Do or die
?Stundens allvar. Seger och hoppet lever, förlust och säsongen är över. På torsdagskvällen så var det första matchbollen för Luleå.
Växjö verkade tagna av stundens allvar och kom ut som ett nytt lag. Man satte press, tog tag i spelet och skapade tryck i anfallszon. Det var ett Växjö man inte såg i Luleå senast. En annan skillnad mot tidigare matcher var att det inte var lika grinigt efter avblåsningarna. Tidigare har det varit tjafs och gurgel efter var eller varannan avblåsning. Man såg inte skymten av något sådant i början av denna match, vilket även märktes i utvisningsbåset. Eftersom det inte var lika grinigt och lite öppnare spel så var det inga utvisningar på hela första perioden.
Även om Växjös förstakedja med Versteeg – Horák – Kiiskinen spelade betydligt bättre än tidigare matcher i kvartsfinalserien så var det än en gång andrakedjan som stal showen genom att skriva in sig i målprotokollet. Efter bra jobb i defensiv zon så blev det en kontring i 2 mot 1 för Shinnimin och Bokk, där den förstnämnde snärtade in ett handledsskott bakom Lassinantti. Andrakedjan producerar igen, hoppet lever och det står 1-0 till hemmalaget. Ett resultat som står sig perioden ut.
Resultatet i första var logiskt sett till spelet. Det var Växjö som tydligt var det kontrollerande laget som styrde spelet efter sin vilja och matchplan. I andra perioden så jobbade Luleå ifatt sig då man både lyckas motverka Lakers spel bättre samt skapa eget tryck i anfallszon. Det var inte så att Växjö inte hade tryck eller skapade chanser, men nu kom även Luleå till flera skarpa lägen i anfallszon. Förstakedjan var fortsatt bra men nu ersatte Pesonen landsmannen Kiiskinen som fick kliva av och det såg ut som en bra lösning.
Trots att man hade flera bra lägen och 2 min i powerplay så lyckas Växjö inte få in någon puck i andra perioden. Istället var det Luleås tur att skriva in sig i målprotokollet. Erik Gustafsson, Luleås lagkapten samt bäste spelare i kvartsfinalserien visade vägen för bortalaget genom att skjuta in en puck bakom en väldigt skymd Viktor Andrén i hemmakassen. Hoppet kändes nu långt borta och semestern allt närmare.
Om det kändes mörkt efter 1-1 så var det kolsvart efter 1-2. I efterdyningarna av Burströms utvisning (sekunden efter han klev in på isen igen) så tar Luleå ledningen med 1-2 i matchen. Frågan var om Växjö rent mentalt skulle orka med att ännu en gång tappa en ledning på hemmaplan mot Luleå. I senaste mötet i Vida så tappade ju Växjö 4 (!) ledningar till förlust 4-5.
Men hoppet dör aldrig så länge man har Brendan Shinnimin i laget. I powerplay så trycker han in kvitteringen trots en spelare som ryggsäck OCH att ha fått det inledande skottet styr upp i ansiktet på sig själv. 2-2 och matchen kändes helt öppen.
Om det tidigare hade varit Shinnimin som stått i centrum så blev det nu Oscar Engsund i Luleå:s tur att stå i strålkastarljuset. Först så tacklade han en oförberedd Cederqvist med en misstänkt huvudtackling, men åkte endast 2 min för interference. I CMore resonerade man att det var mer en krock än en medveten tackling, vilket troligtvis var samma resonemang som domarna hade. Hemmapubliken höll självklart inte med. Men Engsund var inte klar där, minuten efter hans första utvisning var avklarade så satte han händerna i ryggen på Shinnimin och gav honom en skjuts in i sargen med överkroppen först. Nu var det inget snack om saken och Engsund fick 5+20 (matchstraff) för checking from behind och avgörandet låg nu i Växjös händer.
5 minuter powerplay. 5 minuter med en man mer på banan, oavsett om man gör mål. Vilket drömläge att avgöra och stänga matchen. Men ett USELT powerplay (och ett bra boxplay av Luleå) gjorde att Växjö inte ens var nära att göra mål. Man hade till och med svårt att ta sig in i anfallszonen. Det säger rätt mycket när bästa läget kom när fjärdekedjan var inne i slutsekunderna av powerplayet (troligtvis för att de andra kedjorna skulle komma i rätt fas eftersom spelare ur olika kedjor spelar tillsammans i powerplay). Min gissning till varför det är lättare för fjärdekedjan ibland att ta sig in i zon och komma till skottläge är för att de spelare mycket rakare. Det är pass, åk och visa sig på nytt som gäller och inte att försöka komma i något optimalt läge eller att ställa upp rätt (som man oftast gör i powerplay).
Växjö fick inte in pucken, varken i powerplay eller efter. Eftersom Luleå inte heller fick in någon mer puck under ordinarie matchtid så var det dags för övertid i Vida. Igen.
Växjö får en tung start på första övertidsperioden när Horák åker ut på en oturlig men solklar trippingutvisning. Luleå får flera lägen och hjärtat satt i halsgropen vid mer än ett tillfälle men Växjö härdar ut efter bra försvarsspel. Efter box play-spelet så kommer Växjö tillbaka och tar initiativ och tillslut så händer det. Vilken kedja? Andrakedjan. Denna kedja som varit så bra mot Luleå, framför allt i hemmamatcherna. Det är denna kedja som gör att hoppet lever vidare och semestern får vänta på sig. Man snurrar upp Luleförsvaret och Shinnimin friställer Bokk som bara lägger in den i kassen. 1-3 i matcher nu och ny match på lördag. Säsongen fortsätter.
