Brynäsbloggen: Brynästränare genom åren: Del 5.
Vi avslutade senaste historielektionen när Czarnecki lämnade Brynäs för lockropen från Färjestad.
2011/12 – 2014/15
Tommy Jonsson.
Tommy hade stått som assisterande coach de senaste tre säsongerna när han fick förtroendet att ta över rodret. Och det var en kaxig Tommy som kom till den här säsongsupptakten. Journalisterna och de övriga coacherna satte kaffet i vrångstrupen när de hörde Tommy säga att Brynäs skulle ta SM-guldet.
Men Tommy anade något som de övriga hade missat. Det bubblade av potential i Brynäs och om det här laget bara tilläts koka den färdig, så skulle det kunna bli en festmåltid av sällan skådat slag.
Säsongen började dock i moll efter att nästan hela KHL-laget Lokomotiv Jaroslav omkom efter att deras flygplan kraschade när planet skulle lyfta.
En klubb som den svenske supermålvakten Stefan Liv spelade för. De var den 7 september på väg till seriepremiären borta mot Dinamo Minsk när planet träffade en trafikfyr och fattade eld när de skulle lyfta.
Stefan var en av alla de som tragiskt avled i kraschen.
Elitseriens premiäromgång började därför med en tyst minut för att hedra de omkomna.
Det unga Brynäs imponerade under säsongen och slutade på en fjärdeplats. Det var en fartfylld men framför allt offensiv hockey Brynäs spelade och media kunde inte sluta hänföras av ungdomarnas respektlösa framfart.
Först ut i slutspelet var Frölunda. Ett lag som Brynäs vanligtvis hade svårt mot. Många lag har fått erfara hur fruktansvärt jobbigt det är att komma ut från Scandinavium som vinnare.
Men den här gången var det Brynäs som dominerade. Brynäs gick vidare till semifinal med 4-2 i matcher.
Där väntade ett annat spöke, Färjestad. Men där många varnade det ungdomliga Brynäs för det tunga och erfarna Färjestad så var jag fullt övertygad om seger ”I semifinal har inte Färjestad en chans”. Fast de var regerande mästare så var jag aldrig orolig.
Det blev bara spännande i första matchen när Brynäs slog ut Färjestad med 4-1 i matcher.
Final väntade och det var mellan två ungdomliga norrlandslag med seriens bästa hockey i sig. Det var verkligen finalernas final. Här handlade det om fart och teknik istället för ryggsäckshockey eller fula tilltag.
Skellefteå hade imponerat rejält under säsongen och var favoriter i finalen. De hade varit i final säsongen innan och nu sade de flesta att det var deras tur att vinna SM-guld igen. Det var sannerligen länge sedan de hade fått lyfta den åtråvärda Le-Mat pokalen. Hela Skellefteå suktade efter att få återse den sedan 1978.
Men det var som om de suktade lite för mycket för de hann inte alls med i öppningen av finalserien. Brynäs dundrade iväg till en 3-0 ledning i matcher innan Skellefteå ens hann få på sig suspen. Nere i Gävle började supportrarna lyriskt sjunga SM-guld. Någon på kommunen gick så långt att E4.ans informationstavlor meddelade att Brynäs redan hade vunnit SM-guldet innan match fyra ens hade spelats.
Jag ryggade tillbaka och fick minnesbilder från när Luleå 1993 hade champagnen framme inför finalmatch 3 mot Brynäs. De ledde med 2-0 i matcher och vi vet ju alla vad som hände då.
Skellefteå kom tillbaka till 3-2 i matcher och spänningen blev oliiiiidlig. Men olidligheten dämpades när Jacob Silfverberg, 13 minuter in på den andra perioden brutalt satte 1-0 (hans 13 mål i slutspelet). När sedan Ryan Gunderson, 12.09 i den tredje perioden pangade in 2-0 en bit in från offensiva blå så var saken klar.
Brynäs var mästare.
2012/13 blev en enda hemsk bakfylla om vi kortfattat ska beskriva den.
Brynäs stod som regerande mästare. Flera betydelsefulla spelare hade lämnat för NHL. Brynäs stod i enormt behov av att stärka upp den tunna truppen.
Brynäs plockade in Sebastian Enterfeldt och Johan Harju från Luleå.
Andreas Thuresson från Hartford Wolf Pack (AHL).
Dennis Persson från Rochester Americans (AHL).
Alexander Hellström från HK Poprad (Slovakien).
På målvaktssidan behövde man också stärka upp då Niklas Svedberg lämnade för Boston Bruins organisation. Man värvade då… Robin Rahm. Robin som, fram tills då hade varit avstängd i två säsonger på grund av positiva resultat av dopingtester stod nu alltså klar som Brynäskeeper. Många Brynässupportrar drog efter andan när han presenterades. Vad höll man på med där borta vid Läkerol Arena?
Det blev ännu en NHL-lockout där deras spelare sökte sig till Europeiska klubbar för speltid. Svenska hockeyligan beslöt att förbjuda sina klubbar att erbjuda kontrakt till lockout spelare. Brynäs, Frölunda och MoDo värvade trots det in spelare från NHL. Cody Franson anslöt sig till Brynäs vilket skapade väldig kritik runt om i landet. Luleås supportrar kallade bland annat Brynäs för hycklare på en banderol när Luleå tog emot Gävleklubben den 2 oktober 2012.
Konkurrensverket beslutades att Svenska hockeyligan inte hade rätt att förbjuda klubbarna från att kontraktera NHL-spelare. Men när fallet kom upp i marknadsdomstolen blev slutsatsen att de visst hade rätt att förbjuda dem.
Det blev en skakig säsong för Brynäs som lyckades ta sista slutspelsplatsen med 6 poäng ner till nian AIK. I slutspelet så fick man respass direkt av Skellefteå som därmed tog revansch för finalförlusten säsongen innan.
2013/14 blev bättre spelmässigt under serien. Man slutade på en fjärdeplats där Ryan Gunderson blev bästa poängmakare med sina 41 poäng på 54 matcher. Men i slutspelet så blev det åter igen sommarlov direkt efter att Färjestad vunnit med 4-1 i matcher. Klubben kunde när säsongen summerades räkna in totalt 39 spelare registrerade under säsongen. 5 målvakter, 12 backar och 22 forwards.
2014/15 blev Tommys sista säsong som headcoach i Brynäs. Säsongen hade så mycket grus i sitt maskineri att klubben till slut blev tvungen att göra något. Den 19.e januari 2015 meddelade Brynäs att Tommy Jonsson, Andreas Dackell och Ove Molin fick lämna sina platser som coacher och ersattes av Luleåparet Thomas ”Bulan” Berglund och Petter Nilsson. Thomas hårdare ställning mot spelarna skapade en viss boost som gav Brynäs en 10.e plats och därmed spel i play in. Där ställdes man mot 7.e placerade Färjestad. Brynäs tog greppet om värmlänningarna redan i första matchen och vann till slut med 2-1 i matcher. Brynäs var klar för slutspel…
Där väntade Skellefteå och de var obarmhärtig mot Brynäs och slog ut dem i fyra raka matcher.
Även denna gång kunde man konstatera en enorm spelartrupp. Antalet registrerade spelare i Brynäs denna säsong uppgick till 44 stycken.
Den siffran ser man normalt när man tittar på två lag…
2015/16-2016/17
Thomas Berglund.
Det såddes frön av förhoppning när Brynäs och Thomas kom överens om en förlängning efter vårens slutspel. Här hade Brynäs nu en coach som propsade på att bästa offensiv ger bästa försvar. Anfall skulle ske från egna zonen och vara en brutal kraft över hela planen. Snabba vändningar i spelet skulle göra att motståndet helt enkelt inte skulle hänga med.
Den här säsongen utökade man SHL med två lag. Karlskrona och Rögle var lagen som tog de historiska två platserna.
Brynäs hade åter igen en svår säsong där klubben blev tvungen att nöja sig med en 10.e plats och play in spel. Den här gången mot Djurgården som Brynäs bara hade lyckats rubba på en enda gång under säsongen. Djurgården klev in med ett rejält psykologiskt övertag och fast än Brynäs krigade heroiskt fick man se sig besegrad med 2-1 i matcher (4-5, 5-2, 4-5).
2016/17 blev en ordentlig nagelbitare. Brynäs skulle visa att anfall KAN vara bästa försvar. Man värvade offensiva muskler både i offensiven som på defensiven.
Man värvade in David Rautio från Linköping.
Brynässupportrarnas backhelgon Ryan Gunderson återvände efter sin tid i KHL.
Jonathan Granström återvände efter sin tid i Luleå.
Elias Fälth anslöt från Frölunda.
Daniel Paille flög över Atlanten från Hartford Wolf Pack (AHL).
Kevin Clark värvades från Langnau (Schweiziska NLA).
Jesper Jensen plockades in från Rögle och från IFK Helsingfors hämtade man Tomas Zaborski.
Brynäs var redo för en stark säsong. Äntligen skulle Stefan Bengtzén kunna visa alla hur hans lagbyggen ska se ut. Thomas Berglund hade alla korten i rockärmen och nu skulle de spelas ut så som han ville.
Brynäs slutade på en femte plats där topp sex i ligan var riktigt jämn. Det skiljde bara nio poäng mellan Växjö (1.a) och Skellefteå (6.a).
Brynäs ställdes mot Linköping i kvartsfinalen. Under säsongen så hade Brynäs bara lyckats vinna en gång av fyra mot Linköping så det var skakiga ben hos supportrarna. Skulle det bli ett tidigt respass ur slutspelet ännu en gång för Brynäs?
Media var ganska tydliga med att Linköping borde gå segrande ur den här matchserien.
Brynäs gav svar på tal omgående i första matchen genom att mala ner Linköping med 6-0. Den matchen följdes upp av tre jämna matcher där Linköping vann två. Men så i sjätte matchen så visade Brynäs vilket lag som hade bäst ork. Linköping orkade helt enkelt inte med och förlorade åter igen med 6-0.
Brynäs stod så klar för semifinal och fick vänta på sitt motstånd. Frölunda skulle så småningom bli klar som motståndare efter en betydligt hårdare batalj mot Skellefteå.
Men trots att Brynäs hade imponerat mot Linköping och Frölunda hade fått slita så hårt för sin semifinalplats så lade ändå media favoritskapet på Frölunda. Detta tände Brynäs än mer och det syntes lång väg när Brynäs åkte ut på isen i Scandinavium. Det lyste i ögonen på dem och från första nedsläpp till sista signalen så fick Frölunda jobba extremt hårt för varje puckinnehav.
Brynäs vann semifinalen med 4-3 i matcher (3-1, 6-0, 0-4, 4-3, 3-6, 1-6, 4-3).
Finalen återstod och där väntade Hv71 som hade tagit sig hela vägen till final genom att slå ut både Färjestad (4-0 i matcher) och Malmö (4-1 i matcher) tämligen enkelt. Det var med andra ord ett otrevligt väloljat och utvilat motstånd Brynäs skulle möta. Men det här blev en av de jämnaste och mest spännande finaler jag har sett. Brynäs var, likt den kaxiga uppstickaren Charles Wepner som 1975 fick en chans mot världsmästaren Muhammad Ali. Respektlös mot den stora favoriten gick Brynäs en sju matchers kamp där Hv71 faktiskt var illa ute inför match sex. Likt Muhammad Ali, som blev golvad av ett perfekt träffad slag av Charles i den nionde ronden så skakade Brynäs Hv71 i match fem genom att hålla nollan. Brynäs kunde bli mästare i sin egna arena men misslyckades totalt och förlorade de två återstående matcherna (2-5, 3-2sd, 4-3sd, 4-6, 2-0, 3-5, 1-2sd).
Finalförlusten blev det sista Thomas Berglund gjorde som coach för Brynäs. Han skrev strax efter det på för Luleå. Brynäs blev tvungen att söka efter en ny coach som kunde fortsätta Brynäs väg mot framgång.
Ja, och där har vi då Brynästränare genom åren. Den här säsongen… ja den känns mer som en flik vi gärna glömmer.
