AIK verkar aldrig få till det
Det är halva serien plus en omgång spelad av HockeyAllsvenskan, alltså 27 omgångar av 52. Här är en "halvtidssummering" med reflektioner, tankar och åsikter kring första halvan.
Trots att vi bara spelat halva serien så kan man redan dela upp tabellen i olika skikt. De sex första platserna som ger kvartsfinalspel verkar vara avgjorda. Här hittar vi de fem lag som är tippade att vara där när serien är slut, men också en överraskning.
Att HV, Modo, Karlskoga, Björklöven och Västerås ska hamna på de fem översta platserna är inte direkt någon skräll.
En skräll har vi däremot på plats sex där vi hittar Kristianstad. Det är en megaöverraskning för mig. Ok att de har en bättre trupp än förra säsongen, men så högt som plats sex hade jag inte väntat mig att skåningarna skulle ligga. Prestationen blir ännu mer suverän med tanke på att de förlorade sina sex första matcher i serien.
Efter Kristianstad så har vi Västervik i lite av ett ingenmansland. Man ligger ganska säkert på sin sjunde plats. Just varken med chans att hamna högre eller risk för en lägre placering.
Från plats åtta och neråt hittar vi ett riktigt getingbo. Mora på åttonde plats har 36 poäng och Troja på sista plats 25. Alltså skiljer det endast elva poäng från åttonde lag till sista plats.
AIK hittar vi som bekant på nionde plats med bara 33 poäng, vilket är typ sju för lite för att man åtminstone ska tycka att det är ok. AIK har ingen chans att ta en plats bland de sex första, men har dessvärre oroväckande litet avstånd ner till kvalplatsen där för närvarande Södertälje befinner sig, endast fem poäng bakom.
Vi har alltså återigen en säsong när vi får vara mer oroliga för att AIK ska tvingas kvala nedåt istället för att vara med och slåss i toppen. Detta sker för tredje säsongen i rad. Vill man vara positiv så kan man säga att "AIK vann grundserien 2018/2019". Ja, men hallå det var fyra säsonger sedan. Efter det har vi haft tre säsonger där bottenstrid oroar.
Jag tycker det är märkligt att vårt AIK aldrig får till det. År efter år är målet att vara med i toppen. Både förra säsongen och denna säsong var det uttalat att vara topp sex. Men det blir aldrig som man tänker sig.
Säsongens trupp borde vara tillräckligt bra för att kunna vara med och slåss om sjätteplatsen. Spelare som Anton Holm, Fredric Weigel, Alexander Deilert och Filip Windlert för att ta några exempel ska normalt sett vara toppspelare i HockeyAllsvenskan. De förväntas också vara bland de som ska leda AIK, men verkar ha svårt med den uppgiften. Då blir det svårt att vinna, om de spelarna som ska vara ledande inte presterar.
Man vet tyvärr nuförtiden hur matcherna ska sluta. De matcher som man på förhand väntar sig en förlust i blir förlust, och de på man på förhand väntar sig att det ska bli tre poäng i, blir i bästa fall tre poäng.
På fredagar så vet man att det till 90 procent blir förlust. AIK ligger näst sist i "fredagstabellen", och det här är ju tyvärr också ett problem som har varit bestående. AIK har väldigt svårt att vinna när man spelar på fredagar. Något som är svårt att förstå över huvudtaget hur det ens kan vara så.
I början av serien kunde man försvara AIK med att det var ett orättvist spelschema att möta HV fyra gånger på två månader, och att "det blir bättre när vi möter lagen på nedre halvan". Till en början, ja, men nu har AIK även förlorat mot Almtuna och Tingsryd.
Just att knappt ta en enda poäng mot lagen som ligger på plats ett till sex är pinsamt på gränsen till genant faktiskt. AIK har vunnit en match av fyra mot Västerås. Men i övrigt är det 0-4 i matcher mot HV, 0-2 mot Karlskoga, 0-2 mot Kristianstad och 0-1 mot Björklöven. Man kan faktiskt kräva att det åtminstone ska bli någon poäng när man möter de lagen på hemmaplan.
Jag vet inte vad det beror på, men det känns också som att AIK sällan lyckas med sina värvningar. Jag hade höga förhoppningar på Christoffer Malm som sportchef, och de värvningar han gjort inför säsongen kändes på förhand bra (igen). Men det blir med några få undantag aldrig lyckat.
Av nyförvärven så tycker jag att Axel Wemmenborn, Oskar Magnusson och Victor Aronsson är de som levt upp till förväntningarna.
Lucas Carlsson som var så bra i SSK och gjorde mål och visade upp ett hårt och bra skott har gjort tre mål i AIK, och är en stor besvikelse för mig. Carlsson som skulle flytta till AIK för att lyfta både spel och poängproduktion.
Sam Marklund kommer man ihåg från sin senaste sejour i AIK som en jävligt jobbig spelare att möta och som var effektiv framför motståndarnas kasse. Hans poängfacit är tre assist och dessutom minus 15 i plus/minus. Två spelare som jag hade höga förhoppningar på.
Alexander Sahlin?? Ja, jag kan för min själ inte förstå den värvningen. Vilken målvakt som helst från Hockeyettan hade gått in och gjort det bättre.
En värvning som dock har blivit mer än lyckad är Pavel Khomchenko. Det går liksom inte att föreställa sig var AIK hade legat i tabellen utan Pavels målvaktsspel. Förmodligen näst sist eller sist. Och då ska man komma ihåg att Khomchenko trots sitt fina spel ändå förlorat 10 matcher. Khomchenko har enligt mig varit lagets bäste spelare under första halvan.
Det verkar sitta en förlorar-mentalitet i Hovets väggar. Jag vet att det är det som ledarteamet jobbar med varje dag, att hitta en identitet om hur man ska vara när man spelar för AIK.
Det verkar som att varenda spelare blir väldigt mycket sämre när denne kommer till AIK. Som förra säsongens back Amil Krupic beklagade sig i en intervju med hockeymedia: "Det var press i varenda byte". Men spelar du i AIK så ska det vara press att prestera, det är självklart. Vad väntar sig spelarna som kommer hit?
En annan sak som man kan fundera över och som i alla fall stör mig är att det inte händer någonting i spelartruppen i form av nya spelare. Situationen nu är att det är tre forwards borta på JVM och två backar som är långtidsskadade. Och redan tidigare under säsongen har det som vanligt varit hög skadefrånvaro.
Men vad gör sportchefen Christoffer Malm? Ingenting - i alla fall inte utåt sett. Det normala hade varit att det åtminstone hade varit klart med en back och en forward vid det här laget. Detta sker i nästan ALLA klubbar i serien, men inte i AIK. Det är oerhört märkligt.
Jag köper inte argumentet att "marknaden är död". För då kan inte andra klubbar ta in spelare. Almtuna har till exempel tagit in målvakten Viktor Andrén och Södertälje har gjort klart med Dragan Umicevic. Dessutom är det många spelare som brutit sina kontrakt med andra klubbar, som AIK kunde försökt få in i laget.
AIK startar alltid säsongen med en för liten trupp. Då vill det till att ingen blir skadad. Men det är ju också något som alltid händer AIK varenda säsong. Hela tiden är det en stor frånvaro på grund av skador, mer än vad andra lag får. Men när/om det händer andra lag så tar de åtminstone in nya spelare. AIK verkar inte lära sig av tidigare år tyvärr.
Jag har svårt att hitta någonting som är positivt faktiskt. Men jag tror i alla fall på Anton Blomqvist som tränare, i alla fall ett tag till. Han säger mycket bra saker och visar en vilja att utveckla AIK. Men han måste börja hitta vägar för hur AIK ska vinna matcherna utan att behöva vara beroende av Pavel Khomchenkos spel i målet.
Förhoppningsvis kan den senaste matchen mot Vita Hästen bli vändningen. Där vände AIK för första gången den här säsongen en match och vann. Det är lite av samma läge som när Anton kom in som headcoach förra säsongen och fick en snarlik match mot Västervik. Efter den matchen så förlorade inte AIK under ordinarie tid på tolv matcher. Låt oss hoppas på något liknande även nu.
Det vill till att laget tar till sig den vändningen mot Vita Hästen. För efter jul så avslutas året med tre matcher där det egentligen ska vara poäng i alla, mot Tingsryd och två gånger Södertälje.
