AIK - Timrå
4 - 3

Äntligen slutspel! (AIK - Timrå)

Innan säsongen tippades gnaget vara självklara för slutspel. Förstaplatsen stod cementerad i mer eller mindre varje dagstidning och frågan var mer, likt snacket i bundesliga, vilket lag, giganten skulle få möta. Hänsyn till att det fanns andra lag i serien, som värvat eller att gnaget förlorat en del spelare och spelade delar av ett juniorlag var inte av intresse. Vi vet alla hur säsongen varit och att vi emellanåt underpresterat nåt det grövsta samt att stämningen runtomkring laget varit långt

AIK hamnade som bekant på en femteplats i årets tabell, och knep således en bonuspoäng och fördelen att få börja hemma i den slutspelsserie (som för övrigt kräver en manual för att förstå) som sträcker sig över lite mer än en vecka och som är en rak serie. Man har sålt ut namnet till bilreservdelsföretaget Meca och stoltserar därefter med MECA Hockeyrace som namn. Kul.

Gnaget fick Timrå i sin första fight hemma. Ett lag som gjort bra ifrån sig under säsongen och som ska hyllas för det sätt man har använt sig av juniorer under säsongen, något som bar frukt i årets JVM. De har varit med och fightats högst upp under säsongen men som nu i slutet har halkat ner till en sjätteplats. AIK har 10 raka hemma och är bekant svårslagna på hovet. Dessutom har laget ett flow nu som vi frälsta (eller förtappade), hoppas håller i sig fram tills nästa vecka i alla fall.

En av flosklerna inom all idrott är att många lag viker ner sig precis vid det tillfället när det börjar gälla något. Man har inte nerver eller koncentration att hålla samma nivå som man gjort tidigare. Exakt den känslan är det som drabbar undertecknad flera gånger under den här matchen.
Matchen börjar med att Sampa får åka och sätta sig efter en halv minut efter att domaren (det för kvällen helt värdelöse) har hittat en slashing. Timrå får PP, men gnaget kan reda ut det. Det är två lag som känner på varandra och första tio minutrarna är det bra tryck från båda lagen och matchen väger fortfarande. Timrå lyckas efter ungefär hälften av första perioden dra på sig en utvisning och gnaget får PP. Ett relativt dåligt PP med okoncentration emellanåt men där hemmalaget genom Daniel Olsson-Trkulja kan se till att göra 1-0. Glädjen är dock kortvarig. Som så många gånger förr under säsongen så börjar vi direkt dutta med puck och ett nervöst AIK tappar puck i eget uppspel, vilket resulterar i att Timrå gör 1-1.

Det är vid tillfällen som dessa som det är viktigt att komma ihåg att man har två val. Höja sig, eller inte höja sig. Därför är det härligt att se Sampa, när han bryter in från högersidan och hittar Michael Lindqvist, som kan göra 2-1, några minuter efter Timrås reducering. Hovet exploderar (igen) och det är idel glada miner hos oss gulsvarta. Både på isen och på läktaren.

Timrå är frustrerade. Spelet talar därefter och laget får en utvisning mot sig efter 14 minuters spel. Det nyttjar Lindqvist genom att skjuta direkt på pass från Jakobs, och det är 3-1! Läktartrycket är totalt och glädjen är fantastisk. Minuten efter lyckas även Almtorp få in 4-1 på pass från Jens Jakobs och ingen förstår riktigt hur det hela gick till mer än att det Svartgulalaget är i exstas medan de rödvita ser ut att vilja försvinna. Försvinner gör även koncentrationen när matchen snackis sker.

Sampa screenar Andreas Steene, som drar till med benet och sparkar undan balansen för Sampa. Slewfoot, kalabalik och utvisning med matchstraff. När tillochmed en av gnagets största motståndare, Artoo Blomsten kommenterar det i AIKs favör, då vet man att det inte var snyggt.
Pausvila och idel glada toner hos hemmalaget.

När andra perioden börjar så är förväntningarna stora. Mal vidare gnaget, mal!
Dessvärre är det som händer och utspelar sig nu raka motsatsen. Timrå reder ut PPt och det spel som fanns i början av första är som borta i andra. Det duttas, det fegas och ingen vill riktigt ta tag i spelet. De gånger det händer så tar man alldeles för lång tid på sig innan det händer något, vilket gör att spelet vänder fram och tillbaka. Spelet känns igen från tidigare under säsongen, och även tendenser från 2014 går att återfinna.
Fram till den 14 minuten har det varit hawaii när Timrå får ett PP. Det mynnar ut i att bortalaget kan göra 4-2.
Men när forwards inte kliver fram, då får andra göra det och i det här fallet är det Gasper som imponerar. Två gånger i slutet av andra ser han till att rädda laget med mirakelräddningar och han känns som stabiliteten själv.

Tredje perioden känns som en återupprepning av andra och åter igen får Gasper sträcka ut och göra ett par riktigt vassa räddningar. Utan honom hade Timrå troligen petat in två puckar och vänt spelet i både andra och tredje perioden. Det är två dåliga lag med halvchanser där AIK håller i spelet och Timrå kontrar.
4-3 kommer efter en bjudning. Felpass studsar på skridsko och friställer Elias Petterson med Gasper, som får kapitulera.
Sista halvan är en nervpers. Gnaget åker på två utvisningar och Timrå kämpar. Gnaget reder som tur är, ut detta och laget kan ta viktiga poäng i racet om att få spela kval till Elitserien.

Nervpers.
Det kommer krävas mer av våra svartgula spelare om det här ska hålla hela vägen. Det finns ingen tid för nervositet och eftertanke som gör att spelet drabbas, likt det gjorde igår. Den sekvens vi fick uppleva under 1:30 i första perioden och som banade väg för serien berodde på en kombination av dåligt spel från Timrå och ett ordentligt GO från gnagets sida, där man kontrollerade och kämpade ordentligt för att vinna. Dessa tendenser försvann i andra och tredje och oron över att förlora verkade mer påtaglig än viljan att vinna.

Nästa möjlighet till att se gnaget lira hemma är på fredag, då bönderna från Tingsryd kommer på besök.