Brutalt synade på nytt
Säsongens sista Stockholmsderby gick av stapeln under onsdagskvällen och Hovet fylldes av enkom hemmapublik. En publik som återigen fick se sitt lag gå vinnande ur ett derby. För Djurgårdens del seglade ny-gamla frågetecken upp på himlen igen.
Målvakt på väg in?
Med Filip Eriksson in som ett rykande färskt nyförvärv till en redan bred forwardsuppsättning har Niklas Wikegård tagit rejäl höjd för eventuella avbräck under sluttampen på säsongen. I truppen finns redan åtta ordinarie backar, med möjlighet att hämta hem Arvid Bergström och Adrian Carnebo vid behov. Djurgården har det således väl förspänt både bredd- och spetsmässigt bland utespelarna. På målvaktssidan har Hugo Hävelid tagit förstaspaden men ser man till den samlade bilden bland supportrarna tycks en förstärkning på positionen behövas till det stundande slutspelet. En uppfattning som förstärktes efter kvällens debacle där ett par insläppta mål såg långt ifrån otagbara ut.
Wikegård är fortsatt förtegen och meddelade under onsdagen att han ej söker aktivt efter en burväktare. Ska man tro HockeyNews journalist Mattias Persson har däremot den sportsliga ledningen hört sig för bland svenska klubbar gällande ett eventuellt låneavtal av en målvakt. Mantas Armalis har varit ett hett namn, och nog blev det än hetare när han återigen placerades på läktaren i gårdagens SHL-återstart. Av kvällens match att döma behöver Djurgården definitivt förstärka upp på positionen längst bak för att ha möjlighet att vinna en tight matchserie i slutspelet.
Svagt spel över hela banan
Djurgården har många gånger hyllats för att spela ett rejält och noggrant försvarsspel under den här säsongen. I det sista Stockholmsderbyt för säsongen var spelet både med och utan puck från de gul-röd-blåa däremot som bortblåst. I de första två perioderna var det näst intill omöjligt för spelarna i vitt att få till kontrollerade ingångar i offensiv zon. Dåliga passningar avlöste varandra och felbeslut med puck i offensiv zon ledde allt som oftast till kontringar med övertaliga numerärer för AIKs räkning. När DIF-spelarna väl försökte bygga upp sitt egna spel hade de vitklädda för dålig fart på rören och svag skärpa i passningsspelet, samtidigt som AIK ställde upp smart i mittzon och tvingade motståndarna till enkla dump ner i sarghörnen. Har vi sett det förut? Svar ja.
Brutalt synade
Att de gulsvarta har ett övertag på sin tvillingrival är inte längre något man som Djurgårdare kan blunda för. Kvällens match visar tyvärr att laget från Solna synat Djurgården, och det ordentligt. Med en derbystatistik på 1-3 och 1-3 över de två senaste säsongerna är det numera ett faktum - DIF har enorma problem mot sin största rival. Det går inte längre att slänga sig med bortförklaringar som att motståndet får studsarna med sig, eller att deras målvakt står på huvudet, eller att de för den delen har tur - och om de nu har det? Tur förtjänar man, och det genom att lägga ner det grundläggande jobbet. AIK-spelarna tycks växa i matcher av den här digniteten och i motsatt riktning krymper DIF-spelarna, oavsett vilket namn det står på ryggen. Det svider att konstatera, men faktum är att vår värsta rival vet hur man vinner derbyn. En obehaglig känsla att bära med sig in i ett slutspel där det handlar om att vinna enskilda matcher över kort tid.
Ser man till kvällens match så ja, Hävelid släpper ett par billiga mål. Men samtidigt får motståndarna omställningar i parti och minut. Lägg där till det slarviga passningsspelet i defensiv zon och ett effektivt motstånd så är det svårt att vinna hockeymatcher. Både ledarstaben och spelarna måste ta sig en funderare över hur man uppträder på isen i derbymatcher. Skulle lagen drabbas samman i en slutspelsserie senare i vår är det nog inte många som i dagsläget vågar lägga sina slantar i DIF-korgen. Än finns tid för tränarstaben och spelarna att identifiera problemen och komma med lösningar. Men läget är prekärt.
Kan man ta någon lärdom från matchen?
Tomas Davies skrev i sin inför-artikel “don’t fix if it ain't broken” och syftade på att man från tränarhåll bör undvika att justera i kedjan med Victor Eklund, Fredric Weigel och Anton Frondell. Och nog borde tränare Kimby lyssnat på profetian? Efter halva matchen återförenades trion och det var dem som såg till att tända en gnista av hopp hos DIF-supportrarna när de på sedvanligt vis började operera i offensiv zon och stressade motståndarna till misstag. Så Kimby, don't fix if it ain’t broken.
I övrigt finns det en hel uppsjö av dåliga beslut både med och utan puck att kika på för tränarkvartetten under morgondagens genomgång. Och nog går arbetet vidare för den sportsliga ledningen med Jacob Josefsson och Niklas Wikegård i spetsen. För de nyss nämnda är det inte läge att nyttja någon flextid kommande dagarna. Istället bör de kanske packa ned stridskassan i resväskan och påbörja sin färd mot Tomas Johansson i Leksand?
