En match dömd att förlora
Till tonerna av Sjung för gamla Djurgården från ett fullsatt Hovet tekades säsongens tredje Stockholmsderby igång. En match där Djurgårdens ineffektivitet spelade en avgörande roll när AIK bröt hemmalagets segersvit på sex matcher.
Spelet i lika styrka
I Tomas Davies inför-artikel lyftes spelet i fem mot fem upp som en del av någonting Djurgården behöver putsa på för att bli mer framgångsrika över tid. Av kvällens matchbild att döma såg hemmalaget ut att faktiskt få träff i just den spelformen. Visserligen backade AIK av efter sitt tidiga ledningsmål i hopp om att försvara den. Järnkaminerna kunde däremot trycka ner rivalen med ett stundtals övertygande spel när man under långa stunder, framförallt i andra perioden, huserade i anfallszon. Men sen är det ju det där med att göra mål också…
En retroaktiv ineffektivitet?
Mesta mästarna hade inför kvällens match vunnit 12 av de 13 senaste matcherna. Stockholmarna har visat upp en bred repertoar i spelet och lyckats vinna hockeymatcher på flera olika sätt. I stunder när prestationerna lämnat en del att önska har Djurgården haft en otrolig förmåga att ändå ständigt hanka sig kvar i dessa matcher. Ett effektivt powerplay och en stark lagmoral har möjliggjort “smash and grab”-segrar, trots att man kanske inte alltid gjort sig “förtjänt” av det. Något som ofta är signifikativt för ett topplag.
I kvällens match kom bakslaget flygandes som ett brev på posten, i ett derby såklart. Trots ett till stora delar omfattande spelövertag hade de blåklädda stora problem med målskyttet. En välspelande Victor Brattström i AIK-buren var i mångt och mycket anledningen till hemmalagets skrala utdelning, samtidigt som ett tight försvar framför burväktaren försvårade Djurgårdens ambitioner om nätrassel. Utifrån hur kvällens match artade sig är det nog många som lämnar den med känslan av att pengarna till “supportervärvningen” bör gå till ren offensiv spets (läs målskytt), om man nu lyckas gräva fram det…
En misslyckad upphämtning
Efter två perioder började frustrationen över Järnkaminernas ineffektivitet kulminera när ramträffar studsade emot i lagom takt till ett powerplay som för kvällen såg ut att ha gått i stå. Utmärkande för kvällens batalj var just Djurgårdens oförmåga att utnyttja sina många skapade lägen samtidigt som matchen och studsarna föll i linje med vad AIK hoppades på. Med en storspelande målvakt och en maximal, till viss del slumpartad, utdelning i offensiv zon för bortalagets del uppkom känslan av att Djurgården var dömda till att förlora den här matchen, när man under tredje perioden aldrig lyckades komma ikapp.
Djurgårdens sex raka matchers segersvit är i och med kvällens resultat bruten och serieledningen tillhör numera BIK Karlskoga. Det är en svidande förlust, mycket på grund av att den kom just i ett derby, men frågan är om det ändå inte var ett steg i rätt riktning rent spelmässigt?
Mattias Hävelid kastades rakt in i hetluften och visade upp en fin förmåga i att bära upp puck från egen zon med en kraftfull skridskoåkning, helt i paritet med förväntningarna. Han, tillsammans med sitt Djurgården, får chans att revanschera sig redan på fredag när ett formsvagt Västerås IK står för motståndet i ABB Arena Nord.
