AIK - BIK Karlskoga
3 - 3

Det här är inte roligt längre

En ishockeymatch spelas över tre perioder. Inte sällan leder det till att en match kan ha tre helt olika ansikten. Så väldigt olika blev perioderna inte ikväll även om det fanns skillnader. Tyvärr var likheterna tydligare. Nämligen att AIK inte i någon av perioderna är riktigt bra. Så kan det inte få fortsätta om vi vill ha en rolig svartgul hockeyvinter.

Första perioden
Det blev en första period på Hovet utan tydlig prägel, kanske rent av utan prägel alls. Vi fick se två lag som såg räddhågsna ut vilket kan förklaras av det faktum att både AIK och BIK stukats en aning i säsongsupptakten. BIK har torskat allt fram till i fredags då man lyckades ta sina första poäng medan AIK varit något av ett varannanmatchslag.

Båda lagen såg i första akten ut som två lag som var mer rädda för att förlora än ha viljan att vinna. Är man rädd att förlora föds i regel misstag och det var inte särskilt konstigt att de chanser som skapades uppstod ur motståndarnas misstag. Som när en AIK-spelare (uppfattade inte vem) spelade rakt i gapet på BIK's Hampus Plato som brände sitt friläge, eller som när BIK la upp på peg till Branden Troock som missade två fria lägen inom loppet av tio sekunder.

Signifikativt för lag med taskigt självförtroende är att t o m de säkraste målskyttarna missar när lägen uppstår. Plato och Troock är bästa målgörare i respektive lag såhär långt. Varsitt PP-läge fick lagen i period 1 utan att rosa någon marknad. Båda lagen bjussade bort en minut innan man fick till lite uppställt spel men de riktigt heta chanserna uteblev.

Trots att både BIK och AIK hade märkbara problem med att stå upp och försvara röd och blå linje lyckades lagen dåligt när det gällde att profitera på de ytor som bjöds i mittzonen. Det såg länge ut att bli en mållös första period men med fyra sekunder kvar till paus gjorde Ole Einar Engeland Andersson (kunde de inte gett killen några namn till?) 1-0 för AIK. Ett mål som var vare sig logiskt eller ologiskt.

Andra perioden
Stärkta av målet vågade AIK mer i inledningen av andra perioden. Man lyckades skapa lite längre anfall genom att våga tro på sig själva och hålla i pucken. Därför kändes det lite snopet att BIK kvitterade halvvägs in perioden genom Jesper Kokkonen. En halv minut senare återtog AIK ledningen igen då Oskar Nord hittade nätet i Gnagets andra Power Play för kvällen.

Att AIK såg bättre ut handlade nog i ärlighetens namn mycket om att Karlskoga hade otroligt svårt att komma upp i något som ens liknade nivå. När laget kvitterade (ett kvalificerat skitmål f ö) med sekunder kvar av ett PP – som varit direkt uruselt – var känslan att två mål i den här perioden var en utdelning värmlänningarna borde vara mycket nöjda med.

Ännu en gång replikerade AIK snabbt när Branden Troock med tre minuter kvar snyggt placerade in 3-2 bakom Marcus Hellgren-Smed i Karlskogamålet. Även om AIK vinner andra perioden på poäng slutar den målmässigt 2-2, mycket på p g a att AIK är dåliga på att – trots att man snäppat upp spelet – skapa tillräckligt vassa målchanser.

AIK gör en något modigare andra period – utan att egentligen vara särskilt bra - och vågar pressa Karlskoga högre men så var det det här med att försvara linjerna. Den detaljen misslyckades kapitalt vid Karlskogas första mål. Passningsspelet är, trots en viss uppryckning, fortfarande alldeles för slarvigt. Det låter tråkigt men AIK tycks vara bättre i spelet utan puck än med puck.

Tredje perioden
Inledningsvis såg det faktiskt som om AIK försökte spela av matchen redan när perioden började. Sådant kan straffa sig men BIK såg faktiskt inte ut att ha förmågan att skapa den desperation man kanske hade väntat sig. När AIK åtta minuter in i perioden fick chansen att spela fem mot fyra tände laget till. Det blev ett mycket bra PP som sånär resulterade i mål flera gånger om.

Istället grinade eländet AIK i ansiktet när man snart efter sitt eget PP drabbades av en sådan där förhatlig för-många-spelare-på-isen-utvisning som Karlskoga utnyttjade. AIK fortsatte dock att försöka spela lite desperat och jag tror inte att någon hade kallat det orättvist ifall AIK fått in en avgörande puck i slutperioden. Så blev det inte utan matchen gick vidare till förlängings-och-straff-lotteri.

Förlängningen
Det finns mycket att säga om förlängningsspelet i hockeymatcher. Det där med spel tre mot tre är jag ingen fan av. Det blir ingen riktig kamp då det är lite för lätt för puckhållande lag att just hålla pucken på de stora ytor som uppstår.

Nu blev tre mot tre-spelet avkortat ikväll då AIK drog på sig en utvisning och tre mot fyra är heller ingen höjdare men AIK klarade av det och matchen gick till straffar. Här var AIK's straffar levererade med blött krut medan Karlskoga förvaltade två av sina och där blev det riså.

Slutligen
AIK har en trupp som bör kunna hamna topp-sex i vinter men då är det mycket som måste förbättras. Det har nu spelats åtta-nio omgångar (serien haltar) och vi är på väg mot det skede då en tabell brukar börja skikta sig. Gissningsvis kommer vi att efter ungefär 15 omgångar se vilka lag som är på väg att skapa en liten glipa någonstans i tabellmitten. Då vill man absolut vara ovanför den eventuella glipan.

Ska AIK vara det måste nästan allt bli bättre. Elva poäng av 24 möjliga är på tok för lite, det slarviga passningsspelet som öppnar för motståndare är för vanligt, laget kommer till för få riktigt bra målchanser och skjuter för lite. Bara tre lag har släppt in fler mål än AIK såhär långt och det känns dessutom som att AIK gärna släpper in s k skitmål.

Vårt flaggskepp – Box Play-spelet – börjar svikta. Fyra insläppta mål i Box Play de senaste två matcherna. Men, viktigast av allt. Alla i laget ser inte ut att vara beredda att ta skitjobbet. Det räcker inte att kapten Gynge, Ignberg-Nilsson och en handfull spelare till har förstått vad det innebär att spela i den svartgula tröjan. Nu måste alla spelare se sig själva i spegeln och rannsaka sig själva. Tränare Blomqvist och Stillman måste samtidigt visa att de är rätt män att få ut mesta möjliga av AIK's spelartrupp. Annars får vi räkna med en säsong som blir någon slags karbonkopia av de senaste säsongerna. Det här är inte roligt längre.

Mål: 1-0 Ole Einar Engeland Andersen (Troock) 19.56 1-1 Jesper Kokkonen () 29.11 2-1 Oskar Nord (Gynge – Muzito-Bagenda) spel 5 mot 4 2-2 Rikard Olsén (Larsson – Norbäck) spel 5 mot 4 35.44 3-2 Branden Troock (Degerstedt) 37.04 3-3 Henrik Larsson 50.08 spel 5 mot 4
3-4 Theodor Pistek game winning penalty
Utvisningar:
AIK 4x2
BIK 3x2