Krönika: Aldrig mer Markus (Del 2)
Krönikan Aldrig mer Markus fortsätter med del 2 av 2.
Går man igenom statistiken på antalet skador i Elitserien de senaste fem åren så måste den ökat markant. Detta beror delvis på att spelet blivit mycket snabbare, men antalet regelbrott i spelet har ökat även de.
Nu är Näslund borta för gott och Elitserien en profil fattigare. Det man sedan får läsa i forum och diverse annat är att "det inte är någon förlust", eller att den girige Näslund kan fara och flyga. När man läser sådant om en av de största talangerna som MODO producerat blir man bara arg. Detta är förstås inte någonting annat än skitsnack. När man går på ishockey vill man se bra spelare och man vill bli underhållen. Vad man däremot inte vill bli är irriterad över hur alla blir hakade, får klubbor i ansiktet och fasthållna vid sargen i 40 sekunder eller längre - samtidigt som domaren skriker "spela på!".
Spela på, ja. Det är så enkelt att bara spela på. Vilket jag själv tror är den främsta anledningen till att vi inte får se någon Näslund mer, och vad vet jag - kanske inte ens Peter Forsberg?
Till sist en stilla undran, hur många spelare ska behöva försvinna? Hur många ska behöva klaga på att spelet är för fult, hur många ska behöva bli skadade? Vad krävs egentligen för att man ska börja tänka till och verkligen försöka göra något åt saken? Detta maler i skallen på mig, jag vet att jag inte är ensam.
***
Jag vänder på en femöring och går på de positiva nyheterna. Nyheten gällande Sedinarna och Weinhandl och ett långtidskontrakt tycker jag låter som en helt formidabel konstellation. Sedinarna gjorde ett briljant VM, samtidigt som Weinhandl hade det tyngre. Samtidigt så vet man ju vad dessa tre kan göra sen tidigare och skulle de spela för MODO nästa säsong känns ju allt förstås mycket tryggare (och roligare).
Som vanligt så är det varierande besked när det gäller NHL och det senaste är att ännu en säsong kan bli inställd. Jag förstår ärligt talat inte tankegångarna där borta, borde man inte ha som högsta prioritet att få igång säsongen? Det verkar inte så.
Det är fortfarande långt mellan möten, anbud och aktivitet överhuvudtaget. Frågan är, är det positivt eller negativt med att NHL ställer in igen? Förmodligen negativt och jag vet att jag direkt efter säsongen starkt önskade att de skulle komma igång där borta.
Fast om vi ser till hur MODO-truppen ser ut idag så är det ju faktiskt så att man återigen börjar hoppas litegrann att den ställs in. För faktum kvarstår MODO har ett mycket bättre lag under lockout. Som MODO-fan kan man väl få hoppas i alla fall lite grann? Frågetecknen är lika stora hos andra elitserielag och ibland känns det skönt att inte vara helt ensam.
***
MODO-truppen börjar ta form och som det ser ut nu så...ser det väl hoppfullt ut. Det behövs förstås fortfarande några klasspelare om man ska vara säkra på att stanna kvar i ligan. En eller två centrar av elitserieklass eller bättre en back och två forwards till, är vad jag väntar på för att MODO ska bli ett slagkraftigt lag i vinter.
Efter att ha läst en intervju med Harald Lückner i Örnsköldsviks Allehanda får jag erfara att man väntar på Mattias Timander och Alexander Steen. Timander vill stanna kvar och så länge lockouten i NHL pågår får inte Steen förhandla med NHL. Det är nog inte bara jag som väntar på att något ska hända från MODO-håll. Man blir liksom lite rastlös utan beskeden, eller hur?
Dessutom som den idiotiska optimist jag är, tror jag att de kommer. Både Timander, Steen och den etablerade centern man så gärna vill ha. Man kanske är konstig men när det är tyst kring klubben i bara en eller två veckor så blir alltid jag lite oroad i alla fall.
Som anhängare vill man ju helst att det händer något hela tiden.
Det ska dock sägas att jag har fullt förtroende för Bengt Hedin Co. På något sätt lyckas han alltid få ihop en slagfärdig trupp redo för strid...och jag är fortfarande inte orolig. Så här, 124 dagar till premiär.
» Tillbaka till del 1
