Brynäsbloggen: Våra ok ska bäras oavsett
Viktor Alner bloggar om Brynäs på SvenskaFans.
Först och främst vill jag tacka för kommentarerna jag fick från olika håll efter gårdagens blogginlägg efter matchen mellan Brynäs och Luleå. Det verkar som att många delade den uppfattningen jag hade och läser man runt lite på diverse forum och på sociala medier är det hetaste diskussionen just nu om Magnus Sundquist vara eller inte vara.
Jag kan ställa den frågan. Samtidigt behöver man också vara försiktig i ämnet. Om en huvudtränare lämnar, vem tar då vid? Det finns inget facit som säger att sparka tränaren så blir saker och ting bättre. Brynäs hade faktiskt bättre resultat med Tommy Sjödin än med Magnus Sundquist. Var det Sundquists fel? Nja, man kan faktiskt inte åstadkomma särskilt mycket i fråga om förändringar när man kommer in i en brinnande säsong.
Men idag pratar vi Sundquists vara eller icke vara, det är hans tur nu, eller vi ställer åtminstone med den frågan.
Så vem skulle i sådant fall ta vid?
Ove Molin? Vad jag vet så vill han inte det och vad jag förstår är det inget förstahandsval för någon heller.
Eller ska man ha is i magen, något som Brynäs inte alls haft de senaste tre åren, och låta Magnus Sundquist fortsätta? Kanske går det att vända på det här...
Jag skrev ganska kraftfullt igår om att Sundquist ska sluta gnälla på sina spelare. Jag står fast vid det blogginlägget. Men samtidigt har spelarna också ett ansvar. Det går dock inte som coach, en på papperet huvudansvarig ledare för gruppen, att tala i termer "dom" och beskylla inställningen på de individer som tar fighten där ute på isen varje sekund, varje minut. Det kanske inte alltid ser särskilt bra ut, men det är spelarna som ändå ska gå ut vid nästa byte och göra det där skitjobbet.
Hur ska man som tränare kunna motivera dessa individer och sedan gruppen som helhet till något om man sedan talar om föra hela Sverige att det är spelarnas inställning det är fel på?
Jag tappar förtroendet för en sådan ledare.
En sådan ledare har, för mig, inte förstått vad Brynäs IF står för.
Oavsett vilken situation Brynäs än befinner sig i så skall oken bäras oavsett. Varje match är en ny kamp, och varje kamp är en ny möjlighet. Det får aldrig vara jobbigt att bära dessa ok på sina axlar - det ska man göra med stolthet.
Den spelare och tränare som inte känner den stoltheten har egentligen inget i dagens Brynäs att göra. Går man inte till jobbet och verkligen tror på sin sak, tror på sina kollegor, tror på den riktlinje föreningen vill gå... ja, då ska man man nog tacka för kaffet.
Därför vill jag inte se en tränare beskylla ifrån sig. Jag vill inte se en spelare stå som ett frågetecken utan något svar på hur sjutton situationen skall lösas. Varje spelare ska veta sin roll vilket i dagsläget inte tycks vara särskilt tydligt i Brynäs. Det är då inte konstigt att spelet inte fungerar, att backspelet är i perioder under all kritik och att målvakterna därför får en bokstavligt talat omöjlig arbetsuppgift på isen.
Jag hatar att skriva det, men det finns skäl för oro.
