Det var värt väntan, Tjomme
Först händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen kommer allt på samma gång! Hrivik förlänger med två år och hela tränartrion klar, med upplösningen av hela Hellkvist-soppan, inom loppet av 30 minuter. Det tog tid men det var onekligen värt att vänta på, Tjomme!
Vi har väntat och vi har väntat. Allt sedan Björn Hellkvist gick ut i media och gjorde sig omöjlig i Ö-vik med en tydlig flirt till Leksand har vi väntat på att det skulle bli klart. Efter nästan tre veckor av ”silenzio stampa” från alla inblandade kunde vi börja ana vad som var på gång under onsdagen när Modo meddelade att kommande program i interna TV-kanalen skulle handla om förändringar i ledarstaben.
Samtidigt som TV-sändningen började gick Leksand ut med det fantastiskt glädjande beskedet att vår slovakiske stjärna Marek Hrivik förlängt sitt kontrakt med Leksand i två säsonger. I mina ögon var han genomgående vår bästa spelare förra säsongen och jag vet inte vad ”Tjomme” har lockat med i form av utlovade lekkamrater eller vad det kan vara, men förlängningen slår i alla fall fast ett par saker:
1. Hrivik trivdes väldigt bra i Leksand trots ihärdiga rykten under säsongen om att så inte var fallet (eller kanske snarare att flickvännen inte gjorde det).
2. Hrivik tror på det Leksand har på gång. Det känns även som att det här är ett riktigt statement som förhoppningsvis underlättar rejält för Tjomme i jakten på framtida nyförvärv.
3. All kärlek från fansen har uppenbart hjälpt till att få Hrivik att välja Leksands IF. Han har på endast en säsong insett hur uppskattad man blir i detta samhälle när man både är en gigant på isen och samtidigt ger allt och går i bräschen på det sätt han gjorde under säsongen.
Nu har vi alltså Hrivik, Zackrisson, Paajanen och Karlsson som centrar till kommande säsong. Det känns onekligen väldigt bra!
Finns inte den typen av klubblojalitet längre
Lagom till jag torkat glädjetårarna över Hriviks förlängning (nåja, men ni fattar) kom sedan nyheten vi väntat på så länge att man nästan börjat fundera på om det verkligen skulle bli av.
Björn Hellkvist skriver på för tre år som huvudtränare med Leksands IF. Han kommer att kampera ihop med Fredrik Hallberg (från Oskarshamn) och för oss leksingar välbekante Mikael ”Challe” Karlberg som senaste säsongen, som bekant, coachat vårt mycket framgångsrika J20-lag.
Beroende på sympatier, och kanske lite hur man är lagd som person, går det givetvis att ha en massa synpunkter på hur hela den här soppan har skötts och vilka fel som har begåtts o.s.v. För mig är det egentligen tämligen ointressant nu när allt är klart men jag ska ändå ge min syn på Hellkvist-gate.
Att klubblojalitet skulle spela någon roll för spelare och ledare på samma sätt som för oss fans är bara att glömma, den tiden är borta för länge sedan. It’s all about the money, en strävan efter att få tävla på högsta nivå och möjligen delvis själva utmaningen i sig som nya klubben har framför sig.
Att Hellkvist gick ut och sa som han gjorde var givetvis fullt medvetet och en del av spelet för att göra sig omöjlig när han insåg att ett SHL-jobb lockade runt hörnet. Jag har full respekt för att de med Modo-sympatier ser rött och helst skulle vilja rulla Hellkvist i tjära och fjädrar, på samma sätt som man som leksing kan välja att se det som att Helllkvist visat att han väldigt gärna vill till Leksand.
Bara att bita i det sura äpplet
Fast även om Leksand är en anrik klubb (precis som Modo) inbillar i alla fall inte jag mig att det var just att få träna Leksand som lockade Hellkvist så fantastiskt mycket. Hade exempelvis HV71 eller Färjestad varit utan huvudtränare hade Hellkvist precis lika gärna kunnat hamna där.
Men i och med att Leksand tydligt visade att ”vi vill ha dig” samtidigt som engagemanget började tryta i och med det märkliga slutet på säsongen och en minst sagt knepig familjesituation (Örnsköldsvik ligger långt ifrån Ängelholm, speciellt när det inte går några flyg längre) så förstår jag faktiskt Björn Hellkvists val.
Var det snyggt gjort? Nej. Gjorde Björn något direkt fel? Ur Modoögon sett; definitivt. Men ska det påverka hur vi leksingar tar emot honom? Absolut inte!
Modo har givetvis fått en del betalt för sin tränare som stod under kontrakt på samma sätt som när en spelare går till en annan klubb högre upp i divisionerna. Modo är naturligtvis inte nöjda med hur det har utvecklat sig men insåg också att det inte går att ha kvar en tränare som så tydligt visar att han inte vill vara kvar. Då är det bara att bita i det sura äpplet, skiljas åt och gå vidare med hockeylivet på ett så snyggt sätt som möjligt.
Varmt välkommen till Leksand, Björn
På twitter har Modoiterna naturligtvis gått bananas och bitterheten hos de med sympatier i Ö-viksklubben går inte att ta miste på. Jag kan inte låta bli att känna ett visst medlidande men samtidigt är det väldigt mycket offerkofta på. Jag vet inte riktigt om det klär dem, men som leksing är det onekligen väldigt underhållande.
Så, om nu Björn skulle råka läsa detta, oroa dig inte för oss leksingars reaktioner efter den här historien. I Leksand är du varmt välkommen! Och trodde du att du fått uppleva hockeykultur när du varit i Örnsköldsvik några år säger jag: Vänta du bara!
Att hela den här soppan innebär att Leksands IF nu är ännu mer hatat i hockeysverige i allmänhet och i Örnsköldsvik i synnerhet krävs ju ingen rocket science (frågan är vad som skulle hända om Bartosak skulle komma till oss också, haha) men att vara avskydda av andra lags supportrar är vi leksingar vana vid så det får vi ta på köpet.
Underbart med ”Challe” som assisterande
I skymundan av Hellkvist presenterades alltså samtidigt Fredrik Hallberg och Mikael ”Challe” Karlberg som assisterande tränare. Hallberg har jag ärligt talat dålig koll på men även han är givetvis hjärtligt välkommen till Leksands IF!
Karlberg däremot är ju välbekant och en ikon för oss leksingar efter alla säsonger i A-laget där han bland annat vann Elitseriens poängliga säsongen 2002/2003. Jag skrev i min förra text för några veckor sedan att det var min högsta önskan att han skulle bli en av de två assisterande coacherna. ”Challe” har visat fina ledaregenskaper med vårt framgångsrika J20-lag där han blivit unisont hyllad för sin förmåga att få till ett lag som kämpar för varandra.
Att han dessutom gjorde mål i en av de mest minnesvärda matcher jag har upplevt live, Leksands seger med 0-2 mot AIK år 2002 i dåvarande Kvalserien i ett fullsatt Globen med över 10 000 leksingar på läktaren, gör ju inte saken sämre. När du läst klart hela texten, unna dig drygt en minuts njutning och kolla in det här klippet:
https://www.youtube.com/watch?v=h5otPSQo9Hw
För mig är ”Challe” en perfekt påläggskalv som nu får vara med i hetluften på allvar och kan lära sig av den i sammanhanget mer rutinerade Hellkvist, för att om två, tre år vara redo för nästa steg och då kunna ta över som huvudtränare när det är dags för oss att steppa upp ytterligare i tabellen och förhoppningsvis kunna kröna det med ett SM-guld (drömma måste man ju få).
Ett alldeles utmärkt val av ”Tjomme” och hela den här tränartrion andas modern hockey där filosofin är glasklar. Leksand ska vara ett spelande lag med stort puckinnehav, hög forechecking och rejäl fart på skridskorna. Det positiva är också att alla tre tränarna verkar ha liknande filosofi som Tjomme (knappast någon slump) så direktiven till spelarna kommer förhoppningsvis vara tydliga oavsett vem som tar till orda (verkar ju ha varit lite si och så med det under senaste säsongen om man läser mellan raderna från Melins ”tala ut”-artiklar i Mittmedia).
Spelförande back sökes
Efter en omtumlande onsdag måste vi givetvis även titta framåt. Tjommes lagbygge är knappast färdigt och hetaste spelaren som ryktas vara nära är amerikanen Matt Caito. En amerikan som varit ett år i Österrike och ett år i Finland skulle jag ljuga om jag sa att jag visste någonting om men poängsnittet är ju högt och Tjomme har ju varit i Finland och scoutat honom och erkänt att han är intresserad.
Oavsett om det blir Caito eller någon annan räknar jag med att vi kommer få in en spelskicklig back som bland annat är tänkt att kunna styra vårt power play från blålinjen. Möjligen att Tjomme kikar efter en defensivt skicklig back också för även om det är vältaligt på backsidan ser det lite tunt ut framför kassen kan jag tycka.
Att det kommer ytterligare minst en forward är jag tämligen säker på, möjligen till och med två. Abbott verkar inte vara avskriven men det är knappast aktuellt med ett liknande kontrakt som förra säsongen utan då vill Tjomme ha Abbott här redan på försäsongen och frågan är om det är görligt skattemässigt? Jag är dock helt övertygad om att de killar Tjomme tittar på är inga breddspelare utan det är verkligen spets som ska in. Men spetsegenskaper kostar, givetvis, och frågan är hur mycket Tjomme har att röra sig med i rådande tider?
Knepig målvaktssituation
Målvaktssituationen är den som gör mig mest bekymrad i lagbygget i nuläget. I min senaste text skrev jag att jag trodde (var faktiskt helt säker) på att Brage inte skulle få förlängt. Det tog ett dygn från att jag publicerade min text till förlängningen med Brage presenterades…
Jag gillar Brage och har förstått att han är viktig även på sidan av isen som en riktig glädjespridare men senaste säsongen visade tyvärr att Juvonen och Brage tillsammans inte riktigt håller i SHL, sett över en hel säsong. Båda två hade sina formtoppar då de var grymt bra men sanningen är att ingen av dem har visat att de är kapabla att hålla den jämna, höga nivå över en hel säsong som krävs för ett lag i vår situation. Vi måste ha en målvakt som är minst lika bra än den som står i kassen på andra sidan och på så sätt ger oss chansen att vinna alla jämna matcher, och till och med ibland kan vinna när vi inte ens förtjänar det. I min värld är inte Juvonen/Brage det sett över en hel säsong. I enstaka matcher, absolut, men inte över 52 omgångar.
Brage ser jag som en perfekt back up som dessutom visat att han kan toppa formen när det verkligen gäller. Därför hoppas jag fortfarande på ett riktigt toppnamn som uttalad förstemålvakt, typ Enroth eller Lassinantti (drömmen!).
Skulle det bli Juvonen och Brage får vi givetvis inte hänga läpp för det utan tro på att Juvonen har ett bättre och jämnare spel i sig och kanske att han får en landsman (Paajanen) att umgås med kan bidra till det genom ökad trivsel vid sidan av.
Några avslutande kuriosa:
Roger Melin
När första artikeln med Roger Melin dök upp på Mittmedia tyckte jag att det var lite uppfriskande att han tyckte det var ”skönt att prata av sig lite” om hur det varit i Leksand under säsongen. Att det exempelvis varit en del strul under sommaren för de tänkta stjärnorna som Zackrisson och Fransson, vilket kan ha påverkat sommarträningen och därmed senare resultatet, var ju något man misstänkt men som inte kommunicerats tidigare.
Sen kom artikel två med kritik mot att ”Tjomme” hade lagt sig i när det började gå dåligt under hösten, och det kan man ju tycka vad man vill om, men det är uppenbart att här uppstod det slitningar mellan Tjommes sätt att se på hockey och ta hjälp av tekniken för att skruva på vissa saker mot Melins sätt att nå framgång genom gemytlighet och att vara konsekvent.
Men efter den tredje artikeln, där Melin tog all ära och ridderlighet av Spencer Abbott, då var det roliga slut. Här formligen haglade de personliga påhoppen, och istället för att säga det till personen i fråga går Melin ut i pressen långt efteråt och sågar en enskild spelare jäms med fotknölarna.
Visst, det ligger säkert en del sanning i det Melin säger, men frågan jag ställer mig är var är Roger Melins självinsikt?
I båset under matcherna hände ju ingenting. Han stod med händerna i fickorna och visade noll känslor och noll engagemang. I intervjuerna efteråt verkade han mest vilja lägga av. Om Tjomme och Petter Carnbro kommer med statistik som visar på vad som kan göras bättre kanske man inte ska avfärda det med ”jag tror inte alltid att det stämmer”. Och framför allt, om Abbott nu var så fruktansvärt dåligt tränad, varför fick han spela över huvud taget?
Nej, efter att ha skött avskedet utomordentligt snyggt gav detta en riktigt besk eftersmak. Istället för att bli ihågkommen för det underbara slutet på säsongen 2019 kommer jag tyvärr att minnas Melin för detta smaklösa sätt att skylla ifrån sitt eget misslyckande att få ihop gruppen till en vinnande enhet. Det räcker inte med att bara vara en mysfarbror för att vinna hockeymatcher och det känns lite som att utvecklingen har sprungit ifrån Roger Melin.
Branden
Att vakna upp på morgonen och det första man läser är att det brinner i Tegera får en ju att vilja dra täcket över sig, blunda och hoppas att det bara var en mardröm när man öppnar ögonen igen. Nu var det tack och lov inte så farligt även om det givetvis är förfärligt trist att ”Drömmarnas arena” är obrukbar för en ganska lång tid framöver och även Weda Skog Arena behöver renoveras. Men Tegera Arena står i alla fall kvar och bara väntar på att det ska bli höst igen.
Och nej, det var varken någon upprörd Modoit eller Moring som tände på…
Corona ställer till så mycket
På tal om hemmapremiären (planerad till lördagen 19 september) är det ju nästan en bragd av undertecknad att ha skrivit en så här lång text och ännu inte nämnt det hemska viruset som härjar bland oss. Men tyvärr ser vi ju ännu inget slut på denna pandemi och risken finns tyvärr att SHL-säsongen kommer att få skjutas upp i höst.
Jag sprang på Mattias Ritola i en lekpark häromdagen och han höll med mig om att spel inför tomma läktare inte känns som något alternativ. Dels givetvis för att stämningen saknas, men också för att det inte funkar för klubbarna eftersom allt resande kostar mycket pengar och med spel utan publik får ju klubbarna inga intäkter (utöver TV-pengar).
Med en trolig inbromsning i antal fall över sommaren är frågan vad som händer i slutet på augusti när skolorna startar och folk ska börja jobba igen? Den ”andravåg” av Coronaviruset som troligen kommer att drabba oss då är omöjlig att förutspå hur hårt den kommer att slå och det finns en uppenbar risk att SHL inte kan dra igång i mitten på september som det är tänkt.
Många osäkerhetsfaktorer
Det finns så många osäkerhetsfaktorer inblandat i detta. Alla lagen har problem med likviditeten innan säsongen drar igång, hur länge klarar de sig under hösten utan intäkter från publiken? Hur många av lagens samarbetspartners (som det så vackert heter) har samma möjlighet till sponsring? Finns ens alla sponsorer kvar (antalet konkurser ökar dramatiskt). Vad händer med det så lukrativa TV-avtalet med CMore om seriestarten fördröjs, säsongen kanske måste kortas ner, o.s.v.
Att Allsvenskan i fotboll ska dra igång i början på juni känns ju som något Bagdad-Bob har hittat på men här verkar ju klubbarna acceptera spel utan publik. Men vad händer om (när?) något lag får in Corona i truppen och blir satta i karantän? Måste de lämna walk over då? Hur mycket jag än håller på att explodera av längtan efter liveidrott måste ändå förnuftet råda och jag kan inte se det rimliga i att dra igång Allsvenskan innan det går att se en tydlig avmattning på smittspridningen.
I en tid när antalet dödsfall i Sverige stiger för varje dag, sjukvården går på knäna och vi ska hålla social distansering kommer givetvis både fotboll och hockey i andra hand. Men samtidigt förutsätts spelarna hålla igång och Tjomme (precis som alla sportchefer) försöka locka hit nyförvärv med en ytterst osäker budget i ryggen. Det är onekligen ingen lätt ekvation att få ihop.
Tack för att du läste ända hit och ta hand om er alla blå-vita hjärtan!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Framåt - framåt - framåt masar”
