Det var bara början
Äntligen har Modo brutit sin förlusttrend i och med bortasegern mot Örebro. Efter lovande tendenser de senaste matcherna fick man slutligen utdelning.
Jag har just sett matchen mellan Örebro och Modo. En bra hockeymatch på många sätt och vis. För det första var det en match med intensitet och känslor. Det tacklades flitigt och det var uppoffrande spel från båda lagen. Under hela första perioden var det nästan ett ställningskrig där Modo tog över aningen i slutet. Den andra perioden kan man dela mellan Örebro och Modo, första delen till Modo och den andra delen till Örebro. I den tredje perioden tyckte jag Modo var det klart bättre laget och jag hade önskat att man kunnat avgöra innan sudden-death. Men jag skriver inte en matchrapport, utan en krönika, så jag lämnar allt sådan och vill istället fokusera på en del andra detaljer.
SPELSYSTEMET
Modo Hockeys spelsystem i offensiv zon börjar sätta sig mer och mer. Redan i matchen mot Hv71 såg jag tendenser till ett annat Modo, detta levde kvar i matchen mot Brynäs och även ikväll. Taktiken är glasklar, och den handlar om att stressa motståndarnas backar genom intensiv och aggresiv forechecking. Anders Forsberg berättade även i sändning att tanken är att försvarsspelet ska se annorlunda ut, men att man tar allt steg för steg. När det än kommer kan jag bara konstatera att detta nya spelsystem passar Modo generellt bra, då man är skridskoskickliga och kvicka. Sanny Lindström menar däremot att det kan passa spelare som T.J Hensick sämre då han gärna vill hålla i pucken längre och vända om i speluppbyggnaden mer. Men jag tycker att Hensick sakta blivit bättre och bättre, och nu när Modo äntligen börjat bita sig fast i motståndarens zon och ha längre anfall, då kommer Hensick få möjlighet att visa sitt kunnande.
POWERPLAY
Powerplay-spelet börjar sakta se bättre ut även om allt för många tillfällen kastas bort på slarviga passningar och dålig rörlighet. Jag hoppas det ska sätta sig mer, och det snabbt. Man behöver PP-mål för att vinna tre-poängare.
GUSTAV POSSLER
Per-Åge Skröder har länge kallats för chefen av Modofans. Och jag tror vi fått en till chef på isen, en lillchef! Men just nu överglänser lillchefen chefen och idag gjorde han sitt 7:e mål i rad. Det är fantastiskt. Det är även fantastiskt att han skjutit bara 28 skott och på det gjort 7 mål, vilket resulterar i en effektivitet på 25% (tätt skuggad av Samuel Påhlson och Anssi Salmela som har en effektivitet på 22.22%).
ANSSI SALMELA
Och när jag ändå nämnt vår finländske back Anssi Salmela är det lika bra att skriva lite mer om honom. Det kan vara den bästa allroundbacken jag sett i en Modo-tröja. Han är en general i defensiven och livsfarliga i offensiven. Kall med pucken och gör ytterst sällan några misstag. Om Modo får behålla honom denna säsong, och även får in Kyle Cumiskey, kommer backbesättningen vara imponerande.
EN KRIGARE och HJÄLTE
Jag vill skriva lite om Nicklas Torp. Ifjol var Torp inte killen som fick mest istid. Och det med all rätt. Han kunde ta märkliga beslut och hade märkbart svårt att lägga bort puckar ur zon eller skapa ett uppspel. Han har vuxit klasser denna säsong. Idag visade han allt. Han gav smällar, han tog smällar, han krigade mest av alla, och han fick lägga ett assist till det vinnande målet som Salmela pangade in. Torp har inte bara vuxit in i kostymen, han kanske måste köpa en större storlek direkt. För som han spelar och krigar just nu kommer han att få mycket istid. Och det med all rätt. Det Torp måste jobba på och som kommer med tiden är att hålla samma höga nivå match efter match.
Jag skrev på twitter efter matchen mot Brynäs att Modo kommer börja att klättra i tabellen. Redan nu ser en del saker mycket bra ut, och det finns enormt mycket sparkapital kvar att ta av ur olika spelare och när spelsystemet sätter sig ytterligare. Det här kan bli en rolig säsong.
