Efter fem
En tidig fingervisning om vart vi är på väg?
Hur sammanfattar man säsongens fem första matcher? För att starta någonstans tittade jag tillbaka på var vi befann oss vid samma tidpunkt ifjol. Efter att vi hade startat säsongen på bästa sätt genom att besegra Björklöven i dimman på Hovet (och hyllan?), rullade vi ner ner mot Småland för att plocka hem sex poäng mot Västervik och Tingsryd. Det stannade dock på fyra poäng efter 2 över tidsvinster. En missräkning kanske, men vi var fortfarande obesegrade! Väl hemma i Stockholm hade Mora den dåliga smaken att nolla oss på hemmaplan, och när tanken var att vi skulle revanschera oss uppe i Östersund fortsatte eländet med ytterligare en klar torsk. 1-8 på de två matcherna och sammanlagt -3 i målskillnad parkerade oss på en åttonde plats i tabellen med sammanlagt 7 inspelade poäng. Vad som följde därefter behöver vi inte gå igenom igen med risk för att låta som en trasig vinylskiva.
Läget i år ser ju därför betydligt mer hoppfullt ut. Visst, vi har bara tre poäng fler än förra året men målskillnaden har vänts till +5. Senaste matchen mot Vimmerby måste ha varit någon form av posttraumatisk stress från förra året, men att vi fortfarande lyckats ta med oss poäng från samtliga matcher hittills säger något om lagets karaktär. Att vi någon gång kommer att gå helt poänglösa från en match är nästan oundvikligt. Vad som är mer viktigt är att vi tidigt inte börjar sladda i tabellen. I tre år har vi behövt jaga ikapp placeringar efter usla starter som kostat både SHL-platser och avancemang. Jag är inte orolig över att vi inte ska prestera i ett slutspel, men det behöver råda ett större lugn på vägen dit. Sista omgångarna ska snarare handla om att förfina detaljer än att jaga topp-placeringar. Det kan vara den helt avgörande skillnaden i ett finalspel. Kanske är det för tidigt att dra några större växlar, men alldeles oavsett så behöver grundserien städas av med någorlunda finess. Det behöver inte alltid vara vackert, men det behöver vara gediget.
Likt ifjol hade vi även en ganska rörig situation kring våra målvakter. På de fem inledande matcherna hade Andrén spelat tre matcher och Hävelid två. I år har det sett ut likadant, med skillnaden att Hävelid stått i bägge matcher där vi vunnit efter 60 min. Jag undrar om inte tränarteamets ständiga rockader snarare bidrar till osäkerhet än att låta en av dem få förtroendet under en längre tid? Målvaktsposten är alltid viktig, oavsett serie, men i år känns den nästan ännu viktigare när det är betydligt mer öppnare om finalplatserna än på länge. Jag tror inte heller att denna fråga har gått den sportsliga ledningen förbi,och den nya målvaktstränaren “Micce” Andréasson har säkert en plan för detta. Frågan behöver däremot få ett svar ganska omgående för att vinna tillbaka supportrarnas (och lagets?) förtroende.
Det ljusnar på skadefronten har vi hört förut, bara för att sedan få se hur nästa Djurgårdsspelare stryks från kommande matchtrupp. En följetong som aldrig verkar ta slut och ett läge som är lika bra att acceptera än förneka. I längden är det givetvis ohållbart men tillsvidare så fortsätter Martin Linder Öst, det digra arbetet med att fylla luckorna med kommande generations A-lagsspelare. Det något vackert med att se våra juniorer få möjlighet att uppfylla sina drömmar och flytta sina gränser. Förra året fick Viktor Eklund chansen i andras frånvaro, frågan är vem det kan bli i år?
Tillsvidare fortsätter veteranpoolen visa att gammal är äldst. Det blev ingen toppmatch på något sätt nere i Vimmerby, men Thoresen noterades återigen för poäng, när han stod för en läcker assist till Kelleher, som även han kommit igång på allvar. Gästerna Tingsryd kommer till Hovet ikväll med noll inspelade poäng hittills. Låt det förbli så efter att omgång sex är färdigspelad.
