En uppvisning i gladhockey
Den relativt knappa publikskaran bjöds på en riktig gladhockeymatch av Leksand och Frölunda, som dock med hemmaögon sett slutade med sorti.
Viktiga poäng på spel, men dålig uppslutning
Att det var en viktig match för Leksand märktes inte alls inför matchen. Uppslutningen från publiken var dålig, vilket inte minst publiksiffran 4300 skvallrar om. Trycket från läktaren var dock ändå rätt hyfsat.
Den första perioden blev liksom ett riktmärke för resten av matchen. Båda lagen hade kommit för att spela fin ishockey, med böljande spel, mycket chanser och två, trots de många målen, bra målvakter.
Frölunda fick emellertid grepp om matchen direkt. Två snabba mål av Joel Lundqvist och Jens Karlsson försatte Leksand i en lite prekär situation. Målen kändes dock inte helt rättvisa. Leksingarna hade skapat minst lika mycket, men Frölunda utnyttjade LIF:s lite väl frikostiga försvarsspel - två gånger om!
Som tur var för Superstars och Leksands IF, så tryckte Henrik Nordfeldt in 1-2 i slutet av första, och hemmalaget hade ting på fler mål. Niklas Persson och hans namne Eriksson, manade på hemmalaget med härligt uppoffrande spel.
Direkt efter Nordfeldts reduceringspuck kom dock Kahnberg fri med målvakten. Fredrik Svensson lånade väl lite väl mycket tröja av Kahnberg som föll och fick straff.
Johan Backlund räddade den lite halvtama straffen, vilket var en otroligt viktig punkt inför andra perioden.
Leksand spelade sin bästa hockey på flera månader
Leksand satte tempot direkt. Det gjorde också att Frölunda drog på sig en utvisning 5.45 in i perioden. Det utnyttjade dalkarlarna direkt. Niklas Persson var den store giganten bakom 2-2-målet, men han blev utan assist.
Christer Olsson slängde in pucken på mål, och där stod Niklas Eriksson och stänkte in 2-2.
Juniorbacken Elias Granath gjorde sin första hemmamatch från start. Det gjorde han mycket bra och stabilt ända fram till drygt tio minuter in i mittenakten.
Granath stod på blålinjen som siste man och fick en klurig pass av Christer Olsson. Granath snubblade till och vips var Magnus Kahnberg helt ensam mot Johan Backlund. Den här gången tog Kahnberg revansch. 2-3.
Den frejdiga offensiven från båda lag avtog inte. Även om Frölunda sköt fler skott, så var Leksands något vassare. Robert Nilsson fick äntligen trycka dit pucken efter riktigt inspirerat förarbete av Richard Pavlikovsky, för dagen center. Robban drog in pucken mellan benen på Henke Lundqvist och kvitterat var det.
Pajen och Niemi lyste... på varsitt sätt
Niklas Persson fortsatte i den andra perioden med sitt briljanta spel. Såhär bra har jag aldrig sett honom. Många med mig kan säkert tumma på att den här säsongen varit något av ett genombrott för "Pajen" som äntligen fått utdelning för sitt hårda slit. Idag presterade han bättre än någonsin förut.
Från Frölundas sida var backen Anti-Jussi Niemi ett allmänt orosmoment hela tiden. Den tuffe finnen hann med att irritera varenda leksing, både på is och läktare, innan Rådbjer tog av honom två minuter för roughing. Niemi spelade ett tufft och fult men många gånger lyckosamt backspel.
Sista perioden en tränares mardröm
Ja, för det offensiva glada spelet tycktes aldrig vilja upphöra. Leksand tog vara på en fin chans ganska direkt. Sparsamt matchade (och osynlige) Johan Witehall pangade in 4-3 på en riktig smörpass av tuffingen Tobias Holm. Holm bjöd innan det på en fin dragning, innan han backhandpassade till Witehall.
Svaret kom två minuter senare. Christer Olsson visades ut för hemmalaget efter en dust med Tomi Kallio. Tre sekunder från tek tog det innan Kimmo Eronen smällde in 4-4 från blålinjen. Ett snyggt och välplacerat skott.
Avslutningen blev sedan blåvit. Johan Rosén och Niklas Persson hade många fina chanser på slutet, och Frölunda var enormt tillbakatryckt under de sista minuterna. Inte minst för att man drog på sig två stycken tvåminutersutvisningar (den ena blev sedan ett matchstraff för Niklas Andersson). Niklas Persson slet sig också igenom den försvarsmur som Frölunda ställde upp - och föll! Åtgärden blev dock inte straff som 95% av alla som befann sig i hallen ville ha det till, utan "bara" en tvåa.
Nya regeltolkningar i förlängningen
Nu gör jag inte anspråk på att vara någon regelexpert, men normalt sett spelas övertiden i elitserien med fyra man i vardera lag på banan. Leksand tilläts ändå spela fem-mot-tre eftersom de två Frölundautvisningarna låg kvar in i övertiden. Korrekt, naturligtvis eftersom man återupptog fyra-mot-fyra-spelet direkt när utvisningarna tickat ut.
Matchen gick till straffar. En straffläggning som blev både lång och mycket spännande. Matchhjälte efter sitt andra försök (tredje hela matchen sett) blev Magnus Kahnberg som var Frölundas store man idag. En härlig insats av Kahnberg som med ett sådant fint spel borde vara given för resten av landslagsturneringarna.
"Pajen" - En man för Hardy
En annan som kanske inte ska vara given, men allra minst borde få chansen att spela i landslaget är Niklas Persson. Leksandsklacken uttalade också att om han varit Djurgårdare hade han spelat där för längesedan...
Det ska jag låta vara osagt. Men en chans är han värd, Leksands poängstarkaste spelare i år, Niklas Persson!
