Luleå - Växjö
3 - 1

Det lilla extra

En jämn och hård kamp i Norrbotten, precis som förväntat. Då krävdes det där lilla extra för en seger.

2 disciplinerade lag som skickligt höll undan motståndarna från farliga lägen. Hårda kamper och grinigt framför mål. Så kan första kvartsfinalmötet mellan Luleå och Växjö summeras. Det var få chanser, men desto fler bråk och känslorna lagen (och supportrarna) emellan blir bara intensivare.
I första perioden var det knappt några målchanser alls. 9-2 i skott till hemmalaget varav lagen kanske hade en het målchans var. Det var disciplin och hårda tag, även om Växjö slarvade med pucken flertalet gånger. Men då var Fasth där och styrde upp. Istället för mål så blev Kovacs i Luleå första periodens huvudämne. Han visade tidigt tendenser på att suga åt sig klubbor i armvecket/armhålan för att på så sätt få med sig en hakningsutvisning. Tillslut lyckades han, men då synade domarna även hans insats och Kovacs fick sitta av sitt straff för en tydlig förstärkning. Det var första men inte sista gången i matchen som Lulespelarna hamnade på isen lite väl enkelt.

Inte förrän i andra perioden spräcktes målnollan, och då hade halva matchen spelats. Efter en fin passning av Sondell så lurade Emil Larsson ner Viktor Fasth, gick förbi och la enkelt in slutspelets första mål. Sondells passning var av högsta klass då han spelar förbi hela Växjölaget (som tappade positionerna efter att ha spelat boxplay i två minuter). En passning med det där lilla extra för att öppna upp spelet och skapa en rejäl målchans och således matchens första mål.

Växjö revanscherade sig snabbt och efter ett fint uppspel (ett av få) så får man kontroll på pucken i anfallszon och Fröberg gör det oväntade och kliver in i banan (trodde han skulle passa till Högberg) och stänker dit den i första krysset bakom en skymd Lassinantti i hemmakassen. Ett överraskande skott i krysset, igen det där lilla extra som krävs i dessa viktiga och tajta matcher.

Tidigt i tredje perioden visade domarna ut Versteeg för interference eftersom Olausson glömde bort både att se sig omkring och att hockey är en kontaktsport. Versteeg ställde sig bara i vägen för Olausson som inte var uppmärksam nog, men det räckte tyvärr för en utvisning. Där tycker jag att domarna kan visa på bättre känsla. Hade det varit i mittzon eller i grundserien så hade jag accepterat det som en utvisning. Nu var det varken eller. I slutspelet måste man tillåta mer kontakt och kamp om ytorna och i den här situationen så försökte Olausson ta sig in i boxen framför mål varvid Versteeg självklart ställde sig i vägen för att hindra det. Inget fult och knappast spelförstörande. Men utvisning blev det.

Fler utvisningar skulle komma, Engsund och Reddox åkte ut tillsammans för osportsligt uppträdande efter ännu ett tjafs efter blockering. Kort därefter åker Fröberg ut för en hakning som kändes väl hård. Okej att klubban är där, men den träffar mig veterligen inte Emanuelssons händer. Utvisning blev det och ännu ett powerplay för Luleå. Ett powerplay som kändes som att det aldrig skulle ta slut. Det var korta spelsekvenser men långa avblåsningar. Efter VARJE blockering så blev det gruff och gurgel framför mål och jag tappade räkningen på antalet brottningsmatcher (bla en som vanns av en linjedomare). Tillslut reagerade även Viktor Fasth som höll i och pratade med Rahimi efter en ovanligt lugn blockering. Trots flera utvisningar så blev det inte mål i powerplay den här matchen, till något av lagen.

När matchen sen känns som att den ska gå till förlängning så får Emanuelsson ett halvläge, med ca en och en halv minut kvar av tredje, där han snyggt vänder in i banan, stannar till och sätter pucken snyggt i krysset bakom Viktor Fasth. Matchens tredje mål var lika snyggt som de två första och nu kändes det oerhört svårt för Växjö. I ett sista försök att komma ifatt så tar Växjö ut målvakten men lyckas inte låsa fast pucken i anfallszon och Olausson (vem annars?) kan rensa ut pucken ur egen zon enda ner in i Växjö-målet. Första ronden går till Luleå. Nummer två sker på sön