Krönika: Ingen NHL-lockout - vinstlott för Brynäs
Dagens definitiva besked från NHL är något som kan ses som mycket positivt ur Brynäsögon.
Det var med en viss arrogant och naivitet som Brynäs tidigt spikade truppen förra sommaren. Man litade på många äldre spelare som sett sina bästa dagar, men det mest grundläggande felet var att NHL-lockouten mer eller mindre ignorerades.
Visserligen hade sportchef Sundlöv gjort klart med hemvändarna Johan Holmqvist och Andreas Dackell, som är två bra spelare, men allting är relativt. Dessa två herrar saknar varken Brynäshjärta eller kvalitéer för att vara toppspelare i Elitserien, men deras stjärnstatus sjunker drastiskt när motståndarnas motsvarigheter är Mika Kiiprusoff och Marian Hossa - det säger sig självt.
Innan det första transferfönstret stängdes gjordes det dock klart med en NHL-spelare inför förra säsongen - Josef Bouemedienne. "Bom-Bom" var inte i någon vidare i form i början, men spelade upp sig rejält vilket i slutändan ledde till att locktonerna från finska storklubben Kärpät blev för stora.
Brynäs gick då åter igen ut för att leta på den stjärnspäckade NHL-marknaden. Tyvärr blev bristen på kunskaper och fingertoppskänsla ganska uppenbar när Brynäs försökte sig på att "fynda" på marknaden. Stjärnan Tyler Arnason, säsongen innan intern poängkung i Chicago, floppade nämligen rejält. Hans motivationsproblem hade tidigare resulterat i ett slagsmål(!) med tränaren i Al Capones gamla revir - något som Brynäs självklart borde ha känt till.
När kvällspressen även avslöjade att Henrik Tallinder inte hade blivit kontrakterad trots lönekrav som en medelspelare i Elitserien, ja då förstod man att det här med NHL-spelare inte var Brynäs starka sida. Och då har jag inte ens nämnt Ronald Petrovicky. Marc-André Bergeron gjorde i och för sig inte bort sig, men ingen kan påstå att han dominerade så som många andra lags NHL-backar gjorde.
De utmärkta backarna Kimmo Timonen och Chris Phillips klarade sig mycket bra i Brynäs. Man ska dock ha på minnet att det var Tommi Miettinen respektive Andreas Dackell som mer eller mindre övertalades dessa två världsspelare att komma och inte direkt någon större prestation från Brynäsledningens sida.
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit matchrapporter om hur motståndarnas NHL-stjärnor har sänkt Brynäs. Men det var en hel del i vintras. Kommer speciellt ihåg en superviktig hemmamatch mot Södertälje där det blev storstryk efter att Oli Jokinen gjort en riktig stormatch. Den matchen känns en aning symbolisk över säsongen som har gått - Brynäs tjänade definitivt inte på lockouten.
Nu känns de andra lagen inte alls lika skrämmande. Topplagen kommer visserligen att vara fortsatt bättre än Brynäs, men det finns många lag som har blivit kraftigt försvagade av beskedet borta i Nordamerika. Mora och Djurgården är två exempel på lag som har tappat oerhört många av sina nyckelspelare.
Att NHL-lockouten var ekonomisk lönsamt för Brynäs är tyvärr en stor myt. Visst kom det mer publik, men stjärnorna spelade inte på något vis gratis. Sen vill folk alltid se sitt lag vinna, vilket innebär att man hellre ser Brynäs vinna mot ett Färjestad utan NHL-stjärnor, än man ser Brynäs förlora mot ett Nyköping med Trent Hunter i spetsen.
Kommande vinter blir garanterat roligare för oss Brynäsanhängare. Det finns en rad faktorer som starkt indikerar på en klart bättre säsong, förutom det redan nämnda faktum att det har löst sig i Nordamerika. Men mer om det i kommande krönikor.
En ganska lustig notis är förresten att nästan samtliga Brynäsare ute i landet kräver att truppens sista back ska hämtas från NHL, istället för att skriva permanent kontrakt med provspelande Martin Öhrstedt. Med tanke på den tidigare bristen av fingertoppskänsla av värvningar just därifrån, känns det en aning konstigt.
Det finns inte direkt något som talar för att Brynäs ska hitta en relativt billig b-spelare från NHL som bara kliver in och dominerar i Elitserien. Höjer ett klart varningens finger för övermodet angående den åttonde backen.
Jag vill snarare passa på att flagga för Öhrstedt, som enligt omdömen är en stabil backtuffing. Oavsett vilket, litar jag på att Leif Boork är involverat i beslutet. Och den mannen har jag ett mycket starkt förtroende för - han vet vad han gör.
