Krönika: Fram med Brynäshjärtat
Kvalserien handlar långt ifrån om något skönspel. Hur fånigt det än låter handlar det om att kriga och åter kriga ute på isen.
Det faktum att förlustmatchen mot Nyköping gav många negativa besked är ganska givet. Det är aldrig acceptabelt att förlora mot en så pass underlägsen motståndare, allra minst i en kvalserie då det gäller som mest. Självklart var Elitserien bättre än Allsvenskan och självklart blev Nyköping stundtals utspelade, men i de situationer där det gällde som mest svek Brynäs.
Yrkesstolthet
Det saknades helt enkelt hjärta mot Nyköping. Christian Sjögren, Henrik Malmström, Chris Phillips, Björn Danielsson och till viss mån Ove Molin samt Tommi Miettinen var de som stod upp riktigt när det hettade till mot Nyköping. Mikko Kuparinen och Jesper Björck gjorde väl det de ska i egenskap av sina defensiva roller, men mot ett sådant motstånd borde de kunna dominera. Det känns minst sagt konstigt att sitta här och skriva om spelare som visar Brynäshjärtan, utan att nämna en enda som faktiskt är från Gävle. Jag måste säga att det är en jäkla tur att det finns något som heter yrkesstolthet i truppen.
Det känns inte som att till exempel Sjögren kan ha utvecklat något större hjärta för klubben direkt, men ändå kämpar han som besatt i varje byte. Följ hans exempel!
Mer djävlaranamma behövs
Daniel Casselståhl vek ner sig och Johan Holmqvist gjorde en direkt dålig insats. Mikael Wahlberg klagade mest hos domaren. Han stod för ett fint förarbete vid 1-0-målet, men på slutet var det många passningar med felaktig adress.
Mikael Lind var inte direkt dålig under matchen, nej tvärtom. Han tog många bra intiativ och styrde skickligt in ett mål också, men i slutet av matchen låste sig allt för Lind, han förlorade även massor av tekningar, viktiga sådana.
Målsumparen Petrovicky
När Brynäs värvade Ronald Petrovicky från New York Rangers trodde man att slovaken var ett kap. Han är dock fortfarande mållös i Brynäströjan och har tyvärr kommit att bli en riktig målsumpare. Vid 0-1-målet senast mot Nyköping var det just Petrovicky som missade öppet mål i anfallet innan de kontrade in målet. Symboliskt för matchen och likaså för Petrovickys tid i Brynäs. Men det är bara att bryta ihop och komma igen - än finns det chanser att måla i Brynäströjan.
Dackell ser sliten ut
Andreas Dackell var totalt osynlig. Han har varit dålig sedan den fotskada han ådrog sig i julas. Vad det beror på vet jag inte, men det går alltid att spekulera. Kanske gjorde han en för tidig comeback. Med tanke på det dåvarande tabelläget och skadelistan hade det inte varit konstigt om man tog lite mer risker än vanligt.
Det vi kan se nu är i alla fall en utmattad Dackell. Somliga menar att han är sliten på grund av dålig sommarträning och det låter faktiskt inte helt omöjligt. Han tränade självständigt i somas och kom sent in i laget. Självständig träning kan självklart vara bra, men inte för alla. Dessutom hade han mycket att ordna upp i Montreal när han skulle flytta hem till Sverige. Jag tror inte att Dackell har några problem med motivationen, nej, det måste vara konditionen som spökar. Problemet är att Brynäs absolut inte har råd med spelare som är ur form just nu. Enligt min mening borde Wayne Fleming inte vara rädd att bänka underpresterande spelare, oavsett om han heter Andreas Dackell eller Jakob Johansson. Nu finns det också något som inte fanns tidigare - bredd i truppen. Nämnde Johansson och Nicklas Danielsson står båda redo att få sin chans under Flemings ledning.
"Honken" kommer tillbaka
Att Brynäs har en av de bästa svenska målvakterna i kassen kan väl ingen förneka. De som har följt "Honkens" karriär noga har sett hur enormt bra han har varit under en del perioder, som i SM-slutspelet när Brynäs tog sitt senaste guld eller i AHL-slutspelet för några år sedan där hans lag kom till finalspelet. Hans stora problem är dock ojämnheten. Ibland gör han riktigt dåliga insatser, även om det inte är varannan match precis. Förhoppningsvis har han gjort sin plattmatch i Kvalserien nu och då var det väl i och för sig bättre att den kom mot Nyköping än mot något av de lag som aspirerar om en elitserieplats nästa säsong. Men man ska inte glömma att "Honken" alltid har kommit tillbaka i storform efter diverse plattmatcher och kommer att göra så även nu.
Boork - en lustigkurre
De som har läst Expressen kan väl knappast ha undvikit att Leif Boork har varit kritisk mot Djurgårdens Dan Boyle under hela säsongen, oavsett hur mycket kanadensaren har dominerat i matcherna. Nu verkar det har blossat upp på allvar, sedan Boork ansåg att Boyle borde fått sparken efter en så kallad indianare i egen zon. Om vi bortser från att Boyle är en av elitseriens bästa backar är Boorks tankar ändå ganska konstiga. Ett misstag kan alla spelare göra, det är bara att acceptera.
En del spelare tar mer risker i sitt spel än andra. Tänk om Boork hade varit tränare i Brynäs när Pär Djoos var i laget, hur många gånger hade han inte sparkat honom då? Vi kan ändå konstatera att det senaste SM-guldet aldrig hade vunnits om Djoos inte hade varit med, likaså om Boork hade stått i båset.
