ALNER: Flera år av misskötsel – nu kan Brynäs bygga om
Wickbergs förening höll sig i toppen i 63 år. Att eran dessvärre tog slut nu är föga förvånande. Följer man Brynäs väg de senaste åren; med tränarbyten, personalflykt, byte av sportchefer och klubbdirektörer och rensning av styrelse så begriper man ganska direkt att det här är en förening som inte har mått bra under en lång tid.
Trots det har man livnärt sig på en självbild som en stor förening med storartade ambitioner om att vinna SM-titlar och att vara ledande i svensk hockey – fastän det var 45 år sedan som Brynäs senast vann grundserien och spelat fler kvalspel än semifinaler de senaste 20 åren.
---
Här kommer några korta tankar så här dagen efter nedgraderingen. Flera mer konkreta och djupgående analyser kommer att presenteras längre fram. Framförallt med fokus på Brynäs återuppbyggnad.
---
Styrelser och ledningsgrupper med bristande självbild
I över tio års tid har vi hört om ”det nya Brynäs”, varje ny tillträdd klubbdirektör (bortsett från Håkan Svedman som kom till en trasig klubb) och ledningsgrupp har tvingats yttra de orden med en extremt naiv och icke produktiv styrelse i ryggen som gärna glassat sig i fina salonger i Gävle med statusen att ”styra” eller tillhöra Brynäs IF, men som vägrat tagit ansvar så fort det blåst motvind.
Det har över tid efterfrågats en sportslig styrning i Brynäs men det har gjorts väldigt lite i just det arbetet. Till och med Andreas Dackell gick ut 2021 med, efter att han både haft rollen som sportdirektör och tidigare en plats i styrelsen, att det saknas en tydlig riktning i organisationen. I fjol gick valberedningen ut med analysen att styrelsen behöver vara verksam i att jobba fram en sportslig riktning, vidare har medlemmar och annat folk varit tydlig i sin efterfrågan kring just det arbetet – föga har vi sett några tydliga uppgifter vart Brynäs ska stå någonstans.
Brynäs IF är en stor förening, och föreningen har haft en självbild som en storklubb men saknat en organisation som kan bära ansvaret eller utföra det arbete som krävs för att faktiskt hamna i toppen. När styrelser har varit så illa ute i sin omvärldsanalys kring klubbens förutsättningar att de som ska vara verksamma i det operativa arbetet måste sätta ambitioner bortom rim och reson utan att ens ha en riktning att gå visar på hur omöjligt det har varit att styra skeppet Brynäs IF: Det talades om en ny stormaktstid samtidigt som Brynäs fick banta sju anställda på grund av ekonomiska förluster och vi fick presenterade för oss en tre- till tioårsplan med diverse SM-guld och gröna skogar fastän det inte fanns någon riktning åt vilket håll klubben skulle arbeta.
Den tidigare sportchefen Stefan Bengtzén som fick stå ut med #BengtzénOut styr idag ett Örebro Hockey som gör den bästa sportsliga säsongen i klubbens historia. Micke Campese som blev anklagad för det mesta av raset 2021 stog för bara några dagar sedan på torget i Västerås och firade SM-guld med VSK bandy. Brynäs IF... blev klar för Hockeyallsvenskan 2023/24.
Idén om Morgondagens Brynäsare kom vid millennieskiftet efter flera år av ekonomiskt haveri i klubben. Ett noggrant och långsiktigt arbete genomfördes där satsning från styrning, ledning och allt operativt arbete drog åt samma håll. När Brynäs skulle banta bort 9 miljoner kronor under tidiga 00-talet för att undvika konkurs drogs det ner på i princip allt utom juniorverksamheten – resultatet blev talangfabriken som föranledde till SM-guldet 2012. Ett exempel på en tydlig sportslig riktning som dessvärre försvann när andra krafter tog över i föreningen.
En organisation där sporten blev beroende av annat
Det är möjligt att jag vandrar på hal is kring detta och jag säger inte att En bra start är något dåligt för Brynäs. Det är en verksamhet som generar stora pengar till klubbkassan. Men Brynäs har varit dåliga på att förklara den och ännu sämre på att redovisa hur viktig verksamheten är. Vilket har gjort att Brynäs och klubbens medlemmar inte alltid har dragit jämt i frågan kring En bra start.
Man behöver inte vara hjärnkirurg för att läsa av att samtidigt som idén kom 2013 att Brynäs ville bli störst, bäst och vackrast utanför isen, och när verksamheten såg dagens ljus 2014 började det sportsliga arbetet successivt att tappa mark.
Sporten gick från att vara The Kärnverksamhet till att bli produkten som var beroende av den sociala försäljningsstrategin – och där ställer jag frågan idag: Vad händer med den sportsliga identiteten i en sådan organisation på sikt? Kanske att någon med fördjupade sociologiska eller socialpsykologiska kunskaper kan svara på det.
Idag är det sociala engagemanget med En bra start som flaggskepp så inrotat i Brynäs IF att man är helt beroende av den. Samtidigt har ingen annan klubb i hela Europa tagit efter Brynäs strategi – detta trots att gävleklubben har varit ute på diverse konferenser och internationella möten för att prata om sin verksamhet. Brynäs idag hävdar att ”sponsorerna kräver” en sådant stort engagemang för att stanna kvar, men varför gäller det bara Brynäs IF och inte Rögle BK, Örebro Hockey eller Skellefteå AIK?
Varför ska Brynäs bära en sådan stor kostym för sin ekonomiska överlevnad? Jag säger som sagt inte att det är fel, men det är en fråga man som medlem i Brynäs bör fundera på för framtiden.
Oerfarna sportchefer med bristande scouting
Johan Alcén har ett stort Brynäshjärta och har säkerligen med ett enormt engagemang gjort vad han har kunnat för att göra Brynäs bättre. Han blev dock rekryterad av en avgående styrelse och han fick ett femårskontrakt. Han liksom Erika Grahm tog sig an ett uppdrag att leda en av Sveriges mest anrika föreningar, helt utan tidigare erfarenheter på den här nivån. Det är inget ont sagt om dessa individer men beslutet visade sig vara ett ödesdigert val för Brynäs framtid.
Den scoutingverksamheten som kopplas till Brynäs har varit på en pinsam låg nivå i jämförelse med övriga konkurrenter. Särskilt märkligt är det när Brynäs som klubb efter så många år i högsta ligan, samt med stöd av personer som bland annat Josef Boumedienne, borde haft ett fantastiskt kontaktnät tillhanda. Sportchefen kan beskylla föreningens bristande sportsliga resultat som en ursäkt till att spelare inte vill till Gävle. Men är man inte noga med sin scouting, eller försöker införskaffa sig de rätta kontakterna ute på fältet – då är det svårt att göra korrekta rekryteringar. Att Brynäs med sin stora omsättning inte har möjlighet att tillsätta mer tid och resurser till att scouta spelare, något som till och med Thure Wickberg insåg vikten av på 50-talet, är riktigt illa.
Det säger en hel del när Brynäs blev beroende av de finska tränarnas kontaktnät i öst för att locka till sig spelare och att föreningens egen sportsliga styrning själva inte hade kompetensens att rekrytera det spelarmaterial laget behövde. Ytterligare ett skäl till att ifrågasätta Brynäs obefintliga ”hockeyidentitet”.
Det finns flera anledningar till att jag ifrågasätter vad gäller dagens sportsliga ledning. I grunden tror jag fortfarande inte att Mikko Manner var ett fel alternativ men jag ifrågasätter om Manner, liksom alla hans andra företrädare, fick rätt förutsättningar och material att jobba med?
Målvaktsfrågan är bara ett av alla typexempel som visar på den sportsliga ledningens brister:
Gävleklubben gick in i säsongen 2022/23 med att hävda att man hade ligans bästa målvaktspar. Ändå hamnade man i ett läge sent på säsongen där det inte fanns en klar målvaktsduo. Samtidigt hade Brynäs extrema problem med strukturen på isen, kvalitén i försvarsspelet och brist på potentiella målskyttar.
Nu finns det tillfälle att bygga om
Brynäs IF har inte mått bra på många år. Man har vandrat i ett dolt landskap och livnärt sig på genvägar som sedan visat sig blivit en återvändsgränd.
Nu finns det utrymme för att omorganisera sig. Inte bara i styrningen från toppen utan också omstrukturera hela stommen i föreningen. Att vässa organisationen, göra sig kvitt de gamla strukturerna och hierarkierna som tyngt klubben i så pass många år. Att våga sätta sporten i det främsta rummet och framför allt skapa en enad kraft runt föreningen.
Jag väljer att se det positiva i det elände som Brynäs har hamnat i. Det finns mängder med hockeyklubbar, mindre föreningar än Brynäs IF, som halkar ur högsta serien för att sedan komma tillbaka starkare än någonsin.
Den resan kan Brynäs också göra. Det kommer att krävas en enorm vilja, stort ledarskap och uthållighet. Det kommer också att behövas tålamod och klokhet i att undvika genvägarna, att få hjärnan råda över hjärtat och tänka långsiktighet och stabilitet före drastiska ambitioner och snabba resultat.
Brynäs IF kan här och nu påbörja sin resa tillbaka till toppen.