Defensiven blir nyckeln för Brynäs
Brynäs känns ovisst. Det som verkligen talar för Brynäs är den starka backuppsättningen, kanske t.o.m den bästa i hela SHL - men samtidigt finns frågetecken kring forwardsuppsättningen där många frågetecken måste rätas ut.
Försäsongen har inte sett bra ut för Brynäs del. Man har spelat sex matcher mot lag som Djurgården, AIK, Färjestad, Mora och Timrå IK. Tre förlorade matcher - och det mot bl.a. två starkare SHL-konkurrenter, Djurgården och Färjestad. Men dråpslaget kom när man torskade mot självaste AIK från Hockeyallsvenskan med 4-0. Sedan mötte Brynäs “sämre” lag som Mora två gånger och Timrå - som förmodligen kommer ligga på botten i SHL-tabellen under kommande säsong.
Brynäs spelade CHL ifjol. Det enda positiva med CHL var att man kunde få lite mer motstånd, och då pratar jag inte givetvis om Brittiska lag, utan faktiskt tjeckiska, schweiziska, finska och t.o.m tyska lag som faktiskt kan överraska ordentligt ibland. Förutom när man delar ut huvudtacklingar som får noll konsekvenser. Men det är en annan historia. CHL är en värdelös pajasturnering som ligger kvar på stenåldern när det gäller regelverket. Ja, du kan i princip gå ut och klubba ner din motståndare och få 1-2 matchers avstängning. Enda fördelen är som sagt försäsongen, sen vill man ju inte se sitt lag stå och möta CHL-lag mitt under säsongen, med risk för fler skador.
Försäsongen säger mig inte ett piss. Nu börjar SHL - och då är Brynäs i ett helt annat läge. Det är allvar nu, som Annie Lööf brukar säga.
Brynäs möter Luleå i SHL-premiären. Bulan mot Sjödda. Känslomässigt möte. Brynäs var strået vassare i Play In-spelet ifjol. Luleå slutade sjua och Brynäs 10:a. Men ändå gick Brynäs vidare, helt rättvist, eller? Nä, det var inte rättvist. Men så funkar SHL. Play In-spelet är en förlängd grundserie som kallas för “åttondelsfinal”. Men det är ju inte ens en riktig “åttondelsfinal”, det är ännu ett värdelöst format för att mjölka ur mer pengar i slutskedet. Visst, spännande och dramatik ger mer tittare på Cmore, men jag kunde nog inte bry mig mindre. Låt lag 1-8 få göra upp i ett riktigt slutspel, som förr.
Brynäs var inte värda att gå vidare till kvartsfinal där man mötte giganten Växjö, som eliminerade allt motstånd under hela säsongen. Det ironiska i det hela var att Brynäs var det enda laget i hela slutspelet som lyckades slå Växjö, i en match. Så i slutändan kanske Brynäs faktiskt var värda att möta Växjö i en kvartsfinal. Jag menar, Brynäs tog ju egentligen en silvermedalj, då Växjö krossade Malmö samt Skellefteå med 4-0 i matcher. Att man lyckades vinna en match var heroiskt på så vis att Brynäs var rejält underskattade. Men Växjö var i slutändan tio gånger bättre, och de visste hur man skulle bräcka Brynäs försvar.
Tommy Sjödin har varit back under hela sin karriär. Nu är “Sjödda” huvudtränare och får bygga upp Brynäs tillsammans med Janne Larsson och Magnus Sundqvist - från scratch.
I år är man tre tränare i båset, stor skillnad. Gigantiskt skillnad. Mer än vad man tror. Sjödda och Larsson behöver verkligen nya tränaren Sundqvist vid sin sida i båset som kommer tillföra en hel del med sin erfarenhet som huvudtränare i många år. Det kommer att komma moment och perioder under säsongen där tränarbåset ställs på ordentligt prov där fingertoppskänsla och taktiska drag kommer att betyda oerhört mycket.
Backuppsättningen är som sagt oerhört stark. Andersén är hemma igen. Bertilsson stannade och kvar finns således även de starka backarna Gunderson och Kilström. Kvar finns också Henrik Larsson som förmodligen måste känna en hel del press. Spelet som Larsson levererat sen han signerade kontraktet ute på isen mitt i en slutspelsmatch, har uteblivit fullständigt. Larsson var tilltänkt som en offensiv Gunderson-back, men det blev raka motsatsen. Nu är det sista chansen. Niclas Lundgren värvades från Linköping - och där måste jag ge Bengtzén cred. Lundgren kommer tillföra en trygghet bakåt med sitt defensiv spel. Eric Norin värvade in från AIK, som spås bli en riktigt bra back med offensiv kvalitet. Men det sa man om Henrik Larsson också, men Norin är en helt annan back, med en helt annan potential. Brynäs har också Marcus Ersson som säkert kommer få en hel del speltid under säsongen.
Forwardsmässigt är Brynäs ett enda stort frågetecken. Hur många poäng ska förstakedjan respektive andrakedjan producera? Varför har man ett överflöd med spelare som blandar och ger i tredje och fjärde-kedjor? Bredd finns - men finns spetsen?
Man har tappat Palushaj, Clark och Ölund. Lägg också till Paille. Där försvann en massa poäng. Men in kommer istället Danielsson som säkerligen kan göra 30-40 pinnar, men hur många kan hans kedjekamrater Kellman och Boqvist göra? Kellman kan bli en underskattad pjäs, då han burit KHK på sin axlar ifjol - poängmässigt. Kan han repetera detta i Brynäs, vore det guld värt. Boqvist var skadad stora dela under fjolsäsongen, men nu är Jesper med från start och förväntningarna är stora på den unga talangen.
Vidare finns nyförvärven Kousal och Kristo. De är tilltänkta som ny spets. Men de båda har inte direkt stuckit ut under försäsongen, vilket är oroväckande. Palushaj kunde redan ifjol göra stora avtryck på försäsongen. Känslan är instabil kring tjeckiske och Kousal och amerikanske Kristo. 20-25 poäng var räcker tyvärr inte. Det kommer förmodligen att ta tid innan dessa två herrar presenterar sig (så gör de väl två mål var i premiären mot Luleå).
Brynäs har bredd, och bredden finns i Alcén, Westfält, Blomqvist, Rohdin, Mannberg, Asklöf, Nilsson, Forslund och Granström. Den sistnämnde råder det fortfarande frågetecken om. Huvudsmällen som “Granis” fick i slutskedet i våras, sitter fortfarande i. Vi får hoppas att Granström kommer tillbaka. Brynäs behöver honom.
Bredden är viktig, absolut. Men jag är orolig över att Jesper Jensen kommer att infinna sig under kategorin “bredd” i år. Tillsammans med Kristo och Kousal ska de bilda en fruktad andrakedja och slutsatsen får bli; Denna kedja är Brynäs största frågetecken den här säsongen. Tyvärr.
Jag förmodar att målvakterna Rautio och Karhunen kommer att få slåss om förstaspaden. Men i slutändan känns Rautio som den givna ettan. Men Karhunen kommer knappast att ge med sig - och vill det sig riktigt väl kommer Karhunen att växa ordentligt och då blir Brynäs ett betydligt tryggare lag. De här två kan tillsammans utgöra ett stort frågetecken i väntan på att Jocke Eriksson kommer tillbaka.
Brynäs är som vanligt nederlagstippade. Jag vill inte säga underskattade, för det här kan sluta hur som helst. Men Brynäs gillar att befinna sig i den här positionen. Man slår som bäst i underläge. Offensiva spetsen uteblir, men Brynäs kommer att sälja sig dyrt tack vare den defensiva backuppsättningen - och det kan rädda Brynäs i många matcher under den här säsongen.
