Leksand skänkte bort bonuspoänget
Det var ett minst sagt ångestladdat och darrigt möte mellan Elitseriens två kanske sämsta lag. Södertälje fick med sig bonuspoänget tack vare hjärnsläpp i övertiden.
Om och om igen har jag skrivit att Leksand spelat "måstematch". Återigen var det dags för en "måstematch". Tre poäng var nödvändigt för att inte tappa taget om det strå som kunde leda till ett slutspel för Leksand.
Dagens match var en spottloska i ögat på alla som hoppats på slutspel eller bra torsdagsunderhållning. Matchen var genomusel utan tendenser till bra spel någonstans. Leksand och Södertälje borde fått en poäng var, max, båda lagen var nämligen lika dåliga.
Första perioden bjöd på två mål
Hemmalaget inledde målskyttet efter drygt sexton minuter och hade tidigare haft några fler vassare målchanser än Södertälje - ja, det var alltså ett hyfsat rättvist ledningsmål. Per Lundell skickade upp en lång svepande puck till Johan Witehall som gled in i zon, väntade upp, slog en pass rakt över till Niklas "Pajen" Persson som ganska snyggt drog målvakten och satte 1-0.
Södertäljes svar tog trettio sekunder. Leksand anföll men tappade pucken vilket Juha Lind och Joakim Eriksson tog vara på snabbt. Jocke Eriksson sköt ett skott som Mike Bales släppte retur på. Där stod Lind och petade påpassligt in kvitteringen.
Andra perioden händelselös och tråkig...
Matchen innehöll inte ens någon liten orosunge eller ens en tanke på bråk. Thomas Andersson, domaren, hade en lugn kväll och det var liksom som om varken Södertälje eller Leksand vågade ens tacklas. Inget av lagen var särskilt nära att göra mål. Mike Bale och Magnus Lindqvist stod kalla, för spelet innehöll mest icingpuckar och trängsel i mittzon.
...liksom den tredje
Tredje perioden var sammantaget tråkig den också men nu försökte i alla fall Leksand skapa någonting. Det syntes inte minst på skottstatistiken 11-4 i tredje akten. SSK verkade väldigt nöjda med oavgjort och slog sig tillbaka på försvar och satte nytt årsbästa i sarg-ut-puckar.
En riktigt het målchans fick vi i alla fall se. Med tre sekunder kvar av matchen blev Mikael Pettersson, klart bäst i Leksand idag med sitt hårda arbete som alltid, men som för en gångs skull mynnade ut i något konstruktivt, fri. Pettersson försökte dra målvakten som gjorde en snygg parad. Synd på hela matchens bästa chans.
Förlängningen fick avgöra - tack vare koncentrationsmiss
Man spelar fyra man i elitseriens övertidsspel. Det vet nog de allra flesta. Men Leksand var tydligen så nervösa att man glömde av det i stridens hetta. Helt plötsligt stod man med fem man på banan. Utvisning. (Leksands enda utvisning i hela matchen - det får tala för sig själv)
Inte nog med powerplay fyra mot tre. Leksand var också generösa med markeringen. Janne Huokko kunde stå och måtta en stund innan han släppte passet in i slottet där Patrik Zetterberg mol allena kunde prickskjuta 1-2. Stackars Mike Bales helt chanslös.
Beröm i Leksand ska förutom de tre som fick poäng även Henrik Nordfeldt, Niklas Eriksson och Arboga-lånet Alexander Semjonovs ha. Semojonovs fick mer och mer speltid ju längre matchen led och var en frisk fläkt i laget.
Slutspelet börjar krypa längre ifrån nu. Men ändå är det bara sex poäng upp. I topp på önskelistan: En formtopp som varar i minst fem matcher. Ja, fem raka treor skulle inte sitta illa.
