-
Det blev blodpudding istället för oxfilé
Efter en bra silly season och en bra försäsong förväntade man sig mycket i seriepremiären, det slutade dock i besvikelse
Modo gick in i seriespelet denna säsong som favoriter, men det.kunde inte märkas under kvällens match. Det började förvisso bra, när Jonathan Johnson tog en svängom i anfallszonen och drog både försvar och målvakt innan han satte 1-0. Matchen svängde fram och tillbaka i den första perioden, man gjorde vartannat mål och perioden slutade 2-2.
I den andra perioden körde Modo fast fullständigt, man började slarva i passningsspel och rörelsemönster vilket i sin tur gjorde att man spelade fast sig mer och mer, och man tappade fart och blev stillastående. Västervik gjorde mål på ett backskott med tre anfallare som skymning, och det stod 2-3 efter perioden.
Tredje perioden fortsatte på samma sätt, ett Västervik som fick det fartfyllda Modo vi sett på försäsongen att fullständigt tappa koncept, linjer och fart. Det farliga lejonet hade förvandlats till en slö innekatt! Modo prövade dock ett sista drag, desperat eller ej kan man bara spekulera i, men väldigt lyckat blev det. Erik Hanses lämnade buren med drygt 6 minuter kvar att spela (med undantag för att han stod kvar när Modo hade powerplay) och det gav laget ett helt annat tryck framåt. Modo parkerade i anfallszonen hela sista tredjedelen av period tre, och utdelningen kom också till slut. Det var Daniel Sylwander som satte dit en målvaktsretur, det fanns bud på fler målchanser men 3-3 stod sig till slutet.
Det blev Västervik som avgjorde i sudden, målet föregicks av en väldigt misstänkt offside och även ett tveksamt målvaktsingripande, men det blev mål. Topptippade Modo måste spela mycket bättre än såhär, och man har också kapacitet för det. Jag tror ingen i Modo är nöjd med kvällens insats heller, och hoppas att det tänds på alla cylindrar inför nästa match mot Björklöven på måndag
