Inför Allsvenskan: Elfsborg

Elfsborg är bottentippade av många i år. Blir det så tungt, eller är det dags för de där beryktade talangerna att blomma ut?

Efter att ha upplevt ett par års besvikelse på Rodas avbytarbänk har Fredrik Berglund nu återvänt till den klubb där han gjorde sig ett ganska fruktat namn – Elfsborg. Dock bara på lån, men ”Bellas” återkomst innebär att Elfsborgs redan namnkunniga anfall blir ännu namnkunnigare. Samtidigt ska man minnas att namnkunnigheten inte gjorde laget särskilt farligt i fjol - 25 mål på 26 matcher är inte särskilt imponerande.

Överhuvudtaget har Elfsborg på pappret ett mycket intressant lag. Backlöftet Fredrik Stenman, mittfältaren Johan Karlsson och anfallarna Andreas Drugge och Lars Nilsson har alla stor potential, men något borde redan ha hänt om all denna potential ska komma till någon nytta. Elfsborg skulle kunna överraska, men jag tror att man kommer att få uppleva ett ganska tufft år. Allsvenskan är för jämn nu för tiden för att ett medelmåttigt lag ska komma undan; det finns inga strykpåsar man kan använda som språngbrädor för att hålla sig ovanför strecket.

Samtidigt ska hållas i sinnet att ingen heller förväntar sig några stordåd av Boråsgänget. Och det här med att vara underdog kan inte nog överskattas i sportsammanhang. Mitt tips är att vi kommer att hitta Elfsborg med en inte alltför stor marginal till kvalplatsen när säsongen summeras, men den där potentialen är för stor för att på förhand räkna ut laget helt. Vem vet? Upp till bevis.

Peter Mikkelsen


Med stor bredd i anfallet så siktar Elfsborg på nytt kontrakt och kanske även spel på den övre halvan i år. Övriga lagdelar ser på förhand betydligt mer känsliga ut för skador än anfallet gör, och frågan är om det inte är lite fel balans i årets Elfsborg. I övriga laget så har man endast en spelare per position, men i anfallet finns fyra spelare att tillgå som samtliga aspirerar på en plats i startelvan och som säkert inte nöjer sig med en plats på bänken istället. Speciellt för talangerna Lasse Nilsson och Andreas Drugge gäller det att vara med från start för att inte riskera att man stagnerar i utvecklingen. Samtidigt så vet man att Fredrik Berglund ingalunda kommit hem för att fortsätta nöta bänk. Det blir tufft för Grönhagen att välja rätt.

Elfsborg kryllar annars av avstannade talanger och nyinköpta talanger, med en gemensam nämnare, man är fortfarande inte stabila i sitt spel och Elfsborg riskerar precis som förra året att få kämpa stenhårt för att få sina poäng. Visst ser laget spännande ut offensivt, men frågetecknen i de bakre regionerna är minst lika många. Johan Wiland måste i år blomma ut till en av allsvenskans toppmålvakter, backlinjen måste bli mer distinkt i sitt agerande och det är lite upp till bevis för spelare som Johan Sjöberg och Martin Andersson, spelare som varit lovande snäppet för länge. Duktige vänsterbacken Fredrik Stenman blir dock fortsatt intressant att följa, speciellt med tanke på det rådande läget med vänsterbackar som råder i landslaget.

Nye Jari Ilola spås kunna bli nästa Anders Svensson och ansvaret vilar tungt på finnen att leverera de passningar som det snabba anfallet skall jaga på. Skulle han gå sönder, vilket han gjort ofta i karriären, så finns det dock ingen ersättare klar att leverera. Då spelar det ingen roll om man har fyra riktigt bra anfallare i truppen, när inte passningarna kommer. Faller alla bitarna på plats i år så kan det bli riktigt bra för Elfsborg, om inte så kan det landa på kvalspel till hösten.

Fredrik Jonsson

Jag måste erkänna att jag är lite trött på allt som pratas och skrivs om Elfsborg av kommentatorer och officiella skribenter. Även om Knallarna i stort har plockat det man känner till från HBKs modell, så är man Klubbens motsats i ett avseende; man snackar mycket om sitt lagbyggande och sin talangjakt. Vi kan alla rabbla namnen; Lasse ”målgesten” Nilsson, Andreas Drugge, Andreas Klarström, Fredrik Stenman m fl som sedan fylls på med Leandersson, Holmén m fl. Men vad blir resultatet när man ser dem? Jo, att lagets bäste och viktigaste utespelare är Hasse Berggren. Elfsborg skulle vinna mycket på att bara vara tysta och låta sina unga spelare växa in i laget med och låta deras utveckling och resultat tala för sig. Fredrik Ljungberg debuterade i Allsvenskan i sista matchen 1994, men blev känd på riksnivå först 1997-1998. I och med att intresset är mycket större nu, så kan man räkna med att en spelare ”upptäcks” på riksplanet tidigare, men ändå. Det är en sak att locka talanger till sig, det är en annan att utveckla dem till stora spelare. Om Elfsborg fortsätter på sin inslagna bana, så riskerar publiciteten kring de egna spelarna att bli kontraproduktiv, Elfsborg blir laget där talangerna slutar utvecklas.

Elfsborgs försäsong har varit katastrofal, även om man lyckades vinna sista matchen så har man dragits med många skador samt stått för en hel del dåliga resultat, bl a förlorat mot FFF. Laget har flera gånger dragit i Klas Ingesson, vilket är helt rätt väg att gå, han är antagligen rätt spelare att få struktur och ordning på ungdomarna, samt har meriter som alla utom kanske en eller maximalt två bara kommer att drömma om. Laget behöver ett hjärta och själ, en Krister Nordin, en Torbjörn Arvidsson, som kan fungera som riktkarl åt de yngre spelarna. Jag tror exempelvis inte att Klas Ingesson, trots att han spelat i Italien, uppskattar en sån sak som hårspännen… Kanske kan Jari Ilola vara den personen? Nu har man också lånat hem Fredrik Berglund för märkliga halva Allsvenskan, vilket innebär att anfallet kommer att låsas och att de unga spelarna kan få tid att lära mer genom inhopp under i varje fall den tiden.

Tredje eller fjärde rikast i Allsvenskan så bör Elfsborg ha förmåga att klara sig kvar oavsett hur det går i början. Men kvalspöket kommer nog att hänga med ganska länge.

Jonas Löfgren

Himlen är blå-redaktionen2003-04-03 13:02:00

Fler artiklar om Halmstads BK