Äntligen hockey igen!
Efter vad som känns som ett evighetslångt uppehåll, plus ett par omgångar på bortaplan innan det, så är det så äntligen dags för MoDo att spela på hemmaplan igen. Längtan är total och jag har tänkt många gånger att jag skulle skriva den här texten, särskilt när jag var i Stockholm på tjänsteresa förra vecka, men det har inte blivit av. Nu är det dock äntligen dags både för hockey och att börja fylla Svenskafans MoDo-sida med text igen.
Man kan säga vad man vill om MoDos SHL-comeback, och tro mig när jag säger att det mesta har blivit sagt både en och två gånger, men den har verkligen inte varit tråkig.
Laget har bjudit motståndare och publiken på en väldigt rolig och fartfylld ishockey hemma som borta och charmat dom som inte hade så bra koll på laget efter åren i Hockeyallsvenskan. I säsongsinledningen så fick man höra att MoDo inte visste hur man skulle spela i SHL, men å andra sidan så visste inte SHL hur man skulle spela emot MoDo då heller. Visst har det funnits både positiva matcher och några genomklappningar, och det senare i samklang med bortaspelet har gjort att laget parkerar på en 11 plats nu när serien startar igen efter landslagsuppehållet.
Man kan dock lägga in en liten brasklapp för tabellpositionen då det skiljer sex poäng till tredjeplatsen och nio poäng till jumboplatsen. Jag såg idag en rubrik för en videogenomgång där några experter gick igenom Malmös succésäsong i och med att laget ligger på en tredjeplats just nu, men verkligheten är att en förlust i morgondagens match skulle kunna göra att man ligger på en tiondeplats förutsatt att alla lag emellan tar en poäng förutom Leksand som behöver ta två, så jämnt är det just nu. Jag tror att dom flesta MoDoiter innan säsongen hade gladeligen tackat ja till en elfteplats efter 16 omgångar, men nu efter hur inledningen har sett ut så kanske man är lite besvikna efter att ha trillat ner från den tidigare nämnda tredjeplatsen.
MoDos spel har verkligen värmt åskådarna i perioder, vem minns inte hemmapremiären när man gjorde 7 mål hemma mot Linköping? Johan Södergran gjorde tre mål och WVS-kedjan med honom, Sam Vigneault och Erik Walli Walterholm levde jävlar med SHL-motståndarna i inledningen av säsongen. Den kedjan har inte varit lika lyckosam på slutet, men då har HA-linan med Woods, Dickinson och Aagaard klivit fram istället och dragit det tyngsta lasset, och det kanske är dom som varit jämnast över säsongsinledningen efter att man hade listat ut hur man skulle spela i SHL.
En kedja som inte fått det att lossna är dock den tilltänkt förstakedjan med Ranta, Ruohomaa och (på senare tid) nyförvärvet under säsongen Danny O’ Regan. Det låter som om det är en rockad på gång där Södergran och Ranta kan byta plats med varandra, det ska bli intressant att se om hans storlek och puckvinnande kan bana väg för dom andra spelskickliga anfallarna, samtidigt som Ranta kanske kan få mer utrymme för sin skridskoåkning med dom två större och starkare kedjekamraterna.
Dom får chansen att börja hemma mot Oskarshamn, och det känns som att det kan bli bättre att göra en sådan rockad just till en hemmamatch med tanke på att hemmaspelet har fungerat så mycket bättre, och då kanske spelarna kan slappna av lite mer på isen och få bättre resultat på grund av det. Rockaden man gjorde senast (Vigneault mot Ruohomaa) höll bara i cirka en period innan man bytte tillbaka, så jag hoppas den här blir lyckosammare. I och med att MoDo ställs mot jumbon är det en viktig match där det vid seger kan skilja 12 poäng till sistaplatsen med vid förlust kan det istället vara sex poäng till absoluta bottenskiktet. Firma Ohlsson, Pettersson och Niederbach vet man att man får solida insatser av varje kväll, det finns nog ingen som kämpar lika hårt för klubben som Sebbe gör.
Jag hoppas verkligen att MoDo och tränare Karlin (som delade med sig av sina tankar i min podd Kempis Corner här inför omstarten, lyssna gärna in den på t.ex. Spotify) kan få igång sina linor så man har åtminstone tre kedjor som kan leverera poäng framåt, det skulle lyfta ett tungt ok som ligger på försvaret och målvakterna för att vinna matcherna. Nu har MoDo haft ett väldigt bra målvaktspar i firma Lehtinen/Eriksson Ek som båda spelat väldigt bra och låtit laget få chansen att vinna varje match, men det gäller att även utespelarna ser till att vinna som ett lag. På backsidan har Daniel Brickley och Kristans Rubins kanske varit dom två bästa backarna medan man kan önska sig mer av Davidarna Rundblad och Bernhardt. Pontus Näsén och August Berg har gjort det bra med omställningen till SHL också. Som extraspelare i laget brukar ofta Niklas Folin och Erik Jinesjö Karlsson vara uppsatta, och undrar man om harmonin i laget så är det bara att läsa intervjun med EJK från häromdagen där han svarar på frågor om sin situation i dagsläget. Jag tror också att det är den där lagkänslan som kan göra att laget kan vinna en del matcher man kanske inte hade borde ha gjort på förhand. Det borde också kunna göra att man har förutsättningar att kunna hålla sig kvar i en, som tidigare sagt, rent knallhård tabell konkurrens och poängmässigt.
Jag ska dock även spekulera i det negativaste av scenarion, och där kommer jag göra en liten pastisch på låten Våran sista sommar av en av mina favoritartister Emil Assergård.
Om det här blir våran sista SHL-säsong
Så vill jag aldrig att du glömmer det vi var
Låt säga att det värsta händer, och att MoDo inte klarar sig kvar utan åker ur SHL, då hoppas jag verkligen att man har lärt sig läxan av att vara så många år i Hockeyallsvenskan. Det är klubbens helomvändning av ledarskap och bild på vilken typ av förening man vill vara som har gjort att man nu till slut tagit sig tillbaka till SHL. När man hade inställningen att man förtjänade att spela i högstadivisionen så gjorde man inte jobbet hela vägen och det slutade då också med att man sällan var med och slogs om SHL-platsen hela vägen in. Det var först efter pandemin när man blev av med så gott som ett helt lag och till slut av olika anledningar gjorde en nysatsning på ledarsidan med hemvävda Henrik Gradin och Mattias Karlin som man faktiskt hittade den identitet som gjort att man är där man är idag. Tidigare överbetalning av värvningar med namn har bytts mot ordentlig scouting av karaktärer och att man plockat in namn som kanske inte varit så kända i Sverige, såklart toppat med en del kända namn nu när man slutligen är uppe i SHL men ändå med en tanke bakom varje värvning. Som jag sagt tidigare så känns Henrik Gradin som helt rätt person på helt rätt plats, och han skulle inte bytas ut även om klubben skulle åka ur, och det skulle knappast Mattias Karlin heller. Bägge två är kvar för att stanna, vilket jag såklart hoppas på att även VD Johan Widebro är. MoDo Hockey mår nämligen väldigt bra under hans styre, och med kommunikationen som Jon Häggqvist står för så har man en föredömlig dialog med supportrarna nu, vilket inte är en självklarhet i alla klubbar på elitnivå i Sverige. Allt detta tror och hoppas jag finns kvar även om laget skulle åka ner en division.
Ge mig alla gamla nätter
Då vi inte visste bättre
Ingenting gick nånsin på repeat
Jag kommer vara på plats, äntligen, och få skrika och klappa fram mitt MoDo Hockey igen imorgon (senast var det i oktober) och kommer älska varje minut oavsett resultat. Man vet aldrig vad man får när man åker på en hockeymatch, men ingenting är någonsin samma sak, och det är en sån sak jag verkligen älskar med idrotten. MoDo Hockey har genom åren haft väldigt stora kontraster mellan bra och dåligt, och även om hjärtat och hjärnan fått uppleva en del stress hade jag ändå inte bytt det mot något annat!
Jag har verkligen all respekt för dom som kan vara på alla matcher (samt på bortaresor) och skrika fram laget i sitt hjärta kväll efter kväll, och där ska både Lumberjacks och MTS ha cred för hur dom tar sig an bortaresor och lägger ner tid på att göra ett bra inkluderande jobb på hemmamatcher. Nuförtiden är det coolare för barn och tonåringar att vara på ståplats än att vara på sittplats, och det är för att dom har sina förebilder i klacken. Som ett exempel spelade MoDo en träningsmatch mot Timrå på Högslätten i Härnösand, där var inga personen från den officiella hejaklacken men det fanns massor med barn som kunde ramsorna från arenan och sjöng för full hals. Där tror jag att återväxten kan vara riktigt grym om bara något eller några år förutsatt att man fortsätter ha ett inkluderande sätt på ståplatsläktaren, Kurva Carlabel som blev riktigt bra sedan man gjorde om härom året. Dessutom har publiken verkligen ställt upp sedan avancemanget, och det hoppas jag håller i sig även om resultaten skulle brista lite i framtiden.
Och ingen annan ska någonsin få komma
Lika nära det som var du och jag
Oavsett hur resultatet blir imorgon, och hur det kommer se ut under den här säsongen och nästa, så finns det inget som kommer att ta ifrån mig mitt engagemang runt MoDo Hockey och hur jag känner för klubben, det är ett som är säkert. Hägglunds Arena, vi ses imorgon! (Och såklart fler gånger under säsongen)
