Analys: Varför har det gått som det gjort – och mer respekt åt vår hjälte till sportchef.
Precis som, förmodligen, alla inbitna ”hockeygnagare” så är jag besviken över säsongen 2012/1013 så här långt. Det är en slags beige känsla över hela säsongen så här långt, som att den aldrig startar på nåt sätt. En skadelista som varit i stort sett konstant, en NHL-lockout som hela tiden gett en massa frågetecken och spekulationer, väntan på nyförvärv som ska leverera något i närheten av de förhoppningar man hade på dom inför säsongen och ett spel som saknar mycket i form av linjer och stabilit
Jag förstår besvikelsen AIK-vänner, men jag har under hela säsongen reagerat på snacket på Golden Hill. Det är förstås ett uttryck för besvikelse och frustration över hur ens älskade förening presterar, både på plan och även bredvid. På plan kan man tydligt se att det är mycket som inte fungerar och där kan jag förstå många reflektioner och åsikter, vad som kan få igång mig är dock alla pekpinnar mot de som sköter AIK utanför plan (Gozzi framförallt).
AIK har sedan återkomsten till Elitserien (ES) gjort två säsonger som båda blivit succéartade, mycket tack vare två magiska slutspel. Den första säsongen var vi utdömda av all expertis, vissa bedömde oss innan serien som det sämsta ES-laget någonsin. Vi vet hur det slutade, jag behöver inte dra den historien. Förra säsongen, ännu lite bättre – både i grundserie och i slutspel. Ansvarig för att få ihop de spelartrupper som tagit AIK längre än vad både så kallad expertis som de mest optimistiska supportrar kunnat förvänta sig är vår sportchef – Anders Gozzi.
Redan ett par år innan ES-återkomsten så gjorde Gozzi de kanske två mest viktiga värvningarna, att få in Melin som tränare och Tärnström som backklippa och lagkapten. Vi får inte heller glömma bort att Gozzi tagit AIK hela vägen från div 1 och existenshotade till där vi är idag. Detta är förstås alla inbitna AIK:are medvetna om och för detta har Gozzi hyllats, men det är aldrig fel att påminna om historien.
Hur ser egentligen AIK som elitserieförening ut? Vilka förutsättningar har Gozzi att arbeta efter? Här tror jag att många av de som är de mest besvikna och frustrerade behöver tänka till en extra gång.
AIK spelar på Hovet – en anrik arena som andas historia och som varit AIK:s hemmaplan i många år (undantaget ett drygt decennium då vi spelade i en vit boll). På hovet kan en stämning skapas som på få andra arenor i hockeysverige, det kunde vi se i slutspelet 2012. Dock är den inte speciellt modern eller gästvänlig för sponsorer och dess ägare sväljer ganska mycket av de biljettintäkter per match som kommer in. AIK alltså i botten av ES när det gäller arenafrågan.
AIKs ekonomi är ansträngd och har så varit länge, så länge man kan minnas i stort sett. De senaste åren har ekonomin stabiliserats men att säga att den är god är att ta i. Både sponsorer och storpublik lyser med sin frånvaro. AIK har många av sina konkurrenter en bra bit framför sig även här, när det gäller sponsorer är vi nog absolut bland de tre sista i serien.
Inte heller när det gäller publiken så är AIK något topplag i ES, underlaget finns men på något sätt så vill inte riktigt den där stabila åskådarmassan infinna sig. Vad det beror på är en annan artikel och diskussion, men ingen kan bestrida faktumet – AIK har ingen publik värd ett topplag i ES.
Träningsanläggningen Ritorp ligger på andra sidan Stockholm från Hovet sett, inte optimalt såklart. Standarden på Ritorp som träningsanläggning är ju inte heller toppklass direkt och är man positiv kan man ju känna en gammal CSKA-känsla över försäsongsträningen när man ser bilder från verksamheten i en gammal gymnastiksal – jämför man med många av de övriga lagens faciliteter skulle jag bli gråtfärdig som spelare.
Lägger man ihop dessa faktorer så ser man ganska klart att AIK inte är någon stormakt i svensk elithockey. Namnet AIK är klassiskt men att tro att vi får spelare på det är att vara optimistisk. Spelare som har ett par tre ES-klubbar att välja mellan väljer sällan AIK, detta är nog Gozzi smärtsamt medveten om – jag är övertygad om att det är flera förstahandsval som lösts med andrahands- eller ibland t o m tredjehandsval när det gäller spelarvärvningar.
Varför har det då blivit som det blivit denna säsong?
Många supportrar har hakat upp sig på Gozzis utspel om ”nästa steg” och ”bästa truppen på länge”, samt en målsättning om SM-guld (den uttrycktes ju dock av hela spelartruppen).
Ja, kanske klumpiga uttalanden, men egentligen tror jag att Gozzi med ”nästa steg” menade en stabilare grundseriesäsong där det fanns en förhoppning om ytterligare utvecklingssteg hos många av spelarna som gjorde ett så bra slutspel och avslutning av grundserien (spelare som bröderna Ahlström, Johansson, Carlsson, Viklund, Steen t ex) samt att de egna juniorerna skulle växa ytterligare (Nordström, Janmark, Lundström och DLK). Detta tillsammans med nyförvärven var en mix som Gozzi trodde på, och allt annat hade ju varit tjänstfel – om inte din chef tror på dig och förmedlar det hur ska du då förväntas prestera?
Facit ser man först under och efter säsong – det är inte många spelare som tagit de där stegen Gozzi hoppades på. Janmark, Little och Klavins är väl de som presterat i paritet med vad Gozzi hoppats på. Visst kan man klaga på värvningar som t ex Melin och Pirnes och kanske tycka att de inte borde värvats, men tittar man på deras statistik och prestationer innan de kom så översteg de med råge spelare som t ex. ”87”, McDonell, Pavlikovsky, Salomonson m.fl hade innan de anslöt till AIK. Denna gång lyckades inte riktigt värvningarna, och så är det ibland när man är i Gozzis situation där han inte kan välja och vraka utan får försöka hitta det som ”finns kvar” och som passar in i lagbygget.
Sen kan vi nu i efterhand med ännu större tydlighet se hur AIK överpresterade i framförallt slutspelet senast och hur det haussade upp förväntningarna hos oss supportrar. En annan faktor är ju förlusten av Viktor Fasth. Det finns viktiga spelare för ett lag och så finns det de som är i stort sett oumbärliga – med Fasth i målet hade AIK inte bara en fantastisk målvakt utan också en spelare som lyfte alla de övriga i laget, framförallt mentalt. Det är såklart en bra känsla att bygga på när man vet att man har en målvakt som tar det mesta som släpps till. Sanningen att säga så var inte AIKs spel speciellt fantastiskt under grundserien de två föregående säsongerna, hade vi bytt ut Fasth mot en ordinär målvakt så hade vi förmodligen inte gått till slutspel nån av säsongerna.
Osäkerheten kring NHL-lockouten har säkert också påverkat Gozzis agerande i lagbygge. Här är det svårt att säga hur Gozzi tänkte men personligen är jag mycket nöjd med att vi inte gick emot hockeyligans beslut och tog in någon spelare, vi kunde ju gjort en ”Frölunda/Modo” och tagit in en ersättare för Tärna. Tänk Modo utan Steen denna säsong? Personligen tror jag att det laget kunde varit i sällskap med oss där nere om de inte gjort en ”fuling” och skyllt på Påhlssons skada för att få in Steen. Här tycker jag Gozzi visade prov på styrka när han följer de direktiv som det kommits överens om.
Huselius tog nog också längre tid än vad Gozzi tänkt sig och när ”Husse” väl blev klar så blev det en kort saga.
Skadorna har ju närmast varit en parodi också, i stort sett minst en (oftast fler) femma borta hela säsongen. Det är klart att det påverkar kvalitén både på träning och match. Tunn trupp hävdar en del, ja kanske – men många av bortfallen har ju varit sjukdomar och sen har spelarna turats om att vara skadade. De långtidsskadade har ju varit Dick, där man har haft svårt att sätta en frånvaroprognos, och DLK men där har Klavins klivit in och mer än väl fyllt luckan. Sandberg också borta i perioder och där har Beech plockats in. Tycker nog Gozzi gjort lämpliga åtgärder här.
Allt detta sammantaget har gett en säsong där vi inte kan förväntas ligga högre upp. Truppen är inte givet slutspelsmaterial, med lite självförtroende och hyfsat befriat från skador samt en målvakt som hållit en högre nivå (vi har förmodligen ett av ES sämsta målvaktspar, där kan jag tycka Gozzi gjort ett stort fel rekryteringsmässigt) hade den kanske kunnat räcka till slutspel. Så har nu inte varit fallet och då går det som det går, ES är tuff och jämn – det finns inget utrymme för svaga prestationer eller långa skadelistor.
Gozzi har såklart sett vart åt det lutar under denna säsongen. Ett par spelare har ju slussats in och så har ett tränarbyte gjorts. Och tittar man på det över säsongen så är ju faktiskt AIK därmed ett av de lagen som vidtagit flest åtgärder. Samtidigt är Gozzi väldigt mån om att med sina åtgärder visa att han har fortsatt förtroende för sin trupp. Jag tror att Gozzi ser potentialen i denna trupp och att han räknar med att de ska lösa fortsatt elitseriespel. Nu skriks det efter nyförvärv innan transferfönstret stängs, men helt ärligt – vilken spelare som är tillgänglig ska gå in och lösa detta? Jag tror Gozzi ser ett par ”nyförvärv” på skadelistan och att det är vägen att gå. Kanske kryddas det med någon spelare utifrån men jag skulle inte hoppas för mycket på det.
Jag säger inte att Gozzi är ofelbar, det finns flera beslut och prioriteringar som kan ifrågasättas. Dock så är jag av uppfattningen att vi ska vara rädd om Gozzi, kan inte se någon som skulle göra ett bättre arbete utifrån de förutsättningar som erbjuds.
Det är lite mer än en fjärdedel kvar av serien. Slutspelet ser jag som kört om inte Brynäs gör en jättekollaps och vi kapar vår skadelista och i samband med det hittar ett spel och en stabilitet som man bara kunnat se ytterst små fragment av hittills. Fokus bör ligga på att undvika KS, det är surt och det är en missräkning – men..sån är idrotten.
Så, det var några tankar från mig – de är högst personliga och ska inte uppfattas som några ”pekpinnar”. Vill bara påminna om vad vi har och att man ibland inte ska ta saker och ting för givet, vi bör vara rädda om Gozzi – han kan vara det bästa AIK hockey har just nu....tycker jag.
