Debutkrönika: Navelsträngen som inte får klippas
Brynäsredaktionen har jobbat med att förstärka redaktionen nu under försäsongen. En av våra nya skribenter är Lars Svensson från Visby. Här bjuder han på en krönika om hans passion för Brynäs.
Min tid som Brynäsare är förknippad mest med glädje men också med en del sorg och förtvivlan. Kastade fjärrkontroller, oförstående flickvänner och en del andra märkliga beteenden har präglat min tid som Brynäsare. Brynäs är för mig lika självklart som mat på bordet. Ett behov som ska finnas där, och som man inte kan klara sig utan. En navelsträng som aldrig får bli avklippt. Aldrig någonsin.
Min resa med Brynäs började för längesedan. Det var en tid då de mesta i Hockeysverige kretsade kring Brynäs och Leksand. Farsan var dalasupporter och hade råkoll på alla dalmasar och annat löst folk från Siljansskogen. Min lite äldre bror hade dock förståndet att söka sig utmed kusten och Gävle. Brynäs var hans lag. Kaffeburkarna med oket på axlarna. Och sen en dag när de båda lagen möttes i en match på tv satt vi där, en dalmas och en Brynäsare. Och så lilla jag. Vad skulle jag hålla på? Vem skulle jag ge mina sympatier? Det var bara att välja sida. Leksing eller Brynäsare.
Med facit i hand så valde jag rätt sida. Jag blev Brynäsare. För alltid. Just då kanske jag inte förstod så mycket av spelet, jag var ju bara 6-7 år. Men jag minns att en av mina första idoler var Krobbe Lundberg. Mästaren med klubban. Kunde i sina bästa stunder snurra upp en hel förstakedja i korvkön. Han hade nåt som jag gillade och tog till mig.
Sen senare kom Mats Näslund till Brynäs och det var nog med honom som min dyrkan tog fart på riktigt. En ung lovande talang som var lätt att tycka om.
Brynäs har sedan varvat lite bättre säsonger med SM-guld med rena bottennapp och kvalserieträsket. Men hur som haver, Brynäs är och förblir mitt lag. Tyvärr så har mina besök i Gävle varit få. Men jag har sett dem desto mer i Stockholm eftersom det är nära från Gotland.
Men Stockholm och Brynäs är av tradition ingen bra kombination. Det spelar dock ingen roll, Brynäs engagerar. Det går inte att gilla Brynäs bara lite. Antingen älskar du dem eller också hatar du dem. Och jag är en av de många som tagit dem till sina hjärtan. För evigt.
