Backkris bakåt men supertrio framåt
Fyra poäng på fyra matcher. Lovande spel, lite för mesigt bakåt (känns det igen?), en supertrio framåt och en befriande frispråkig tränare som ger tydliga signaler om en ny kravbild i föreningen. Säsongen har bara börjat men det finns en hel del att gå igenom. Häng med!
Om vi tar allt från början var det en minst sagt märklig premiär när Leksand tog emot Skellefteå hemma i Tegera. Inför blott 50 lyckligt lottade (i dubbel bemärkelse) åskådare var Leksand fullständigt utspelade första 10-15 minuterna och Skellefteå ryckte åt sig en tidig ledning. När Leksand sen började komma in i matchen gjorde bortalaget mål i typ varenda power play och 1-4 efter två perioder var inte alls rättvist sett till spelet, och det var déjà vu från förra säsongen direkt.
Ett bra spel fem mot fem men naivt och enkla misstag i egen zon. En målvakt (Brage) som släpper billiga mål och ineffektivt power play. Som taget ur ”Har du hört den förut”.
Men i tredje perioden kom till slut utdelningen och Leksand svarade för en imponerande och moralhöjande vändning sista sex minuterna där målet till 2-4 var hockeygodis på högsta nivå av vår slovakduo Hrivik/Cehlarik (blev också utsett till veckans mål), och kvitteringen till 4-4 med nio sekunder kvar givetvis oerhört skön.
Det efterföljande spelet i tre mot tre bjöd på så många chanser åt båda håll att jag knappt sett något liknande men till slut fick storspelande Juvonen (kom in i tredje perioden) kapitulera, på typ 34:e friläget (kändes det som). De flesta av oss leksingar var nog ändå ganska belåtna trots att det bara blev en pinne, med tanke på den sena kvitteringen, men tränare Hellkvist såg allt annat än glad ut efteråt och det var tydligt att han inte var nöjd. Exempelvis fick både Brage i målet och utespelarna sig en känga för att de inte stod i vägen för puckarna i boxplay.
Stabil seger i Malmö
Tre dagar senare flög laget till Malmö för att få revansch och det blev en trevlig match för oss blåvita. Trots att Malmö tog ledningen hann Leksand gå till pausvila med ledning 1-3 efter bland annat två power play-mål. Efter att Malmö reducerat i power play pricksköt vår nye favoritjänkare Camper 2-4 direkt efter en tekning i offensiv zon och även om Malmö forcerade in 3-4 efter välbekanta siffrorna 19.19 i slutperioden så var segern aldrig hotad och Cehlarik hann lägga in 3-5 i öppen kasse och på så sätt göra mål med nio sekunder kvar för andra matchen i rad (!).
Sammantaget en stabil seger efter väl genomförd bortamatch och efter att i princip förlorat premiären på spelet i ”special teams” var det skönt att konstatera att vi gjorde två mål på tre försök med en man mer mot Malmö och släppte endast in ett av fyra med en man färre. Helt klart ett steg i rätt riktning.
Svårt att tycka illa om Örebro
Efter Malmö-matchen fick laget chansen att vila några extra dagar i och med att hemmamatchen mot Örebro hade flyttats fram två dygn, med hopp om att få ta in fler i publiken, men där blev det långnäsa från myndigheterna och fortsatt endast 50 säsongare på läktaren.
Örebro har verkligen utvecklats till ett riktigt bogeyteam för vår del och det finns såklart statistik för hur länge sedan det var vi vann mot närkingarna men jag kan i alla fall inte minnas när det var. Att dessutom leksingarna Niklas Eriksson och Christer Olsson står i båset gör att det är svårt att tycka riktigt illa om laget, vilket irriterar mig. Att ”ur-FBK-aren” Jönsson också står där i båset väger ändå inte upp eftersom han, till skillnad från de flesta andra profiler som verkat i Karlstadlaget, verkar så sympatisk. Men håll med om att Färjestads kräftgång hittills är det bästa med hela SHL så här långt!
Nog om det, Leksand-Örebro var det ja. Efter att Örebros supermålis Enroth bjöd Olsson-Trkulja på pucken ungefär halvvägs in i första perioden, och denne snyggt serverade Martin Karlsson till säsongens första mål, spelade sedan nämnde Enroth upp sig och avgjorde till stor del den här matchen på egen hand till bortalagets fördel.
För även om Leksand hade ledningen med 2-1 efter första perioden, och stundtals förde spelet och sköt mängder av skott, var det Örebro som utnyttjade sina chanser på ett effektivt sätt och blottade Leksands svaghet bakåt. I den här matchen tyckte jag att det syntes tydligt att vi saknade våra försvarsklippor Ahnelöv och Fransson. Örebro behövde på något sätt inte ens vara bra för att komma till ett antal lägen och när Juvonen inte heller hade sin bästa dag blev det 3-5 till slut. Jag antar att det är det som är skillnaden mellan att vara ett topplag mot ett som inte är det (ännu).
Omdiskuterat 2-2-mål
Om matchen mot Örebro överlag var ganska slätstruken var bortamatchen mot Frölunda två dagar senare något helt annat. Här gjorde Leksand en riktigt bra match på många sätt och kunde mycket väl ha fått med sig poäng. Men Frölunda har en vass offensiv där de kommer med väldig fart i spelvändningarna och att Filip Johansson skulle göra ett viktigt mål var ungefär lika väntat som att tränare Rönnberg skakar på huvudet när Frölunda får en utvisning.
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt den mannen med allt hans snack och gester mot allt och alla, speciellt domarna, men hans passion och vinnarinstinkt är onekligen underhållande och den dag han gör avkall på detta är det troligen dags för honom att lägga av.
Leksand tog ledningen ganska tidigt i spel fem mot tre där Hrivik vispade upp ett snyggt skott i plockhandskrysset. Därefter tog Frölunda över perioden helt och Juvonen fick verkligen svettas men gjorde det bra. Till slut höll det dock inte när Frölunda kom med hög fart i en spelvändning och ”mannen som styr svenska domarkåren”, Joel Lundqvist, satte kvitteringen. Tidigt i den andra perioden tog Leksand på nytt ledningen där Hrivik, åter i power play, kom in med fart i anfallszonen och snärtade dit 1-2. So far, so good.
Kort därefter fick dock Frölunda spela med en man mer och lyckades kvittera, men på ett mycket omdiskuterat sätt. Frölundas Nicklas Lasu klackar in pucken från sidan av målet med en medveten sparkrörelse mot mål, men domarna får det till att han bara styr pucken, eller ”reglerar” den som domaren sa i pausintervjun, och inte ”ger den extra fart” vilket inte är tillåtet. Intressant bedömning, om man vill vara opartisk för en spelare som nästan ramlar omkull av sparkrörelsen, helt åt helsike om man är partisk mas.
Andra perioden var annars bättre spelmässigt från Leksands sida och laget höll jämna steg med Frölunda men i en spelvändning i slutet av perioden visade Filip Johansson att släkten är värst när han pricksköt 3-2. Strax innan hade Carter Camper ett jätteläge att ge Leksand ledningen och nämnde Camper hade ytterligare chanser i slutperioden men denna kväll ville det sig inte för jänkaren och efter att ett billigt 4-2 kom drygt halvvägs in i slutperioden kändes matchen avgjord.
Backkris med endast sex backar
Fyra poäng på fyra matcher är kanske ungefär vad vi kunde förvänta oss efter att ha mött tre förmodade topplag och seger mot det lag vi förhoppningsvis ska ha bakom oss när serien är slut. Spelmässigt finns det mycket som är positivt och efter att i premiären i princip förlorat matchen i spelet med en man mer och en man mindre så har både power play och boxplay-spelet blivit bättre.
Juvonen har släppt en och annan enkel puck men i det stora hela har han gjort det bra efter att ha spelat tio perioder i rad efter Brages mindre lyckade start mot Skellefteå. Då är krisen värre på backsidan där Leksand tvingats spela med endast sex backar i de två senaste matcherna och det är våra kanske tre bästa defensiva pjäser som har varit borta i Ahnelöv, Fransson och Göransson.
Ingen av backarna som spelat har på något sätt gjort bort sig helt, och bäst av ungtupparna tycker jag att Själin har varit, men i längden blir det ett och annat misstag som till slut kostar oss baklängesmål och det är ofrånkomligt när så pass orutinerade spelare tvingas till så mycket istid. Det känns även fortsatt lite för ”mesigt” inne i slottet i vår försvarszon där jag hade önskat ett mer rejält försvarsspel från såväl backar som forwards för att hålla motståndarna på utsidan. Jämför med Örebro exempelvis som gör det jobbet föredömligt.
Nu låter det som att Göransson är aktuell redan till nästa match och tisdagens rapporter om att Ahnelöv är tillbaka i träning är givetvis ljuv musik för våra leksandsöron. Hur illa det är ställt med ”Frallan” är höljt i dunkel även om det heter ”dag till dag” men är det ljumskproblem, vilket ryktena skvallrar om, är det förmodligen lika ovisst för de inom laget som oss utanför när nr 10 är tillbaka på isen.
”Supertrion supertrion räddar oss”
Leksands nya supertrio har knappast gått någon som läser dessa rader förbi och det är bara att konstatera att det som såg så lovande ut redan på försäsongen redan har slagit oerhört väl ut. Hrivik är verkligen dominant när han är på isen och med tio poäng på fyra matcher, och även ett i övrigt stort spel, är han nog SHL:s bästa center just nu. Cehlarik inledde med två viktiga mål i premiären och hängde ett i öppen kasse mot Malmö. Han är stark med pucken och kommer att fortsätta göra mål med jämna mellanrum med sin klass och i den här omgivningen. Carter Camper gillar jag väldigt mycket med sitt spelsinne men också rappa skott och hårda jobb över hela isen.
Tillsammans bildar dessa en redan fruktad kedja som av förklarliga skäl matchas stenhårt. Det känns som att vi har möjlighet att skapa målchans varje gång dessa tre är på isen och 24 poäng på fyra matcher är onekligen imponerande. Tillsammans med Zackrisson och Ritola har vi dessutom ett power play som kommer att hjälpa oss att vinna många matcher under säsongen.
Bakom dessa tre vill jag lyfta fram två forwards jag tycker har gjort det riktigt bra i början på säsongen och det är Ritola och Olsson Trkulja. Ritola ser ut att tycka att hockey är riktigt roligt igen och Olsson Trkulja gör det jättebra som tredjelänk med ”Bröderna grävling” där nr 17 är den som även skapar lägen framåt utöver sitt stenhårda slit.
Växjö ineffektiva i power play hittills
Efter en tuff start på säsongen med matcher mot förmodade topplag går vi nu in i en riktigt intressant vecka med hemmamatch mot Växjö på torsdag och bortamatch mot Linköping på lördag. Nu är det verkligen dags för laget att börja plocka poäng igen och jag tror att chanserna är goda. Om Leksand har inlett med svängdörrar både framåt och bakåt vilket 31 mål på fyra matcher (nästan åtta mål i snitt per match) har Växjö inlett helt annorlunda med 14 mål på fyra matcher = 3,5 mål i snitt per match.
Växjö inledde med två ”oavgjorda” där man förlorade i hemmapremiären mot Färjestad på straffar och därefter vann på straffar borta mot Linköping. Därefter vann man hemma mot Rögle med 2-1 innan man i lördags snöpligt åkte dit med samma siffror uppe i Luleå efter att Linus Klasen avgjort med ett snyggt solonummer med halvminuten kvar av matchen. Målvakterna Fasth och Källgren har stått två matcher var och har båda en räddningsprocent så här långt på klart över 90 procent, att jämföras med vår egen Juvonens 88 procent.
Gemensamt för alla Växjös matcher har alltså varit att de har varit tillknäppta och jämna matcher och där statistiken visar att de har inlett starkt i box play med endast tre insläppta på 16 tvåminutare men där de letar efter effektiviteten i power play där de faktiskt ligger sist ännu så länge med endast två gjorda mål på 18 försök och därmed en effektivitet på elva procent, att jämföras med Leksands 37,5 procent så här tidigt in på säsongen.
Frågan inför matchen blir därmed om Leksands frejdiga offensiv kan luckra upp Växjös kompakta defensiv och om vi kan få stopp på Växjös vassa kontringar. Jag tror på en jämn och tät match där det inte blir lika mycket mål som i Leksands matcher hittills och jag både tror och hoppas att Leksand visar att man tagit ett kliv framåt den här säsongen och grejar tre poäng.
Linköping ännu utan trepoängare
På lördag får Leksand sedan ta sig till Östergötland för en ny viktig match mot en motståndare som känns överkomlig på förhand. Linköping har fått en trög start på säsongen och har ännu ingen fullpoängare efter ordinarie speltid men de tre poäng de skrapat ihop är tagna på deras två hemmamatcher. Senast blev det förlust borta mot Örebro med 6-4.
På torsdag spelar de en mycket intressant och förhoppningsvis tuff fight borta mot jumbon Färjestad (haha, älskar att skriva det framför Karlstadlaget) och kan bara Leksand hålla koll på Linköpings stjärna Broc Little, som alltid gör mål mot oss känns det som, ska det inte vara omöjligt att tre sköna poäng följer med på kvällsbussen hem till masrike.
Några avslutande kuriosa:
Björn Hellkvist tar inga fångar
Leksands huvudtränare Björn Hellkvist svarade för en mycket omdebatterad och uppfriskande intervju efter matchen mot Frölunda som blivit något av ligans snackis. Björn var märkbart irriterad efter matchen och namngav bland annat några spelare i sin kritik mot hur forwards inte gjorde jobbet klart i backcheckingen där han menade på att Leksand bjöd på tre av fyra mål.
För mig var detta en sån befrielse med en tränare som talar klarspråk och visar att han vill vinna till varje pris. Han är inte nöjd med att åka till Göteborg och kunna fara hem med en hedersam förlust. Hellkvist är en vinnare!
Det är sådant här som ger mig hopp om att man från föreningens sida verkligen menar allvar när man pratar om en annan kravbild och att det inte är någon ”saft och bulle-verksamhet”, som Tjomme själv har uttryckt det.
Jag hoppas bara att inte media och supportrar ”halshugger” Hellkvist framöver när han talar öppenhjärtligt i kommande intervjuer utan att han, tillsammans med övriga i ledarstaben, får chansen att verkligen implementera den här vinnarkulturen vi varit allt annat än bortskämda med under årens lopp. Enligt Hellkvist i nämnda intervju har vi ett lag för att vara topp 6 om alla spelare kuggar i och förstår vad det innebär att verkligen tävla. Det här ska bli intressant att följa!
Väntat avslut med Hult
Att Andreé Hult skulle lämna Leksands IF var ingen större skräll och det är bara att önska denna lojale Borlängekille lycka till framöver. Andreé värvades egentligen för spel i Hockeyallsvenskan inför förra säsongen och när truppen till denna säsong spetsats till bland våra forwards var det här helt enkelt det enda rätta.
Hur blir det med publiken?
Leksands IF, tillsammans med ett par andra klubbar, ska från och med torsdag släppa in fler i arenan än de 50 som myndigheterna i nuläget tillåter på läktarna. Det har ju öppnats för att det från och med 15 oktober ska accepteras upp till 500 personer på exempelvis idrottsläktarna framöver men frågan blir då hur Folkhälsomyndigheten ser på att klubbar, som bland andra Leksand, öppnar upp i restauranger och loger och på så sätt tar in ett antal hundra personer redan till nu på torsdag? Det ska dock poängteras att Leksands IF inte bryter mot några regler eller riktlinjer och jag tycker att klubben i all kommunikation signalerar att man verkligen tar den här pandemin på allvar.
Besked om en ökning till 500 personer kommer förhoppningsvis från regeringen och myndigheterna 8 oktober och även om det givetvis inte blir samma tryck som ett fullsatt Tegera blir det i alla fall lite mer drag på läktarna och vi kanske kan få till någon hejaramsa åtminstone, och inte den ödsliga känsla som varit på läktarna hittills.
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Dalarna är vårat landskap – Siljan det är våran sjö”
