Brynäsbloggen: Brynäs söker frälsning i norr
Likt en science fiction film där astronauter på Mars i panik letar efter syrgastuber i ett okänt rymdskepp, letar nu Brynäs ny luft väldigt nära Luleås björnar.
Heeeeeeja LULE!!! Heee… vad är det jag säger?
Brynäs har gjort ett tränarbyte. Tommy Jonsson får lämna plus att Dackell och Molin får andra uppdrag inom klubben. Egentligen inget som förvånar då Brynäs gått total kräftgång… ja, i stort sett hela säsongen. Många har ifrågasatt tränarnas reflektioner efter matcherna. Supportrar har vädrat sitt missnöje som då blivit tystade av klubben.
”Vi har kommit till vägs ände” sades det idag till media. Ja, det gick inte att ha kompisstatusen kvar. Något var tvunget att göras och det är, som vanligt, alltid lättare att sparka tränarstaben än hela laget.
Fanns det något annat man kunnat göra än att sparka Tommy? Nja jo nja… alltså, klubben har fört in nytt blod i form av spelare och det brukar aldrig bli bra om man har en längre autostrada på spelarsidan. Då tappar man lätt det där klistret som håller ihop laget på individnivå. Så där tycker jag nog att klubben har försökt. Men vi behöver väl inte vara allt för kritisk i ögat innan vi ser att det borde ha blivit ett bättre utslag med värvningarna. Vill man stärka laget under pågående säsong så ska det vara med besked. Jag gillar Slovak och Honken… ja, Honken han är lika given i mina ögon som brunsåsen till köttbullarna. Men sedan har vi några som skulle behöva visa lite mer riv och vinnarskalle.
Thomas ”Bulan” Berglund och Petter Nilsson tar alltså över tränarsidan. Ytterligare bemanning har blivit hämtad från den norrländska björnens tillhåll. Är det bra eller dåligt? Tja, det får framtiden utvisa. Jag tror nog att Bulans riviga sätt och vinnarskalle kan lyfta spelarna. Men hinner vi få till det lyftet innan vi blir cementerad i botten? Leksand pressar på och vägrar ge upp. MoDo har så pass stora problem så riktigt där är vi inte än. Men har vi otur så kan vi, i slutändan, sitta i samma jolle som dem. Och det är inte direkt lugnt vatten där. Jag är lite orolig över att vi kan ha gått för långt in på säsongen för att ett tränarbyte ska hinna göra skillnad. Ny röst, ny spelidé och det tar ett tag innan det sitter. Det kan mycket väl bli att se ännu värre ut på isen än idag, innan det blir bättre (sneglar mot MoDo där tränareffekten fortfarande väntar på sig).
Tommy Jonsson då? Jag tycker faktiskt att vi skulle kunna visa så pass mycket respekt och tacksamhet för det han har gjort. Visst, det har inte fungerat den här säsongen. Det såg, bitvis, inte direkt snyggt ut förra säsongen heller. Men då hade vi ändå en sådan pass trygghet i alla spelformer att vi kunde pressa fram en fjärdeplats. Men under luppen så ser vi att han inte hade direkt enorma förutsättningar för att skapa stordåd. Klubbar i SHL försöker piffa upp sin organisations största vara med kvalitet. Det värvas in dyra spelare som man vet kommer producera och bidra till att folk vill se dem. Det är varumärket på isen som gör att organisationen kan utvecklas. I Brynäs… arbetar man lite annorlunda. Det är inte direkt så att varumärket på isen ska skina. Huvudsaken är att organisationen har ett prickfritt utseende. Det vrids under varje sten för att hitta en junior som kan ta en plats. Tyvärr så har vi inte de förutsättningarna som t.ex Skellefteå har. Där verkar det vimla av juniorer som hugger efter varje chans att kliva fram (nästan så man undrar vad de får fram i gruvorna). Och när de får chansen så tar de den med hull och hår.
Tommy har arbetat bakdelen av sig för vårat Brynäs. Han har vridit och vänt på allt som går att vrida och vända för att få till en ändring. Det känns inte riktigt rätt att läsa om alla som hyllar hans avsked som om han vore hockeyns Judas. Visst har man rätt att vara missnöjd. Man har, som supporter, rätt att kräva förändringar. Men jag tycker att han förtjänar ett mycket bättre avsked än skadeglada tillrop över honom.
