Alltid saknad, aldrig glömd
Till minne av Stefan Liv
Åren går fort.
Jag slås av det varje silly-season. Hur föregående hockeyår bara försvunnit och en ny hockeysäsong, med alla dess glädjeämnen och ångestframkallande ingredienser, snart ska omfamna oss.
Jag minns hur det var för fyra år sedan.
Jag vet inte varför, men jag var totalt besatt av att följa allt som hände i slutet på silly. Flera gånger per dag kollade jag hockeynyheter. Antagligen var det för att Modo fortfarande sökte efter en viktig pussebit till lagbygget, men jag vet faktiskt inte säkert. Det spelade som ingen roll längre då beskedet kom att KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl tragiskt störtat.
Beskeden var till en början otydliga kring Stefan Liv, vissa besked pekade emot att han var med på planet, andra att han inte var med. Och hur allvarlig var olyckan?
Men ganska snart kom det sorgliga beskedet att nästan alla förolyckats, alla utom flygplansteknikern.
Jag kände inte Stefan Liv privat. Bara som hockeyälskare. Han var alltid Hv71 viktigaste spelare på isen. Meriterna talade för sig själv. Han var en jädrigt duktig målvakt.
Efter sin första säsong i KHL blev han även uttagen till KHL:s All Star-lag, det var 2011.
På isen var han en riktig tävlingsmänniska, men samtidigt så lugn. Och utanför så disträ.
Det är svårt att glömma incident då han tyckte det var jobbigt att byta kanal på TV:n för att den var borta. Några veckor senare hittade han den i kylskåpet.
Han verkade vara så som person Stefan Liv. 100 % fokuserad på allt som hände på isen, men då matchen var över kunde lite vad som helst glömmas bort, och han verkade ta allt med ro.
Han hade den där personligheten som det bara inte gick att vara irriterad eller arg på som motståndarfans. Han var ödmjuk och så lugn, så lugn att det blev en sådan skarp kontrast med hans blixtrande målvaktsspel.
I och med Stefan Livs tragiska död kom "Alltid saknad, aldrig glömd!".
Vi glömmer honom aldrig. Han, en av de stora profilerna i SHL.
En stjärna som fortfarande lyser klart.
