Det smällde på Hovet den 25e
Den 25:e smäller det, som en viss artist sjungit i flera år. Fredag och lön innebär i hockeyallsvenska termer den så kallade “superfredagen”. I den sena matchen riktades blickarna mot Hovet när Djurgården tog emot gästande Björklöven – och nog smällde det. Här följer fem tankar efter kvällens match.
Trög start på matchen
En berörd “Challe” Berglund hyllades välförtjänt inför fullsatta läktare när han valdes in i Djurgårdens “Hall of Fame” inför nedsläpp. Hemmalaget föll in i gamla vanor, som så många gånger förut efter ceremonier, och stod på hälarna när matchen sedermera kom igång.
Löven gjorde tidigt 1-0 genom DIF-bekantingen Gustav Possler – som under tränare Hellkvist ser ut att ha genomgått en renässans till yngre dagar med mer offensiv uppsida. Djurgården stod för flertalet, mer eller mindre juniorliknande, misstag i det defensiva arbetet i början på matchen, något ett sylvasst och effektivt Umeå-gäng tog till vara på.
Special-teams
Det går att diskutera utvisningssituationer fram och tillbaka i kvällens match. Faktum är att båda lagen drabbades av tveksamma domslut emot sig, vilket gjorde att lagens special-teams luftades flertalet gånger under matchens gång. Björklövens numerära överläge var sylvasst och gav stundtals vibbar till när Djurgården mötte Brynäs i finalserien förra året. Gav man motståndarna lillfingret tog de hela armen och straffade hemmalaget med kliniska avslut som renderade i nätrassel.
Djurgårdens numerära överläge var initialt raka motsatsen där västerbottningarnas boxplay lyckades neutralisera hemmalagets offensiva hot tämligen enkelt. Väl där och då lyftes tankarna mot Linus Klasen. Är han så dåligt tränad att han inte ens kan sitta som 13:e forward och spela powerplay? Tankarna försvann dock snabbt när spelarna som befann sig på isen gav svar på tal genom att trycka in två mål i numerärt överläge i tredje perioden.
Hur går tankarna kring sista utposten?
Here we go again… Alla som besökte Hovet, eller knappade in matchen på TVn, och tittade på bataljen som utspelade sig i huvudstaden såg återigen ett hemmalag med tveksamma ingripanden från sin burväktare. Efter femte insläppta målet fick Andrén skrinna till avbytarbåset och in i hans ställe kom kollegan Hävelid. Den sistnämnde stod för flera fina ingripanden och gav Djurgården chansen till att komma tillbaka in i matchen. Liknande scenario har utspelat sig tidigare där den ersättande målvakten stått för ett fint inhopp, för att i matchen efter få förtroende från start och falla tillbaka till gamla synder. Hur går man vidare nu? Satsar man på Hävelid eller ger man Andrén en chans till revansch borta mot Nybro? Ambivalensen och funderingarna lär gro i huvudet hos tränarkvartetten. Klart står dock – DIF behöver förstärkning där bak, men hur ser marknaden ut egentligen?
One man show
Nog har vi pratat om den högerfattade speedkulan förut. Ikväll gav han oss ännu en anledning att åter lyfta fram och hylla honom. När några av de äldre spelarna såg trötta ut den sena aftonen klev den unge Viktor Eklund fram och hade fullständig show på Hovet. I tredje perioden stod “minifimpen” för tre mål och hade dessutom bud på mer, så även under förlängningen. Med en fortsatt utveckling likt den han haft under säsongsinledningen kan Eklund visa sig bli mycket viktig för sitt Djurgår’n när det drar ihop sig mot slutspel. Kanske är det dags att gömma undan honom för Juniorkronornas förbundskapten Magnus Hävelid?
Moralboost?
Bortalaget tog som bekant tidigt tag i matchen genom att öppna målskyttet i andra minuten, vilket satte Järnkaminerna i underläge mer eller mindre från start. Trots flertalet reduceringar gav “Löven” allt som oftast omgående svar på tal genom att dryga ut sin ledning. När 40 minuter var spelade stod det 2-5 på tavlan och många, inklusive undertecknad, inriktade istället hoppet om att få bevittna positiva tendenser i spelet snarare än en målmässig upphämtning under de sista 20 minuterna. Spelarna i blått ville dock annat och fullständig öste över bortalaget i tredje perioden. När 60 minuter var spelade hade Djurgården jagat ikapp Umeå-laget. Vad är det som gör att DIF inte kan starta matchen likt de gör i tredje perioden? Trots en förlust på straffar, efter en övertid som mycket väl hade kunnat landa i hemmavinst, bör kvällens upphämtning ge en moralboost inför framtiden.
