Är Bulan på väg ut?
Rubriken är kaxig men det ligger något i den. Äntligen fick det hårt prövade laget lite medgång med studsar och målvaktsreturer som gav målen.
Kvällens bortaseger med 3-2 var blytung, lika blytung som Brynäs spel i egen försvarszon.
Andra och tredje perioden visade upp ett anfallsspel som tydligen blivit standard igen likt den i inledningen av SHL. Dumpa puck och jaga. Jaga i bästa fall då det hela sista perioden kändes som laget åkte på byte istället för att just jaga puck.
Ingick säkert i Sjödins taktik att spela försiktigt. Dock är det tråkigt att se Brynäs anfallsspel just nu.
Som den senaste tiden visat är försvarsspelet också tillbaka till hösten 2017. Motståndarna får fast laget hela tiden och då backarna i synnerhet. Som jag sagt tidigare känns spelet 5 mot 5 som spel 4 mot 5, mycket märkligt att se.
Sedan undrar jag varför Sjödin & Larsson sätter ihop Ersson med Adam Boqvist. Det har visserligen varit tunt med backar senaste matcherna men man kunde ha delat på dem. Nu får vi tillbaka Sunken till på onsdagens match och trots vad många tycker om Sundqvists backspel så anser jag att han behövs på onsdag.
Vad gäller Palushaj så känns det man läser mellan raderna och hör, oroande gällande deltagande i returen i Gävle.
Positiva förtecken då nu när man äntligen vinner?
I den extrema defensiv man sätter upp i sista perioden är det när chanserna skapas väldigt nära 3-2 flera gånger om.
?När man tror att Luleå ska avgöra i sitt powerplay när bara tre och en halv minut återstår av matchen så klarar man boxplay bra.
I sista minuten skapar Brynäs bra press och 28 sekunder från slutet så trycker Jussi Ikonen in segerpucken efter målvaktsretur på sitt eget skott.
Tycker Ikonen även ikväll tillhör de bättre.
Matchens plus
Målvakt Rautio och att Clark höll sig i skinnet och dessutom gjorde ett mål.
Matchens minus
Spelet i egen zon när man blir satt under press
De gigantiskt dåliga tekningarna
Powerplayspelet med minutlångt 5 mot 3 spel, två gånger. Segt, senfärdigt och idefattigt.
Matchens undran
Varför inte sära på Ersson & Boqvist.
