Äntligen drar det igång – nu kör vi!
SHL-premiär inför, i princip, tomma läktare ger givetvis blandade känslor men nu drar det i alla fall äntligen igång efter ett halvårs träda. Det känns som att Leksands IF har något riktigt bra på gång inför den kommande säsongen – nu kör vi!
Så är det äntligen dags. Efter att förra säsongen så hastigt tog slut i mars, och det så småningom stod klart att Leksands IF är kvar i SHL, är det nu äntligen dags för premiär för säsongen 2020/21.
Leksands IF tar emot Skellefteå AIK under lördagen och även om det känns så tragiskt att 7 600 platser ska stå tomma (grattis ni 50 som ändå får uppleva matchen live, ett minne för livet på sitt sätt) vilket på något sätt gör att det ändå känns lite som en träningsmatch är det otvivelaktigt så att nu börjar allvaret igen. Nu står det tre viktiga poäng på spel i varje drabbning framöver och resultatet av allt lagen har gjort för att förbereda sig inför säsongen ska upp till bevis.
Genrepet klart bästa insatsen
Som jag skrev i min förra text har jag sedan flera år tillbaka bestämt mig för att inte ta resultaten i träningsmatcherna på för stort allvar. De är trots allt till för att spela ihop laget och resultaten har noll betydelse när väl allvaret börjar, men givetvis har jag ändå följt lagets matcher och tänkte ge mig på en lägesrapport från min synvinkel. För även om man ska ta resultaten med en stor nypa salt går det givetvis att se spännande formationer, vilka som redan verkar ha hittat kemin, om någon legat i lite extra i gymmet över sommaren eller vad det nu må vara.
Tränare Hellkvist har öppet deklarerat att de fyra första matcherna (fram till cupen i Södertälje) mest var till för att komma igång och få se alla på isen (kanske Wännström tycker annat), men att man i de fyra senaste matcherna har spelat med för dagen bästa laget och verkligen försökt att vinna matcherna.
Rent generellt kan man väl säga att spelet helt klart gått åt rätt håll (vore närmast märkligt annars) och där genrepet mot Brynäs var den klart bästa insatsen. Inte bara för siffrorna 5-2 utan också för hur Leksand, i stora delar, kontrollerade matchen. Det går givetvis att braska med att Brynäs saknade ett gäng tongivande spelare och bla bla men nu ser vi detta med Leksandsögon och då såg det helt enkelt bra ut och klart bättre än fyra dagar innan mot samma motstånd.
Juvonen etta av målvakterna
Om vi ska kika på laget lagdel för lagdel och inleder bakifrån har målvakterna sett helt okej ut där Juvonen gjort det bra och Brage blandat och gett, men gjorde en bra insats mot Brynäs i genrepet. Vi kan nog ändå konstatera att Juvonen är etta i dagsläget både sett till kapacitet och dagsform och jag skulle bli förvånad om inte han får stå i premiären.
Vår General Manager ”Tjomme” var i den eminenta podden ”Blåvita Krigare” inne på att vår finske keeper inte riktigt fick rätt förutsättningar förra säsongen och att man nu jobbar annorlunda både på träning och i vårt tänkta sätt att spela försvarsspel som ska passa Janne bättre. Det i kombination med att den lågmälde finnen har någon att prata sitt hemspråk med i omklädningsrummet som bör ge ökad trivsel kan förhoppningsvis göra att Juvonen växer ut till en storkeeper som med en höjd lägstanivå ger oss chansen att vinna många av de förmodat jämna matcherna kommande säsong.
Givetvis är självförtroende också ett nyckelord här och alla brukar prata om hur viktigt det är med en bra start på säsongen och det gäller inte minst på målvaktssidan.
Caito kommer synas ofta i poängprotokollet
Vad gäller vår backsida kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag ska vara orolig eller spänd av förväntan. Mycket hänger på om någon (helst flera såklart) av våra lovande ungdomar utvecklas med det förväntade förtroendet och att ”gamlingarna” Fransson och Ahnelöv håller ihop och ger stabilitet bakåt.
Matt Caito är klar försteback och även om det varit lite upp och ner på försäsongen ser man tydligt varför ”Tjomme” var så angelägen att få hit jänkaren. Han har redan visat ett härligt spelsinne och både passningar och skott håller hög kvalitet för SHL. Utan tvekan kommer han att få inleda vid blålinjen i vår första power play-uppställning och sammanlagt logga många minuter per match.
Den back som får kampera ihop med Caito (Själin i genrepet men med Fransson och Ahnelöv tillbaka gissar jag på någon av dom) får vara beredd att ta ett stort defensivt ansvar för Matt drar gärna iväg på offensiva raider och jag tror Caito kommer att figurera friskt i poängprotokollet, givetvis med risken att det ringer bakåt emellanåt. Det jag vill se ännu mer av Caito när det nu vankas skarpt läge är en tuffare stil framför eget mål.
I skrivande stund är det osäkert om någon av lagets ”pappor” bland backarna Johan Fransson och Jonas Ahnelöv kommer att vara med i premiären. Ahnelöv har brottats mer med psykiska demoner än fysiska problem vad jag förstått efter sin otäcka skada med skridskoskenan över halsen men var tillbaka i full träning i början på veckan, men inte med på isen på fredagens träning. Jag har inte luskat ut varför ännu men mycket talar ju därmed för att ”Ahne” inte spelar i premiären.
Med Fransson har det varit tvärtom i veckan. Satt på läktaren ett tag men med fullt ut på fredagens träning och förhoppningsvis är han spelklar.
Av övriga backar hoppas jag under säsongen att:
Gunnarsson tar mer skott ur alla möjliga och omöjliga vinklar och verkligen får chansen i andra power play-uppställningen.
Berg får sitt absoluta genombrott och fortsätter ta initiativ likt det som ledde till 5-2-målet mot Brynäs. Här finns det mycket potential!
Norén använder sitt heta temperament på isen på rätt sätt så att han får motståndarna ur balans utan att han själv hamnar på botbänken.
Nordsäter, likt Berg, kan få ett genombrott genom att höja sin lägstanivå i takt med ökat förtroende.
Själin helt plötsligt får vara skadefri en hel säsong och kan blomma ut som vi har väntat på flera säsonger nu.
Göransson fortsätter att stå rätt och kanske rent av kan utveckla sin offensiv.
Carter Camper - vilket fynd
Den klart mest intressanta lagdelen inför säsongen är forwardssidan där jag förväntar mig en helt annan produktion framåt än förra säsongen. Jag har för dålig koll på övriga lag i serien, och egentligen bryr jag mig inte nämnvärt om dom heller, men det kan inte finnas många lag som matchar en lika vass förstakedja som oss.
Marek Hrivik var vår bäste spelare förra säsongen och bar många gånger laget på sina axlar. Ändå var han den minst nöjda med hans prestation efter säsongen och menar på att han kan mycket bättre. Det bådar givetvis gott för oss och med en nyttig säsong i SHL och Leksand i ryggen och ”trevliga” lekkamrater ska det bli oerhört intressant att se vår slovakiske jätte axla rollen som förstecenter.
Amerikanen Carter Camper har ersatt Spencer Abbott och Camper behövde inte många minuter på försäsongen för att visa sina kvaliteter. Han är oerhört stark med pucken och kan absolut avsluta själv om tillfälle ges men framför allt är han en framspelare av högsta klass. Krydda detta med fina ledaregenskaper både på och utanför isen och nyttig rutin efter många poängstarka säsonger i AHL så har vi möjligen ”Tjommes” största fynd bland flera starka nyförvärv.
Power play-vapen av högsta klass
Den som mest troligt oftast kommer stå i strålkastarljuset är dock Peter Cehlarik eftersom han får bära favoritskapet att göra flest mål i laget under säsongen. Vårt ”swishförvärv” har redan hunnit visa exceptionella kvaliteter både vad gäller att hålla i pucken och med sina effektiva avslut. Men han är inte bara en högkaratig målskytt utan har under försäsongen även visat att han inte bangar att jobba hårt för att ta tillbaka en förlorad puck. En riktig ”topp-topp” på ”Tjommespråk”.
Jag är medelålders och har följt Leksand länge men kan inte erinra mig när Leksands IF hade en förstakedja som känns så spännande på förhand. Det går ruskigt fort när de får vända spelet, på försäsongen har de skapat målchans i princip varje byte och det känns som att de redan tänker hockey likadant.
Vi får inte glömma att både Cehlarik och framför allt Camper, som aldrig spelat på stor is tidigare, kan behöva tid på sig för att acklimatisera sig men som det har sett ut på försäsongen verkar det ha gått närmast osannolikt snabbt. Och inte minst har vi här ett vapen i power play vi inte var i närheten av förra säsongen.
Inga dussinlirare bakom heller
Med alla dessa lovord kring förstakedjan får jag kanske besinna mig framöver men faktum är att det även bakom vår topptrio ser nästan oförskämt bra ut. Som andrecenter har vi ett annat nyförvärv i Otto Pajanen som även han ska bli oerhört intressant att följa i den blåvita dressen. Han är kanske inte lika spektakulär som lirarna i förstakedjan men Pajanen kommer att vara så nyttig för laget med sin uppoffrande spelstil där han kämpar och sliter som ett djur i båda riktningarna.
Otto kommer garanterat att få spela mycket i box play men förhoppningsvis också få chansen i andra power play-uppställningen eftersom han är en bra spelfördelare och inte drar sig för att sticka in näsan i de heta ytorna framför mål. En högst tänkbar publikfavorit i Tegera om/när vi får ses där igen som kommer passa bra in i epitetet ”krigare” och det här är alltså en finsk landslagsman vi pratar om.
Bredvid sig får Pajanen troligen mer välbekanta ansikten för supportrarna i Lang och Ritola. Lang ser ut att ha byggt på sig en hel del muskler i sommar, utan att för den skull tappa något i speed, och ska jag gissa på någon i truppen som tar ett kliv ytterligare och förhoppningsvis blir aktuell för landslaget är det vårt värmländska kvicksilver.
Ritola har som bekant varit med ett tag men ser ut att tycka att hockey är det roligaste som finns just nu, och har definitivt tillhört våra bästa spelare på försäsongen. Min gissning är att han känner samma sak som många av oss supportrar, Leksand har något riktigt bra på gång och för en kille med så stort Leksandshjärta blir det lite extra roligt då.
”Ritto” är oerhört skicklig att vinna puck längs sargerna och kompenserar sin eventuella brist på fart med ett fantastiskt spelsinne. Får han bara fortsätta vara skadefri tror jag att han går mot en riktigt poängstark säsong.
Härligt med företagsamma ungtuppar
Nu är vi nere i tredjekedjan och som det verkar kommer ”ungtupparna” Nils Åman och Emil Heineman få chansen här och det är givetvis väldigt glädjande att tränarna vågar satsa på dessa unga killar från de egna leden även när det hettar till. Åman har, vid sidan av förstakedjan, nog varit vår bäste spelare på försäsongen och hans spelsinne är något alldeles extra.
Heineman har också haft en strålande försäsong och till och med fått chansen att spela i första power play-uppställningen. Emil har ett riktigt vasst skott men är så mycket mer än en målskytt för han tacklas och stångas, och verkar skita fullständigt i vem det är han möter i motståndartröjan. Så befriande att se.
Tillsammans med ungdomarna verkar vår nye kapten Patrik Zackrisson få spela och det passar nog bra att ha en rutinerad pjäs tillsammans med två som ”bara kör”. Zacke hade nog själv, precis som vi fans, högre förväntningar på förra säsongen men han gör ett stort jobb i det tysta och har nu gjort en säsong i Leksand och SHL, och är även nyttig vid sidan av isen med sin rutin och ledaregenskaper.
Vilka övriga fyra som ska få byta om av Knuts, Karlsson, Olsson-Trkulja, Forsberg, Hult och junioren Kandergård kommer bero mycket på dagsform, skadeläge och liknande men oavsett vilka det blir kommer uppgiften vara att tuta och köra, smälla på så mycket det går och helt enkelt jaga skiten ur motståndarna. En viktig detalj blir dock att inte dra på sig några onödiga utvisningar. Knuts två ”tvåminutare” han drog på sig i offensiv zon i samma match får liksom inte ske i skarpt läge.
Några avslutande kuriosa:
Publikfrågan – dags för besked
Det som alla klubbar väntar på är givetvis ett definitivt besked i publikfrågan. Nu har flera matcher flyttats till efter 1 oktober, eller ännu senare, för att förhoppningsvis kunna få ta in 500 personer men ännu så länge har inget definitivt besked i frågan kommit. Det är givetvis bedrövligt dåligt från regering och ansvariga myndigheter och närmast en skymf mot alla elitklubbar (detta gäller inte bara hockeyn, fotbollen är givetvis hårdare drabbad ännu så länge) som sliter häcken av sig och gör allt för att uppfylla myndigheternas krav men utan att få några besked.
Man kan tycka att ”varför ska elitidrott särbehandlas” men övriga kultursektorn (konserter, teatrar, m.m.) behandlas precis lika styvmoderligt och frågan är hur länge alla kan hålla ut? Ekonomin är givetvis ansträngd på många håll och nu är det mindre än två veckor kvar till oktober, men fortfarande inga besked. Och då ska vi ha klart för oss att 500 på läktarna i exempelvis Tegera innebär inte ökade publikintäkter för Leksands IF eftersom platserna kommer att gå till de ca 3000 redan sålda säsongskortinnehavarna utan bara ge lite mer kringförsäljning av mat, dryck och souvenirer än med de 50 som får gå på premiären.
Detta ställer helt nya krav på klubbarna att få in nya intäkter och nyligen presenterade Leksands IF en möjlighet att stödja föreningen via ”stödbiljetter” och en uppmaning är att har du möjlighet så swisha gärna en slant till 123 074 71 21 och ange texten "stöd" i swishmeddelandet för är det någon gång klubben har det tufft ekonomiskt och helt utan egen förskyllan så är det nu.
Jag uppskattar även föreningens initiativ med inför match-podd, kamera i omklädningsrummet när laget presenteras och efter matchen under parollen ”Vi saknar er – kom in till oss” i ett försök att stilla lite av den abstinens vi alla känner och inte kan bota på grund av det här j-kla viruset.
Tränare Hellkvists patientsekretess
Vår nye huvudtränare Björn Hellkvist hade ett rykte om sig att vara ärlig och rakt på sak, och i de intervjuer han hunnit ge hittills finns det ingen anledning att förvänta sig annat under säsongen. Det enda han inte kommer att prata om är skadeläget på enskilda individer, där har han myntat uttrycket ”patientsekretess”, men i övrigt verkar vår nye tränare ärlig och frispråkig.
Spelarnas omdömen låter väldigt lika. Hellkvist är rak och tydlig med hög kravbild. Jag gillade speciellt när han i någon intervju jag hörde där reportern sade att en spelare (var Kandergård om jag minns rätt) ”fått” chansen.
- Han har inte fått någonting. Han har jobbat hårt som fan och tagit den chansen, blev svaret.
Me like!
Sebastian Wännström
Ett bevis på den nya kravbild som är i Leksands IF med vår nye tränare i spetsen är att Sebastian Wännström fick lämna redan innan säsongen ens började. Fjolårssäsongen inledde han ju bra men sammantaget var den ingen höjdare och någon ”brunkare” är han ju inte. Jag har noll koll på om det var något annat än det rent hockeymässiga som låg bakom, Wännström ansåg ju i någon intervju att han kände det som att han var i frysboxen redan från början och inte ens fick chansen att visa vad han gick för, men ”Wänna” hade varken lön eller egenskaper för att harva i fjärdekedjan och gör ledningen redan nu bedömningen att han inte kommer högre upp i hierarkin anser jag att man gör helt rätt som släpper honom.
J20 mot nya stordåd?
Under tiden jag har skrivit denna långa text har Leksands IF:s J20-lag inlett säsongen med en säker bortaseger mot Västerås med 2-5. Låt oss hoppas att laget gör en lika fin säsong som den förra men får chansen att kröna den med ett spännande slutspel denna gång.
Leksands damer inledde med en väntad förlust mot storsatsande Brynäs men där lärde vi ju oss förra säsongen att våra damer kommer igång efter ett tag så det finns ingen anledning till oro ännu och här väntar två spännande bortamatcher i Stockholm i helgen mot först AIK på lördagen och sedan SDE på söndag.
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Ni på sittplats är ni klara?”
