Brynäsbloggen: En bra start – samhällsnytta eller kommersiellt jippo?
Viktor Alner bloggar om Brynäs på SvenskaFans.
Det jag kommer att diskutera i detta inlägg är en känslig fråga enligt många men jag tycker att den inte ska vara det. Det ska inte vara känsligt att prata om något som berör Brynäs, även om det såklart blir en öm punkt att trampa på när man öppnar upp för kritisk reflektion kring En bra start.
Men jag diskuterar gärna En bra start och det handlar inte om någon direkt kritik utan snarare att framgå med reflektioner och tankar, för jag vill förstå vad det faktiskt handlar om. Jag vill att verksamheten ska finnas, jag vill att idrottsrörelsen ska engagera sig i sociala frågor och jag vet att En bra start gör en del bra saker… men man får inte vara rädd för att också analysera och reflektera över till vad det egentligen handlar om.
Ju mer Brynäs, eller ansvariga i Brynäs publicerar eller berättar om En bra start desto mer ”flummigt” kan jag tycka att det låter. Jag vet att socialt arbete generellt ibland kan låta spretigt för gemeneman, särskilt om man inte är väl insatt i vad man pratar om. Det finns ingen vetenskapsman i världen som kan sammanfatta socialt arbete kortsiktigt och därför gäller det att ha koll på hur man lägger fram det.
Det jag fastnar i när det kommer till En bra start är dessa fantastiska begrepp som ständigt används när En bra start lyfts fram, för att ta några exempel:
”En bra start i livet för alla barn”, ”jobba för att hjälpa marginaliserade ungdomar”, ”för ett mer hållbart samhälle”, ”kompletterande social verksamhet” eller min absoluta favorit, ”Fokuserar på social hållbarhet och strävar efter att bygga förebyggande lösningar som bidrar till att stärka utvecklingen hos barn och unga”… och mycket mer.
Om vi bryter ner alla de här orden och begrepp till vad de faktiskt betyder och sedan implementerar det till En bra starts praktiska sociala arbete, det som är egentligen det enda relevanta, så blir den spontana känslan att där fattas det något.
Jag vet att Brynäs gärna talar om att En bra start får kontakt med 20 000 – 25 000 barn och unga varje år.
Brynäs är stolta över dessa siffror.
Jag blir mer skeptisk till att höra dessa siffror.
För är det så att En bra start möter upp till 20 000 – 25 000 barn och unga varje år kan det i princip omöjligen slå väl ut med den kvalitativa fokuset i förhållande till vad En bra start har som syfte.
Det blir en fokus på kvantiteten i det praktiska arbetet och kvantitet gör sig inte alltid väl med kvalitén. För att träffa över 20 000 barn årligen går rent krasst emot forskningen som talar för hur man stärker ett barn som individ långsiktigt.
I forskningen kan man bryta ner det till anknytningsteori och mentalisering och andra sociala faktorer, men i enklare språk handlar det om att bygga relationer till barnen. Då menar jag inte relationer om att man som vuxen kommer som en kul kompis, utan som den vuxne som barnet faktiskt tyr sig till när det är jobbigt.
Det är därför många som har haft en svår uppväxt ändå kan tacka den där läraren, fritidspedagogen, fotbollstränaren eller grannen som de kunde vända sig till. Personer som barnen möter dagligen i sin vardag och har en fördjupad relation till och som har betytt väldigt mycket.
Kommer något barn direkt eller indirekt, säg om 5–10 år, någonsin tacka En bra start? Det tåls att ställa den frågan, reflektera över det och tänka i det stora helhetsperspektivet.
För ska vi använda oss av begrepp som att jobba mot marginalisering, för social hållbarhet, att förebygga lösningar och stärka barnens sociala utveckling och vara en kompletterande social verksamhet och ge barn En bra start i livet… då handlar det inte om mängden barn man träffar. Det handlar om vilka barn man möter, vad man gör för/och med dessa barn i det praktiska arbetet som långsiktigt bidrar till en sund social utveckling hos den enskilda individen. Allt för att kunna vara med och bidra till en så pass god grund att barnet sedan kan orientera sig som en god samhällsmedborgare.
Är detta En bra starts uppdrag?
Det som blir problematiskt med att En bra start utmärker sig till att vara någon sådan viktig verksamhet som det låter med alla begrepp är att man också bygger dessa förväntningar på verksamheten och i samband med detta tar på sig en kostym man kanske inte ska bära.
Playday, barnkonventionens dag, att prata om barnkonventionen i skolan, en bra kompis, hockey för alla etc… det är inga dåliga initiativ. Det är superbra initiativ och något som Brynäs ska fortsätta med.
Men på vilket sätt och till vilken grad bidrar dessa aktiviteter till social hållbarhet för samhället eller individen och hur bidrar dessa aktiviteter till en social utveckling?
På vilket sätt kan man räkna En bra start som en kompletterande verksamhet till kommunens egna sociala verksamheter?
Vilka förväntningar ska- eller bör En bra start ha och vilka krav kan kommunen sätta på en verksamhet som En bra start?
Jag tror att dessa frågor är ytterst oklara för att det framgår rätt otydligt i vad En bra start bidrar till, varav jag flertal gånger har tjatat om en, eller någon typ av effektredovisning, vilket jag tror att som En bra start är organiserad idag är väldigt svårt att få fram.
Visst, det går att räkna ut socioekonomiska vinster med En bra start till samhället men för att förstå socioekonomi och dess aspekter måste man också ha förståelse för att det är gissningar och hypoteser som bygger på att det praktiska arbetet verkligen fungerar i linje med teorin, vilket det sällan gör i den omfattning som önskas.
Brynäs lägger istället mycket fokus på symbolen, den rena dräkten, vad den står för… där UNICEF blir en stark symbol i symbios med Brynäs. Ett symboliskt kapital som ska generera både socialt och ekonomiskt kapital. Det är ett fantastiskt sätt att locka andra aktörer som vill skapa goodwill i deras varumärken och det är ingen hemlighet i att Brynäs har En bra start för att vinna resurser på det… riskfaktorn är dock att det blir lätt ihåligt och istället för konkreta processer och fokus på kvalitativt arbete framstå det mer som så kallad symboliskt arbete – det viktigaste blir att det åtminstone ser och låter bra.
Det kan därför bli problematiskt när aktörer med stora ekonomiska muskler tillsätter sig själva en större position i sociala frågor, frågor som man egentligen saknar fördjupade kunskaper kring och där i den egna bubblan försvinner den kritiska reflektionen kring sitt eget arbete.
Det sociala arbetet är ingen- och får aldrig bli en disciplin som finansiella aktörer och idrottsföreningar skall missbruka för sitt eget värde – däremot får det gärna vara en disciplin där finansiella aktörer och idrottsföreningar brukar för ett socialt medmänniskovärde. Vilket jag också tror att En bra start har som ambition att göra.
Socialt arbete handlar om bland annat kampen mot den social orättvisan och människors grundläggande rättigheter och behov som i längden gör vårt samhälle till det bättre.
Säger man ”Stötta oss så gör vi samhället lite bättre”, då behöver man också sätta det i praktik. Men då är det också viktigt att man säljer in verksamheten med konkreta exempel både i teori och praktik.
Annars riskerar mycket att snarare bli en sörja som låter väldigt bra i teorin men som i praktiken inte ger särskilt mycket – och då finns det läge att ifrågasätta en delvis skattefinansierad verksamhet som En bra start faktiskt är i och med att Gävle kommun står med som huvudpartner.
