Stockholmslag i de två högsta serierna
Säsongen som gick och säsongen som kommer blir de torftigaste någonsin i fråga om stockholmslag i de två högsta serierna.
Två säsonger i rad kommer nu Stockholms län att bara ha haft fyra lag i de två högsta divisionerna. Säsongen som gick hade vi Djurgården och Södertälje i elitserien, Hammarby och Huddinge i allsvenskan. Till säsongen som kommer är dessutom symboliken enorm i att Huddinge ersätts i allsvenskan av AIK. De fyra gamla riktigt stora klubbarna i regionen blir därmed de enda fyra från hela regionen i de två högsta serierna.
Med det nya upplägget där de två högsta serierna endast omfattar 28 lag totalt är det väl inte mycket som talar för att just stockholmsregionen ska kunna besätta mycket mer än fyra lag totalt av de 28. Men nog har regionen tappat enormt, från att vara ishockeyns ursprung i landet till en marginaliserad trakt, där publikintresset för några andra lag än möjligen de riktigt gamla klassiska och knappt ens det, är rent bedrövligt.
Som läget är just nu blir det svårt för några andra lag att ta sig in i den hegemonin igen. Det kommer inte att vara lätt att avancera från nya division 1 till nya allsvenskan heller, och de förortslag i stockholmstrakten som kan hålla sig framme i sina division 1-serier kommer att konkurrera med landsortslag med stor publik uppbackning och lokalpress som skriver om ortens lag mest varje dag i tidningen.
Tanken har funnits där en tid, och jag har nu gjort en sammanställning av hur många lag Stockholms län haft i de två högsta serierna säsong för säsong genom tiderna.
SSK och övriga aktörer från Södertälje hör ju till Södermanlands distrikt i ishockeyns uppdelning, men ligger ju i allra högsta grad i det storstockholm, där man tillsammans med framför allt AIK och Djurgården har kunnat blockera effektivt för en klubb som Huddinge att nå sina drömmars mål. Notabelt är ju att Huddinge under lång tid lyckades detronisera det kanske egentligen ännu mycket mer klassiska Hammarby, som ju t ex har fler SM-guld än både SSK och AIK.
Jag har därför valt att följa länets gränser. Under en period på 60-talet innebar det att division 2-lag inom länet spelade i tre helt olika serier. Förortslagen här i trakten i division 2 östra B, Södertäljes dåvarande andralag BK Remo i division 2 södra A med lag neråt övriga Södermanland och Östergötland, och så Norrtälje IK som spelade i division 2 västra A med lag från övriga Uppland och Västmanland.
De två säsonger då regionen haft som allra flest lag i de två högsta serierna handlar det dock om lag från stadsdelar i Stockholm, förorter och grannstäderna Södertälje och Nacka.
Den första stora toppen var 1925/26, då åtta lag spelade i högsta, och nio lag, indelade i två grupper, spelade i näst högsta divisionerna. På den tiden med namnen Klass I och Klass II A och B. Alla sjutton lagen var vid denna tid än så länge från Stockholm med omnejd, och i klass I spelade Djurgårdens IF, IK Göta, Hammarby IF, IF Linnéa, Nacka SK, IFK Stockholm, Södertälje SK och Tranebergs IF.
I klass II A segrade Karlbergs BK före AIK, IF Stefaniterna och Mariebergs IK och i klass II B vann Lidingö IF före Kronobergs IK, IK Hermes, IK Olympia och Vasa BK. Lidingö vann en final mot Karlberg med 3-0 och gick upp, medan Karlberg stannade i klass II.
Den andra stora toppen och rekordet, av allt att döma för alla tider, kom spelåret 1946/47, då sju lag i regionen spelade i högsta serien och tolv lag till i näst högsta.
I Svenska Seriens division 1 norra vann SSK före AIK med UoIF Matteuspojkarna som trea och Karlbergs BK på femte plats. Fyran Mora och sexan Åkers IF var de "utsocknes" inslagen i norra serien.
I södra gruppen vann Hammarby, som också vann seriefinalerna mot Södertälje, närmast före Västerås IK, med Nacka SK och IK Göta på tredje och fjärde plats. Efter dem följde Forshaga IF och IFK Mariefred.
I division 2 var fem av sex lag i östra gruppen från regionen. Atlas Diesels IF vann före Årsta SK, IFK Stockholm, uppsalalaget IK Sirius, Kungsholms IF och Reymersholms IK.
Djurgården vann den södra gruppen före norrköpingslagen Sleipner, IFK, AIS och Tjalve och linköpingslaget Derby, och sörmlandsgruppen bestod av idel lag från Stockholms län: Traneberg, Södertälje IF, IF Olympia, Lilljanshofs IF, Värtans IK och IFK Tumba.
Ganska nära de här toppmarkeringarna kom regionen spelåren 1966/67 och 1967/68 då man hade tretton lag i näst högsta serien. Men vid den tiden hade antalet lag i högsta kommit att sjunka till de tre vi har varit vana vid att se där i "modern" tid, dvs AIK, Djurgården och Södertälje.
Bland lagen man känner igen mest från ännu äldre tider fanns vid denna tid fortfarande sådana som IFK Stockholm och Traneberg med meriter från högsta serien och Sundbybergs IK som i skarven 50/60-tal var ett topplag i division 2 östra B och krönte den perioden med att snuva nedflyttade Hammarby på serieseger och allsvenskt kval 1961/62.
Samtidigt som det var vid just denna tid två lag med sina största meriter på 70-, 80- och 90-talet gjorde entré i näst högsta serien. Väsby, som från en position som ett habilt division 1-lag men inte mycket mer plötsligt blixtrade till och chockade hockey-Sverige med sitt elitserieavancemang 1987, gick upp i tvåan 1965 och var nykomlingar där säsongen 1965/66.
Och året efter kom från södra sidan av stan mitt eget älskade Huddinge, som tvärtemot Väsby blev ett lag som mer eller mindre permanent var i toppen av ettan och kvalspelade till elitserien, men i gengäld aldrig nådde ända fram.
Den sista stora toppen hade vi säsongen 1993/94 med tio lag från regionen i näst högsta serien. En siffra som då också i hög grad berodde på att Södertälje och AIK just hade ramlat ur elitserien åren efter varandra, och att alltså Djurgården var regionens enda lag i elitserien. I 1993/94 års division 1 östra spelade tolv lag, Nyköping och Roma från andra regioner och AIK, Arlanda, Danderyd/Täby, Hammarby, Huddinge, Södertälje, IK Tälje, Vallentuna, Väsby och Österåker från huvudstadslänet.
På senare år har det blivit mer och mer futilt att spela ishockey i Stockholms närhet. Att spela i landets näst högsta serie drar inte i sig någon som helst publik, det är på tok för mycket som konkurrerar och man undrar hur en i övriga landet så populär sport som ishockey kan vara så otroligt ointressant för folk just här i trakten.
Och nu får vi alltså till råga på allt ett seriesystem som ännu mer kommer att accentuera de här skillnaderna. Djurgården och Södertälje i elitserien och AIK och Hammarby i allsvenskan är de enda lagen i trakten kvar i de två högsta serierna.
Stockholmshockeyn skulle behöva seriesystemet med "de riktiga superallsvenskorna" igen (se länktipset till vänster till min artikel från härom året). I det seriesystemet kunde även små förortsklubbar i stockholmstrakten få sin plats under solen någon säsong då och då. Och Huddinge kunde nå den position man hade i hockey-Sverige då.
Det återstår att se vad hockeyn har för framtid här i Stockholm med omnejd. Optimist måste man ju ändå vara...
