Brynäsbloggen: Det är inte svårt att promota damerna
Luleå hockey är en förebild. En enskild match, utan någon som helst fokus på herrlaget lyckas man tillsammans med Luleåfansen och partners få till ett publikrekord i SDHL på 6220 personer.
Jag lyfter på hatten och bockar djupt för en förening som just nu sitter på månen i jämförelse med övriga klubbar i Sverige. Det fick mig förstås att tänka på Brynäs situation. Gavlerinken var näst intill fullsatt i lördags, närmare 7900 åskådare. Brynäs skulle möta Djurgården, och direkt efter skulle Brynäs damlag spela match mot HV71.
Vilken möjlighet att promota damerna. Jag bara satt och väntade på budskapet att nu lyfter vi fram tjejerna också! Det hände inte så mycket. På fredagen fick Brynäs damtränare Magnus Carlsson istället dela en intervjuartikel med Magnus Sundquist, och under matchen i lördags försökte speakern ändå uppmuntra folk till att sitta kvar för att kika på damerna.
Många kände inte till att tjejerna spelade match direkt efter och att det ändå blev nästan 1000 personer kvar ses i det här fallet som klart godkänt. Folk hade inte planerat att sitta kvar i tre timmar till en lördag. Det var ju ingen som hade sagt att man skulle göra det?
Det handlar inte om att slå publikrekord. Det handlar om att promota och lyfta fram SDHL och våra spelare som ändå spelar där. Och jag köper inte försvaret med att ”Brynäs är på gång” med sitt damlag och vill vänta tills det blir bättre tider. Det är en helt annan fråga om sportslig framgång än att faktiskt ta ställning. För visst är det sant att Brynäs är på gång. Brynäs har något jätteintressant på gång. Men i lördags var det bevisligen att klubben har mycket kvar att göra.
Brynäs har pratat om satsning på damlaget rätt skarpt sedan 2013, fem år senare blir det så pass allvarligt läge att damlaget kunde ha varit historia idag. Kanske är det just det som gör att man blir rätt matt. För vi ska alltid vänta lite till, och lite till… för sen ska det bli bra! Vi promotar inte damernas matcher nu, men, ”vi gör det sen…”
Den nya satsning är som sagt bra, mycket bra. Ändå har jag hittills inte hört från föreningen att man faktiskt planerar att framhäva sitt damlag extra den här säsongen. Tidigare har man gjort det med eventet Super Duper Hockey Night (måtte vi aldrig mer få höra det namnet). Matchen i sig under eventet har dessvärre känts som mer oviktigt och sammanhanget kändes mer som ett jippo, vilket även många aktiva fans reagerade på, och det blir inte bra.
Jag vill egentligen inte heller se ett promotande av damlaget i samband med en herrmatch även om det är bättre än ingenting alls. Jag gillar Luleåmodellen och jag vill se Brynäs ta efter; damerna ska inte stå i skuggan av herrarna. Damerna ska ha deras matchdag och det ska vara deras stund.
Luleå gjorde det.
Resultatet?
En publiksiffra på 6220.
***
Det är inte svårt att promota damerna och ursäkten till att damhockeyn inte skulle locka läsare, eller att det inte finns någon efterfrågan köper jag inte fullt ut. Visst, det är idag en väsentlig skillnad på intresset mellan herr och damhockeyn. Det går inte att sticka under stolen med. Men Brynäsredaktionen här på SvenskaFans har fortfarande sitt stora veckorekord i antal läsare när vi valde lyfte fram damerna. Två av mina mest lästa krönikor handlar om damhockeyn.
Jag tror snarare att det handlar om hur man vill lyfta fram sporten. Det måste finnas engagemang från centralt håll annars skapar man inget. Engagemang föder engagemang och det är den gemensamma passionen för något som skapar intressen. Ord väcker inte intresse, men en aktiv handling gör det.
***
Hela debatten om damhockey, eller damidrott (lagsporterna) förtjänar större plats medialt. Det finns generellt två läger: Den ena sidan som tycker att vi ska promota och hjälpa damidrotten att växa och den andra sidan som anser att kvalitén och efterfrågan ska avgöra och därför ska man låta damhockeyn vara som den är.
Pratar vi företagande och säljande av en slags produkt håller jag med om att kvalitén och efterfrågan ska styra. Det är liksom så vår marknad fungerar. En bra idé/produkt säljer. Men när det kommer till idrotten finns där dock en liten annorlunda dimension som är värt att tänka på. För visst, spelarna är en viss form av produkt. Sporten säljer biljetter.
Men vi har idag en idrottsrörelse som bygger på könsskillnaderna mellan förutsättningarna och möjligheterna, och som dagens marknad är strukturerad står du som kvinnlig hockeyspelare rätt maktlös.
Pojklag har oftast de bästa träningstiderna på vardagar. Det har till och med riksidrottsförbundet erkänt i flera FoU-rapporter och ishockeyn är kanske det bästa exemplet. Killar får också större möjlighet att slå sig in i någon form av elitsatsning-skola där man från föreningen får bästa kvalité av träning, upplägg och planering för hur man som, i det här fallet, hockeyspelare ska bli bättre. Som elithockeyspelare har man ett ordentligt välgjort program, din enda uppgift i vardagen är att äta, träna, sova och bli sådan bra hockeyspelare som möjligt.
Som tjej får du ta de träningstider som finns såvida du inte i tidig ålder får träna med pojklag, vilket de flesta gör. Sedan skils du åt från dina lagkamrater för att de ska ju gå vidare. Det spelar ingen roll om du är bäst i distriktet, du hamnar som bäst i ett hockey/idrottsgymnasium för att få träna extra på skoltid och någon elitsatsning från föreningen är oftast bara att glömma. Men träna regelbundet och mer effektivt förväntas du att göra samtidigt som du måste plugga eller jobba för att ens få råd till hyran. Det blir långa dagar, sena kvällar och säkerligen bristande sömn emellanåt. Att det råder stor psykisk ohälsa pga stress hos många damspelare är förståeligt. Vi har fall där spelare har gått in i väggen.
Hur ska en damidrottare ens komma upp i samma tekniska nivå som herrarna när idrottsrörelsen redan från tidig ålder gör en sådan stor skillnad på förutsättningarna? En skillnad som dessutom bara växer ju högre upp i divisionerna du kommer upp till.
Ishockeyn har allt att vinna på om vi bryter strukturen som finns idag. Luleå spurtar, Brynäs försöker att komma igång efter fem års gott prat.
Men vad vill resten av klubbarna, hela hockeyrörelsen, göra åt detta?
