Leksands IF har gjort en otrolig säsong - del I
När den här säsongen körde igång fanns det några frågetecken, skulle Leksand klara sig tillbaka till Elitserien? Med facit i hand så kan man ju konstatera att så blev fallet.
Hur kunde detta då gå så bra, jo tack vare en organisation utan dess like. ”Masken” har fått kritik för de spelare han värvat under säsongen. Nu kan väl alla bara inse att ”Masken” gjort ett jättejobb och spelat korten helt korrekt. Men utan alla supportrar och sponsorer som stöttat laget under den här säsongen hade det aldrig varit möjligt för ”Masken” att göra dessa värvningar.
Säsongen började i Södra Allsvenskan, vilket blev en lång och delvis tråkig transportsträcka, jag är djupt imponerad av killarna att de orkade hålla uppe motivationen även fast man mötte lag som Mörrum, Oskarshamn osv. Man förlorade endast två matcher och en av dem efter straffar. Otroligt men sant.
Under säsongen kom fler och fler frågetecken, exempelvis: ”Leksand måste ha en riktigt bra målvakt”. Svaret kom som en julklapp, när ”Masken” konstaterade att man värvat en riktigt bra målvakt från andra sidan Atlanten; Sean Gauthier var namnet, Leksand blev tipsade av Johan Hedberg som mött Sean många gånger under sitt spel i farmarligorna borta i USA. Tack, Johan!
Leksand hade även tidigare under säsongen skrivit kontrakt med Chris Govedaris och Greg Brown, som anslöt till truppen under oktober - anledningen att de inte spelade från start var att de skulle gå under en så kallad "artistskatt". Bägge spelarna visade direkt att de är av hög kaliber, Chris kom igång riktigt med sitt målskytte direkt i Södra Allsvenskan, där han gjorde 18 mål och 8 assist på 21 spelade matcher. Han hade garanterat varit bland toppen i skytteligan om han hade spelat samtliga 32 matcher.
Greg Brown kanske har varit Leksands bäste back den här säsongen, man hörde inte så mycket om honom i Södra Allsvenskan, men när superallsvenskan väl satte igång så var han den mest tongivande backen. Han själv säger att hans styrka ligger i det defensiva spelet. Men ändå ligger han i topp av poängligan bland backar i Superallsvenskan?
Efter nyår vet alla vad som gäller – köpstopp pför spelare den 31 januari. Då fick även ”Masken” höra att något måste göras. Bara två dagar innan köpstoppet kom det första svaret – Jarno Peltonen, en passningssäker spelare från Finland som tidigare under säsongen spelat i Tyskland. Nu blev det liv i luckan, panikvärvningar fick man höra från höger och vänster. Men jag tvivlade aldrig, jag litade på ”Masken”. Dagen efter att Jarno Peltonen blev klar så kunde ”Masken” även redovisa ett nyförvärv till; Jarkko Nikander, vem var han nu då? Ingen hade hört talas om honom. Men det skulle vara en slitvarg ute på banan, en spelartyp liknande Niklas Eriksson, med andra ord exakt sånna spelare man behöver i tuffa matcher, typ som i Kvalserien.
Efter alla dessa nyförvärv kunde Leksand gå som en ångvält genom Superallsvenskan också där man endast förlorade 4 poäng totalt; en match vann man på straffar, förlusten kom borta mot Tingsryd. Det är faktiskt bara Tingsryd som lyckats vinna efter ordinarie tid mot Leksand den här säsongen, nu återstår det i och för sig två matcher av den här säsongen. Men något annat än att Leksand spelat bra går ju inte att påstå. Jag måste faktiskt säga att jag var otroligt nervös inför Superallsvenskan, alla hade snackat om att lagen från norr var så mycket bättre än de övriga lagen i söder, och det var ju svårt att veta eftersom man inte sett dem möta varandra under säsongen. Men till slut fick vi ju svaret. Södra är inte alls sämre än norra avdelningen, snarare tvärtom.
Dags för Kvalserien? Nej, först åkte Leksand till Finland för att ge SM Liiga-laget Lukko Rauma lite stryk som uppvärmning inför Kvalserien. Man spelade två matcher där borta och båda två slutade med LIF-seger. Nu verkade allt tipptopp inför kvalserien som inleddes med bortamatch mot Boden där Leksand fick en snyting direkt. Leksand vann inte förrän efter straffar. Men man måste lägga till att Boden inte alls är något dåligt lag, de har verkligen en ljus framtid.
Dags för Björklöven på hemmaplan, en måstematch. Men redan efter drygt halva första perioden ligger Leksand under med 0-4. Men då kommer mirakelvändingen av Leksand, i slutet av perioden gör Jens Nielsen 1-4 - där kom vändingen. Leksand går in i andra perioden och kör totalt över Björklöven, andra perioden slutar 6-0 till Leksand. Jag tror jag aldrig varit så uppgiven efter att Björklöven gjort 0-4, då kändes det verkligen kört. Men grabbarna visade verkligen att man inte viker ner sig i första taget. Matchen slutade hela 11-6 till Leksand som gjorde det omöjliga, för det kändes verkligen som om det var omöjligt.
Efter miraklet i Leksands Isstadion var det äntligen dags, masar från hela Sverige samlades för att bära fram Leksand i borta(hemma) matchen mot AIK i Globen. Uppskattningsvis var det runt 10000 Leksingar på läktarna, resten var nog neutrala skulle jag tippa. Det var bara en liten grupp svart/gul-klädda som man knappt kan kalla för klack på ena kortsidan. På den andra sidan stod Superstars – Sveriges i särklass bästa klack, som lyfte spelarna till skyarna där bara ett fanns, ”det här ska vi bara vinna”. Så slutade det också, och vilken fest det blev. Jag har nog aldrig sett så många glada människor på en och samma gång.
Leksands IF har gjort en otrolig säsong - del II
