Brynäsbloggen: Brynästränare genom åren: Del 2.
Vi hade i första delen kommit fram till december 1995. Tommy Sandlin hade fått lämna sitt uppdrag som headcoach för Brynäs A-lag.
Brynäs låg när grundseriens 22 omgångar var spelad på en 12.e och sista plats. Tre ynka segrar hade laget mäktat med på de matcherna. Ett stjärnfyllt lag där fyra spelare (Bedrich Scerban, Greg Parks, Andreas Dackell och Fredrik Modin) även skulle representera sina landslag denna säsong. Hockey experterna var i lika djup chock som Brynäsfansen över hur hösten hade fortlöpt.
Planen hade varit att Tommy skulle bli framtida sportchef i Brynäs. Nu blev det istället så att han, via en MBL förhandling blev utköpt från klubben.
Brynäs behövde bryta den mörka formsvacka laget satt fast i. In kom tidigare Brynässpelaren Göran ”Flygis” Sjöberg. Rutin som coach var inte direkt något han kunde skryta med. Media radade upp artiklar om hur han hade fått sparken från Storhammar efter att ha slagit till Vålerengens spelare Øystein Olsen. Det var tveksamheter från media och supportrar om det här var ett så klokt drag av Brynäs. Nog fanns det väl bättre och mer rutinerade tränare att ta till? Men Göran kavlade morskt upp ärmarna på skjortan och började sitt hårda arbete för att få Brynäs att kriga sig kvar i högsta serien.
Under serien så försvann alla tvivel. Brynäs gjorde i stort som de ville och vann alla utom en match. Finalmotståndet stod Södertälje för och jag kan erkänna att jag nonchalant skrattade över deras chanser. Södertälje, vilka då?
När Södertälje drog ner rullgardinen för Brynäs den där sista finalmatchen med 5-2 så blev det nära på nattsvart. Brynäs vek ner sig när det blev allvar… Brynäs stod nu med ena skridskon i Division ett.
Det fanns det bara en sak som gällde nu i kvalserien och det var gasen i botten.
När Kvalseriens sex matcher var spelade så stod Brynäs där som etta. Men bara med en enda ynka poäng före Troja Ljungby. Men det spelade ingen roll då. Brynäs var, efter enorm möda klar för fortsatt spel i Elitserien och en av de värsta vårarna i mitt liv var äntligen över.
Säsongen 1996/97 Ändrade man upplägget på Elitserien. Man slopade grundserien och fortsättningsserien. Nu blev det en rak serie på 50 matcher.
Brynäs hade tappat många av sina tunga namn. Jonas Johnson lämnade för Landshut i Tyskland. Ove Molin, Mikael Wahlberg, Peter Larsson och Brian Rafalski provade lyckan i Finland. Bedrich Scerban åkte hem till Tjeckien och HC Vsetin. Andreas Dackell och Fredrik Modin hade lämnat för NHL. Kvar stod Brynäs i rejält behov att förstärka. Så Brynäs presenterade då bland annat en oförglömlig trio för Elitserien. En trio som skulle sätta skräck i motståndarna. En sportjournalist skrev i ren häpnad efter en match att den ”röda armén” i Brynäs kunde göra sådant som inte ”Foppa” kunde klara av.
Dmitri Denisov, Igor Boldin och Yevgeni Davydov var deras namn.
Brynäs gjorde en helt ok säsong. Man huserade i den nedre regionen men med tanke på den spelarflykt laget haft så var det ändå godkänt resultat.
Malmö knep sista slutspelsplatsen med bara sex måls marginal mot Brynäs.
Säsongen 1997/98 Blev Görans sista som headcoach i Brynäs. Brynäs tog en stabil femteplats och kunde åter igen kalla sig slutspelslag.
Jan Larsson, Anders Huss och Ove Molin återvände till Brynäs och man började ana grunden till ett riktigt bra lag.
Den här säsongen så ville inte Elitserien vara sämre än NHL och presenterade en All star match den 17.e november. Matchen var Svenska landslaget mot de utländska Elitseriespelarna. De utländska allstarlaget vann matchen med 2-1.
I slutspelets kvartsfinal så ställdes Brynäs mot Frölunda i en kamp i bäst av fem. Frölunda vann relativt enkelt med 3-0 i matcher och ett tidigt sommarlov.
Brynäs valde den våren att inte förnya med en besviken Göran. Säsongen 1998/99 fortsatte ”Flygis” i AIK.
1998/99 till 2001/02:
Roger Melin.
Roger var redan när han kom till Brynäs en rutinerad coach utan att ha fått chansen i högsta ligan. Redan 1986 så stod Roger som headcoach i Enköping SK i division 3. Men trots hans erfarenhet så var det många som sa ”Roger Melin, vem sa du?” när han presenterades som Brynäs nya coach.
Roger hade de tre tidigare säsongerna styrt Arlanda HC i division 1 med goda resultat.
Brynäs fick här, till skillnad mot Göran en taktisk coach. Det var inte full rulle framåt utan här var minsta detalj studerad. Roger stod för en coachning där han inkluderade spelarna vid taktiktavlan. För att nå framgång skulle alla vara med på båten. Under matcherna så stod han bakom spelarna och studerade spelet med ett totalt stenansikte.
Den här säsongen var skyttekungen Tom Bisset tillbaka i laget. Och tillsammans med Ove Molin och Jan Larsson så skapade de en av de bästa poängmaskinerna någonsin i svensk hockey.
Brynäs slutade på en femteplats efter seriens 50 omgångar. Ingen pratade om Brynäs inför slutspelet. Allt kretsade runt MoDos suveräna säsong och deras supertvillingar. Bröderna Sedin hade satt avtryck i Svensk hockey och samtliga experter var eniga om att inget lag skulle kunna stoppa dem från SM-guldet.
MoDofansen drömmer fortfarande mardrömmar om Tom Bisset från den där fjärde finalmatchen då Brynäs gick från ett 1-4 underläge till vinst med 6-5. Tom smällde in 3 mål där det sista kom när det endast återstod 32 sekunder av matchen.
Brynäs vann sedan match fem med 4-2 uppe i Örnsköldsvik och lagets tolfte SM-guld var ett faktum.
Säsongen 1999/00 Ändrade man upplägget i slutspelet. Kvartsfinalerna stod i bäst av sju matcher men semifinal och final var fortfarande i bäst av fem.
Linköpings hemmahall Stångebro hade den 23 september problem och matchen mot Hv71 fick flyttas fram till den 5 oktober då det var rena Lützen dimman i ishallen.
Brynäs slutade på en andraplats med 92 poäng. Bara en poäng från Djurgården. Den här gången hade Brynäs ett litet favoritskap i slutspelet men de åkte ut mot MoDo i semifinalen efter en jämn kamp. Djurgården kom att vara allt för stark för MoDo i finalen och vann med 3-0 i matcher.
Säsongen 00/01 Slutade Brynäs på en tredjeplats. Lagets poängproducerande stjärnor hade haft en tung säsong. Tom Bisset kom bara upp i 38 poäng och Ove Molin missade 10 matcher under säsongen. Janne Larsson var för första gången på antalet säsonger ensam Brynäsare i toppen av poängligan med sina 46 poäng.
Johan Holmqvist hade inför den här säsongen valt att pröva lyckan i NHL. Kvar stod Johan Asplund och Mattias Pettersson och försökte så gott de kunde att freda Brynäsmålet.
Samtidigt så gick Brynäs en kamp mot skattemyndigheten angående arbetsgivaravgifter för Bedrich Scerban, Greg Parks och Brian Rafalski.
I slutspelets kvartsfinal gick Malmö på total knock out och slog ut Brynäs med 4-0 i matcher.
Säsongen 01/02 blev Roger Melins sista säsong. Han började känna att kemin mellan honom och spelarna var inne på sista versen. Han kände att det började bli dags för miljöombyte.
Brynäs hade, den här sommaren fått domen av regeringsrätten att de 2 miljoner kronor de fick betala 1998 i arbetsgivaravgifter till skattemyndigheten var rätt. Malmö och Frölunda fick betydligt hårdare summor att betala. Malmö fick 35 miljoner och Frölunda 10,5 miljoner. Men för Brynäs så var 2 miljoner ett riktigt hårt slag.
Brynäs tog den här säsongen sista slutspelsplatsen med 6 poängs marginal mot det nionde laget Södertälje. I kvartsfinalen stod Färjestad och väntade. Brynäs var tämligen chanslös och förlorade i fyra raka matcher.
Efter den här säsongen så kom Brynäs och Roger Melin överens om att gå skilda vägar.
Tom Bissets agent fick den här våren ett mail av Brynäs klubbledning att han inte skulle få ett förnyat kontrakt. Ett beslut och tillvägagångssätt som blev kraftigt kritiserat av både fans och media.
Roger gick till den då Allsvenska klubben Rögle och Brynäs påbörjade arbetet att hitta en ersättare.
2002/03:
Esko Nokelainen.
Här gällde det för Brynäs att inte ha bråttom utan det skulle bli rätt. Man betonade i media att man inte hade bråttom. Det som gällde var rätt man för jobbet. Ungefär en månad efter att Roger lämnat så blev Esko klar för Brynäs. Den 25 mars 2002 bekräftar Esko för Aftonbladet att han är överens med Brynäs. Namn som hade spekulerats innan var Niklas Wikegård, Tomas Jonsson och Rolf Persson (tränade då Boden).
Esko och Gunnar (Persson) slog igång med stenhård träning för spelarna. En del i laget pratade om att man aldrig hade kört så hårt under en sommarträning tidigare. Försäsongsmatcherna såg väldigt lovande ut. Bland annat slog man Djurgården med hela 6-1 och TPS Åbo med 5-2.
Det Esko jobbade med nu var att hitta en bra tredje länk till Jan Larsson och Ove Molin.
Premiären borta mot Leksand slutade med en 3-2 seger. Esko var inte nöjd med spelet men var glad över segern ”Några få spelare klarade premiären bra, men överlag tycker jag det såg lamt ut”.
Den första november fick Esko lämna Brynäs. Man hade bara lyckats vinna tre gånger på 16 försök. Brynäs som imponerat så mycket på försäsongen hade under hösten 9 raka förluster. På de första elva matcherna hade Brynäs släppt in 41 mål. De offensiva muskler Brynäs hade lyckades inte producera. Lagets bästa spelare var Niklas Anger som slutade på en 23.e plats i poängligan med 32 poäng. När Brynäs kom hem efter match mot Luleå kallade klubbdirektören Håkan Bergh och sportchefen Anders Bäckström in Esko för ett samtal. Esko fick kicken och Brynäs lade förhoppningarna på Gunnar Persson och Michael Sundlöv för en bättre avslutning på säsongen.
Brynäs slutade på en elfte plats. Med bara 13 segrar på 50 matcher så var man helt enkelt för dålig för att hamna högre. Man mäktade bara med 105 mål på hela säsongen. Man hade hela -61 i målskillnad. Med det som facit så fick man följa med Linköping ner i kvalserien för att hålla sig kvar.