Dåtid: Det betydelselösa avtalet
HISTORIA. Gävle har en unik hockeyhistoria. Mellan åren 1947 – 2023, 76 år, hade Gävle ständigt minst ett lag representerat i Sveriges högsta liga. Hittills är det fyra gävleföreningar som spelat i svensk hockeys finrum och det har totalt blivit 14 SM-guld.
Den här artikeln hittar du också publicerad i Strömsbro Hockeys egna hockeymagasin inför säsongen 2023/24.
---
Mellan åren 1960–64 spelade både Strömsbro, Brynäs och GGIK i den högsta serien, Division 1. Hockeyförbundet blev tvungna att göra en särskild uppdelning för att Gävle inte skulle ha för många lag i en och samma serie. Därför fick Strömsbro och GGIK tillhöra norrserien medan Brynäs fick byta till söderserien.
Konkurrensen mellan klubbarna var stora. Spelade man i Strömsbro så gick man av princip inte över till vare sig Brynäs eller GGIK. Ett klassiskt exempel är när den idag legendariske målvakten Leif ”Honken” Holmqvist bestämde sig för att lämna Strömsbro som inte längre hade resurser till att satsa – men vägrade Brynäs – och gick istället till AIK.
– Helge Bemer, som var värvarbas i AIK, ringde mig 1963 eller 1964 och undrade om jag ville vara med i deras satsning. Strömsbro hade inte dom ekonomiska resurserna för att satsa och Brynäs hade börjat satsa hårt i Gävle, men där ville jag ju inte spela, berättar Honken i en intervju med Hockeysverige.se
Avtalet som skulle minska konkurrensen – blev tvärtom
Under 50-talet var det mer en regel än undantag att klubbarna i Gävle inte värvade spelare från varandra. Det fanns dock en viss osäkerhet och framförallt en misstro som hägrade mellan föreningarna. Konkurrensen var enorm såväl sportligt som ekonomiskt och det var flera lag som samtidigt försökte storsatsa.
Det här oroade framförallt Brynäs som var den förening som var först med initiativet till att Gävles toppklubbar skulle skriva på ett gemensamt avtal att inte ta spelare av varandra. Strömsbro var först tveksamma till avtalet. De hade på den här tiden fått fram flera lovande talanger och var en av de hockeyföreningar som siktade allra högst. Dessutom hade Strömsbro en gedigen juniorverksamhet då Testebo kryllade av unga lovande hockeyspelare, fostrade genom testeboserien, som drömde om att bli den stora stjärnan i ishockey.
Det fanns en stolthet i att tillhöra rallarbo och för de allra flesta var det helt otänkbart att spela för något av lagen på andra sidan testeboån.
Men Brynäs hade nu fått en ordförande i Thure Wickberg som var inspirerad efter hans karriär i Djurgården, och visste mycket väl hur de stora klubbarna i Stockholm jobbade kring spelarrekryteringar. Det föranledde till att Brynäs, som trots allt var den klubb som tog initiativet till avtalet, övertalade Strömsbros spelare Gert Blomé och Gösta Westerlund till att istället börja spela med Wikcberg och hans gäng. Strömsbros starke man, Uno Lindberg (ordförande i Strömsbro IF mellan 1941–1956), blev förstås rasande och ansåg att Brynäs agerande var ett stort övertramp. Därför var det just han som nu krävde att samtliga av Gävles toppklubbar skulle skriva på avtalet.
Strömsbro gör mål mot Traneberg 1967/68. Den säsongen blev rallarbornas sista säsong i Sveriges högstaliga.
Folke Sundmark skrev på avtalet för Brynäs räkning, brynäsarna hade ju trots allt redan fått de spelare som de villa ha, men GGIKs ordförande Gotte Lindberg var desto mer skeptisk. GGIK var vid den här tiden Gävles flaggskepp och enda förening som konstant lyckats hålla sig kvar i den högsta division säsong efter säsong. Men till slut skrev även GGIK på.
Det dröjde dock inte länge förrän gävleborna kunde läsa i Gefle Dagblad om att GGIK hade signerat just Gert Blomé och Gösta Westerlund från Brynäs. Att GGIK bröt avtalet bara några veckor senare gjorde Thure Wickberg, som då hade lämnat sitt uppdrag i Brynäs för att istället satsa på sin ingenjörsfirma, så rasande att han gick raka vägen tillbaka till klubben och förklarade krig mot Gotte Lindberg och hans godtemplare (något Brynäs IF idag är oerhört tacksamma för).
Brynäs ryckte åt sig Gunnar ”Kulan” Söderblom från GGIK. Men säsongen 1956-57 slutade med att GGIK vann det historiska SM-guldet medan Brynäs åter igen åkte ur den högsta serien.
Gösta Westerlund gör 3–1 och hoppar över Djurgårdens målvakt Yngve Johansson. Till vänster om honom Runar Söderström. Gefle Godtemplares Idrottsklubb var det första lag utanför Stockholmsområdet och Södertälje som tog SM-guld. GGIK tillhörde Sveriges toppliga i 17 år.
LÄS ÄVEN: Saftpiraternas guld hotade stockholmsdominansen
Senare den våren vann GGIKs storstjärna Hans ”Stöveln” Öberg och Brynäs egenfostrade Hasse Eriksson VM-guld med Tre Kronor. Gotte Lindberg såg sin chans och värvade över Hasse till GGIK från Brynäs – ett drag som nästan helt tog knäcken på Thure Wickberg och hans kvartersklubb.
Att avtalet inte höll sig längre än några veckor var kanske inte vad Uno Lindberg och hans Strömsbro hade hoppats på. Men visst borde rallarborna ha gottat sig lite extra när sina två största konkurrenter hamnade i luven på varandra. Dessutom gav det Strömsbro möjligheten att säsongen därpå värva den svenska mästaren Per–Olov Härdin från GGIK.
Härdin ses ju idag som en av de största klubbikonerna i Strömsbro Hockeys historia.
