Avslagen hockeymatch i handbollstaden
Del fyra av fyra har avgjorts mellan Kringelstadens lag och hanbollsstadens lag. 11-1 i poängövervikt och 16-7 i målskillnad talar ändå ett rätt tydligt språk av vilken stad av de två som förfogar över det bättre hockeylaget den här säsongen.
Det var handbo… förlåt, ishockey i Kristianstad på onsdagskvällen. Det var fjärde mötet mellan Kristianstad IK och Södertälje sportklubb. Skulle hemmalaget norpa åt sig sin första seger mot SSK eller skulle bortalaget ta den fjärde av fyra möjliga lagen emellan?
De första femton minuterna av första perioden kom hemmalaget ut väldigt hårt med hög forecheck och försökte hela tiden att spela i högt tempo och sätta fart på pucken. Man stängde ner SSK i mittzon gång på gång.
Trots spelövertaget så skulle ledningsmålet för Kristianstad låta vänta på sig tills minut elva in i den första tredjedelen. Och då fick en hemmaspelare stå lite väl ensam och lite för enkelt sätta en retur bakom en annars för kvällen lysande Fredrik Bergvik i Täljekassen.
Trots dominans inledningsvis av hemmalaget så skapade man inte mängder av rena och solklara målchanser. Det syns att Södertälje är väldigt trygga i sitt defensiva spel, man drabbas inte av panik när man får tillbringa lite mer tid i egen zon än offensiv dito, eller när man släpper in ett baklängesmål. Ligger i skottlinjen, håller motståndarna på den berömda utsidan. Laget litar på sitt grundspel, vet att lägena kommer att komma och att spetsen finns till att ta till vara de lägena.
Tre minuter efter KIK:s ledningsmål kom kvitteringen, ”glödhete” Emil Alba satte en handledare distinkt bakom Filip Larsson i hemmamålet. Och trots att (citat) ”det knappt var en målchans” så är det ju då rätt starkt att kort efter kvitteringen göra ett ledningsmål. 2 mål på knappt en målchans är ju helt ok.
Period 2 och 3 är jämnare spelmässigt (i intervju efter match låter det ju annorlunda från förlorande tränare, men det är ju sen gammalt, det gör det ju alltid). Ska man hårdra det så stänger SSK ner KIK helt i den tredje perioden. Det är först den sista minuten som hemmalaget skapar ett par farliga chanser.
Var det någon som sade hockeykultur och Kristianstad i samma mening? Maken till avslagen hockeymatch på onsdagskvällen vet jag inte om det har skådats. Publiken satt som döda sillar i tre perioder. Kan det vara på grund av avsaknaden av kultur och intresse för den här sporten i staden där man hellre går på handboll. Eller kan det vara att hybrisen har lagt sig efter en före detta säsong där den skånska klubben blev ett mittenlag i landets näst högsta serie för första gången någonsin?
Bogren talar ofta om ödmjukhet gentemot motståndet och att HA är en liga där man måste ha rätt inställning till matcherna annars förlorar man. Såklart måste man tro på sitt eget lag och det man gör där. Men om inte ”rätt” respekt för motståndaren finns så blir det inte alltid den bästa utgången av matcherna.
Istället för att ibland ha den här ödmjukheten så kan man istället i intervjuer ta på sig offerkoftan och skylla på en det ena och en det andra. Gråta ut i lokalmedia och hitta en massa argument för att sminka över sitt egets lagbygges skönhetsfläckar.
”Det handlar väldigt mycket om Videll och Pasic för dem”. ”Vi kunde lika gärna vunnit tre av de här matcherna”. Men varför gjorde ni inte det då?
Finns flera olika parametrar som gjort att SSK har 11-1 i poängövervikt och en målskillnad på 16-7 över fyra matcher. Målvaktsmatchen i matcherna har vunnits, SSK lägger stolthet i att vara tajta defensivt och svåra att göra mål på, kanske något som Kristianstad också skulle lägga lite prestige i istället för att låtsas som att man är så förbannat bra och bättre än motståndaren hela tiden. Hur är det med självbilden?
SSK har ett gediget grundspel och är väldigt bra defensivt. En otrolig styrka man besitter som lag. Det ingår i spelet och varför inte göra det man är bra på?
Ofta hör man en viss tränare och sportchef gnälla över oflyt, dåliga domare och att man minsann borde haft tre poäng och att man var bättre än sin motståndare, trots det så vinner laget sällan hockeymatcher den här säsongen.
Tar man överkörningen i andra mötet i Scaniarinken så hade SSK där 6 olika målskyttar. I första mötet så var det Johan Ivarsson, Albin Carlsson och Filip Engsund, ja och Videll som var segerorganisatörerna. Man har spetsen på både back och forwardssidan som KIK saknar, oavsett, spelskickligare spelare i truppen i de flesta fall. Sedan får Mikael Gath föra vilka resonemang han vill, det är inte bara slump och oflyt som gör att det skiljer 24 poäng mellan de här två lagen i tabellen.
Slutcitat. Tack för ordet för den här gången.
