Brynäsbloggen: Att bära oken på sina axlar

Brynäsbloggen: Att bära oken på sina axlar

”I motgång är oken tunga att bära, i framgång lyfter dem ovan mark”
okänd. 

Det är och kommer alltid vara höga krav på en spelare som sätter på sig Brynäs unika matchdräkt. Den berättar en historia och är symbol för ett sociokulturellt arv som numera passerat generationer.

Väggarna runt om i Gavlerinken berättar om en storhetstid, veporna som hänger över isen, kan egentligen vara det dubbla i antal, berättar om svenska hockeylegendarer och vad dem gjort för föreningen.

Med sina 500 000 – 600 000 sympatisörer är Brynäs en av Sveriges största hockeyklubbar och varje sympatisör har sin egen åsikt och media tycker om att skriva, analysera och följa klubben och alla som representerar den.

Bär man de berömda oken på sina axlar förväntas man att hantera allt det här. Det är säkert lätt att göra det när framgången lyser över Sätraåsen. Då jublet dånar i Gavlerinken och media beskriver det starka och spelskickliga Brynäs i sina alster.
Men när motgången skär sig genom isen tystar publiken och samtidigt målas rubrikerna upp om ett Brynäs i kris, ett Brynäs i kaos, ett Brynäs i spillo.

Men det kanske inte alltid är vad media skriver som gör oken tyngre i den vardag som går i hockeystaden Gävle.

Gävle har sedan 40-talet haft lag i den högsta serien. Först kom Brynäs, som det första lag i Sverige utanför Stockholm att avancera sig till den högsta Divisionen. Trots Brynäs korta sejour skulle GGIK (Gefle Godtemplares Idrottsklubb) avancera bara något år senare och bli ett etablerat topplag i Sverige under hela 17 år. Under den långa epoken avancerade även IK Huge, Strömsbro och till sist också Brynäs upp till högsta serien.

1957 vad Godtemplarna det första lag utanför Stockholmsregionen att ta ett SM-guld, och man gjorde det nere i Stockholm i ett Hovet med över 18 000 åskådare.

Under tre säsonger på tidiga 60-talet hade Gävle tre lag i högsta serien. Säg en annan stad i Sverige som kan liknas med Gävles unika hockeyhistoria?

Det har föranlett till att hockeykunskapen bland Gävleborna är generellt hög, där generationer i släkter har spelat, eller levt med hockey på den allra högsta nivån. Och kravet som numera finns på Brynäs, som idag är stadens stora idrottsliga flaggskepp, är enorm. Bortsett från Gävles hockeyhistoria bär också Brynäs själva, som sagt, en egen historia där man skapade sin egen kultur och mentalitet – den så kallade Brynäsandan.

Att spela i Brynäs på 70-talet, trots den framgångssaga som då fanns, var tufft redan då. På SVTs fantastiska dokumentär om Hockeyns historia beskriver såväl Börje Salming och Inge Hammarström hur det var att spela i Brynäs där och då. Det var hårda ord, en ovanligt tuff jargong som inte fanns i något annat lag.

Vi har också ofta fått läsa om att det var också en publik som krävde seger till den grad att uddamålssegrar var i liknelse med misslyckande, och en förlust på hemmaplan var det inte ens fråga om. ”Om man inte vann med fem eller sex mål, ja då var det något som var fel”, som journalisten säger i den minidokumentär som gjorts tidigare.

Det är inte för intet som Gävleborna ibland kallas för Sveriges mest kräsna hockeypublik.

Det här är ett arv Brynäs behöver hantera än idag. I Gävle kan förväntningarna på klubben ibland vara låga, men kraven enorma. Spelar Brynäs dåligt får Brynäs garanterat höra det. 

Jag minns en match för ca två år sedan då Brynäs besegrade Färjestad med 4–2 om jag inte missminner mig helt. Jag stod vid Gavlerinkens huvudentré efter att slutsignalen hade gått och där gick bla två herrar i medelåldern förbi. ”Det blev i alla fall en vinst!” sade den ena. ”Ah, men Färjestad var dåliga. Såhär kan det inte spelas…” mumlade den andre med ett någorlunda brett gävlemål.

Det var en situation som målade upp hur kravet på Brynäs i mångt och mycket är i Gävle. Det räcker inte bara med att vinna sina matcher. Man måste också spela jäkligt bra hockey när man vinner.

Men det är inte bara i Gävle. Brynäs har fans över hela landet som klubben fått tack vare sin storhetstid på 70-fram till 80-talet. En stor klubb som Brynäs arbetar ständigt med hög press emot sig och trots att man de senaste tio åren bara passerat kvartsfinal två gånger förväntas Brynäs ändå att vara ett topplag.

Allt annat ses som ett misslyckande.

”Det ska vara en ynnest att få bära de här oken!” sade klubbdirektören Micke Campese när föreningen presenterade de nya målsättningarna.



Att bära oken på sina axlar är att bära förväntningarna, kraven och den höga pressen. Men det är också att bära stoltheten, historien och hela den folkrörelse som Brynäs IF är. Ska man spela i Brynäs måste man älska det och kunna hantera det oavsett om man står inför en sjunde avgörande SM-final eller för att undvika kvalstrecket med sju raka förluster. 

Jag håller med klubbdirektören.
Det ska självklart vara en ynnest att få bära våra Brynäsoken på sina axlar. 

Viktor Alnerviktor.alner@bettercollective.comTwitter @ViktorAlner2019-05-02 12:43:00
Author

Fler artiklar om Brynäs