matchbilden hade avspeglats lite bättre i lagens antal utvisningsminuter.
Hur många "femmor" Huddinge kanske hade kunnat göra mer än ett mål på den här säsongen i stället för en "tvåa" där man kanske hann med ett enda, eller aldrig lyckades åstadkomma just någonting under de två minuter man fick på sig, men enligt regelboken definitivt borde haft tre minuter till egentligen är inte värt att fundera på... man kan bli mörkrädd för mindre.
Men nog har det också känts som att "makterna" varit emot Huddinge. När lagets lagkapten firar sin 300:e seriematch med laget i en svår bortamatch och så passande gör 2-3 i sista ordinarie matchminuten är det rent djävulskt utstuderat att motståndarna ska lyckas hinna kvittera den ledningen och rädda poäng ändå. Att vi fick se ett sådant scenario också visar bara att någon där uppe (eller nere???) verkligen inte gillade Huddinge i år och hade ett mycket ont öga till oss. Man undrar vad HIK har gjort för att ådra sig sådan vrede, och från vem...? Usch, en så tråkig säsong...
