Säsongen hittills
Ett av redaktionens nytillskott, Carl Larsson, levererar sitt första alster. Ämnet är Leksands säsongsinledning.
Säsongsinledningen var knackig och spelet var inte det allra stabilaste, om jag ska uttrycka mig milt. Fem matcher in i serien, efter möten med fyra av de lagen (Rögle, Örebro, VIK & Mora) som i förhandssnacket tippades vara i toppen, hade vi snott åt oss sju av femton möjliga poäng. Sammanlagt fyra poäng plockades på bortaplan mot Rögle och ett Västerås som tidigare inte tappat en enda poäng på de fyra inledande matcherna de spelat inann mötet mot Leksand. Rögle avfärdades i premiären med 3-2 efter sudden death sedan Michael Raffl snurrat till det för Rögleförsvararna. Leksand gjorde två starka perioder och ägde spelet en stor del av matchen. Nästföljande period, den tredje, var helt i Rögles regi. Reduceringspucken kom tidigt, kvitteringen sent efter en enorm anstormning. Men där tog det roliga slut för bönderna från landets sydliga delar. Avslutningen blev Rafflande.
Dagarna efter victorian i Skåne var det dags för laget att genomföra sin hemmapremiär. 5177 åskådare dök upp. En Superstarslegend avtackades med ett fint tifo och hyllande på is och läktare. Stämningen var på topp. När hesa Fredrik ljöd drygt två timmar senare var det betydligt dystrare toner och miner. I den 59e matchminuten hade Leksand nämligen fallerat totalt och Örebro kunde med två mål inom tolv sekunder säkra sin trepoängare. Hanses gjorde ett par tveksamma ingripanden och rösterna höjdes angående ”Leksands svaga målvaktspar”.
Mot Örebro hade man också i Leksands ledning kommit på idén att byta anfallsriktning. Traditioner skulle brytas sades det. Efteråt kunde Aspemo och gänget med hjälp av diverse utvärderingar fastslå att all förändring helt enkelt inte är bra förändring.
1, 3, 2, 1, 1, 3. Detta är en rad siffror ni känner mycket väl till, kan ni associera dem med något? Just det, de efterföljande matchernas målproduktion. Elva gjorda mål på sex matcher. Kaos. Katastrof. Avgå Christer.
Men.
På dessa sex matcher släppte laget bara in fem mål. Och till råga på allt hade den så ifrågasatta värvningen Jens Holmström stängt igen totalt i de två matcher han fått spela. Det såg med andra ord inte så jävla dumt ut ändå, började många tycka.
Hemmamatchen mot skrytbygget Malmö blev ett stort fall framåt. Leksand hade mängder av chanser och pressade stundtals tillbaka skåningarna ordentligt. Spelet vi fick se våra krigare visa upp var det bästa för säsongen - men målen fortsatte att lysa med sin frånvaro. Den här kvällen också. Malmö ska tacka sin keeper Toivonen, som var omutlig den kvällen, för sina tre poäng.
Sedan hände det. Ett ungt Södertälje kom på besök och helt plötsligt började Leksand spruta in mål. Efter elva minuter hade Leksand gjort ofattbara 4 (!) mål. Hände verkligen detta, eller drömde vi? SSK åt sig visserligen ikapp en aning i den första perioden, men den här kvällen var Leksands. Och Johan Rynos. Sju-jäkla-två.
Matchen därpå, två dagar senare, var det dags för Almtuna att få smaka på Dalarnas största lags krafter. Johan Ryno inledde målskyttet tidigt i den första perioden. Två minuter senare stod det 3-0 till Leksand. Det resultatet stod sig en bit in i den tredje perioden då en leende Rönnberg kom fri med målvakten Reideborn och visade skyttekungtakter när han distinkt sköt in det fjärde målet för kvällen. Pelle Prestberg och stortalangen Forsberg avslutade målskyttet. Ytterligare sex gjorda mål alltså.
I de två senaste matcherna har målskyttet varit något mänskligare. Fem poäng blev det mot Allsvenskans två största positiva överraskningar så här långt. I matchen mot Bofors ställdes vi mot seriens bästa powerplay, men vad gör det när vi har ett boxplay som är helt fenomenalt bra? Nu gjorde Bofors visserligen ett mål i den spelformen, men det var inte hela världen.
I gårdagens match mot det så svårspelade Troja lyckades Leksand plocka med sig två poäng hem till dalarna. Det får ändå ses som godkänt med tanke på att Troja vunnit mot mer eller mindre alla topplagen hittills. Smaka bara på det här: 6-3 mot SSK, 4-2 mot Malmö, 6-2 mot Örebro och 2-1 e.str mot Mora.
Sammanfattningsvis:
- Målproduktionen var dålig inledningsvis. Men efter 19 mål på de fyra senaste matcherna kan man nog säga att det nu är uppstyrt.
- Våra målvakter har gjort det mycket bra. De flesta kritikerna är tystade. Så får det gärna fortsätta.
- Ledarna har byggt laget bakifrån. Med en stabil defensiv vinner man de allra flesta matcherna. Och faktum är att jag väljer en tråkig 1-0 seger framför en 5-6 torsk i en fantastisk match sju dagar i veckan. Tre poäng är tre poäng, oavsett.
- Powerplayet som skulle bli så mycket bättre den här säsongen jämfört med den förra har fortfarande lämnat mycket att önska. Pinsamma 10,87 % är inte okej någonstans. Men potentialen finns, så det kommer lösa sig. Tro mig.
Följ även gärna mig där (@Carladamlowe) och hjälp mig över den magiska gränsen 200.
