AIK - Oskarshamn
5 - 6

En period räcker inte

Det räckte inte ikväll, har inte räckt under säsongen so far och kommer heller inte att räcka fortsättningsvis. Ifall ambitionen finns att bli en av de åtta bästa – topp två får redan betraktas som omöjligt – måste AIK klara av att genomföra matcher som är 60, inte 20, minuter långa.

Ifjol var läget sådant att AIK under matcherna ofta gjorde en dålig period. Något man faktiskt kunde kosta på sig då de övriga två ofta genomfördes med självförtroende, fart och skicklighet. I år gör vi mestadels minst två riktigt dåliga perioder och – i bästa fall – en hygglig. Det kommer aldrig att hålla i längden. Visst, vi har och har haft otur med skador men trots det borde vi Kvällens första period var av det mer avslagna slaget. Oskarshamn fick möjligheter tidigt tack vare två AIK-utvisningar i inledningen. Det är oklart ifall vi skall tacka vårt fina boxplay eller Oskarshamns svaga powerplay för det faktum att de inte tog en tidig ledning. En ledning som ändå kom halvvägs in i perioden då kanadensaren Deschamps tilläts promenadåka från egen zon genom hela AIK-laget och placera pucken bakom Linus Lundin.

Sex minuter senare kvitterade Anton Cederholm i power play men glädjen blev relativt kortvarig. Knappa minuten före pausvilan kom Oskarshamns lednings mål efter ett rent katastrofalt uppträdande från AIK i egen zon. Att det fallit tre mål efter en period kändes märkligt då perioden var mer eller mindre kliniskt ren från vettiga målchanser. Det var snarare slumpen som målade tre gånger om i första akten.

Inför period två valde Roger Melin att byta målvakt. Lundin ut och Kroselj in. Orsaken till bytet är oklart eftersom Lundin inte kan lastas för de mål Oskarshamn lyckades peta in i första. Målen berodde snarare på AIK:s undermåligt agerande uteförsvar. Anders Erikssons tidiga kvittering i andra perioden gav hopp, ett kortvarigt hopp. Knappa fjorton minuter in i perioden hade Oskarshamn gått ifrån till 2-5. Hela den andra perioden kan beskrivas med ett enda ord – katastrof.

Med knappa fem minuter kvar av andra fick AIK chansen att spela i nummerärt överläge i fyra raka minuter, varav två i spel fem mot tre. Då fick vi återigen se hur tafatt laget är i sitt powerplayspel. Pucktempot är för lågt, avsluten för få och benägenheten att tappa ut pucken ur anfallszonen alltför tydlig. När två perioder spelats klart kändes matchen faktiskt avgjord.

Nå, så kom då den tredje perioden och helt plötsligt var AIK sådär fartfyllda och finurliga som vi vet att de kan vara. Tack vare första linen förvandlades 2-5 till 5-5 på dryga sex minuter efter två mål av Sampa och ett av Linkan. Utöver det hade Sandberg ett gyllene läge att avgöra matchen. Så blev inte fallet utan det hela gick till sudden death.

Undertecknad gillar inte tre mot tre spelet i förlängningen. Det blir för chansartat och känslan är att om det förut handlade om tur i förlängningen känns det nu som rena lotteriet. Nu tappade vi inte bonuspoängen på lotteri utan p g a en fullständigt huvudlös utvisning. Att ta onödiga utvisningar är sådant som händer men att dra på sig en omotiverad trippingutvisning bakom motståndarnas kasse med mindre än två minuter kvar till straffläggningen är direkt huvudlöst. Robin Dahlström borde med sin rutin veta bättre än att agera så korkat.

I spelet tre mot fyra orkade AIK inte stå emot utan Oskarshamn kunde avgöra matchen i sista spelminuten. Ännu en gång den här vintern tvingas AIK lämna isen med en besk smak i munnen. Det värsta är att vi nu måste se sanningen i ögonen. Just nu tillhör vi inte seriens åtta bästa lag. Ifall vi framöver vill göra det krävs det en tydlig insikt om att en match börjar när domaren släpper pucken och pågår till sista avblåsningen. En period räcker inte.

Ifjol var läget sådant att AIK under matcherna ofta gjorde en dålig period. Något man faktiskt kunde kosta på sig då de övriga två ofta genomfördes med självförtroende, fart och skicklighet. I år gör vi mestadels minst två riktigt dåliga perioder och – i bästa fall – en hygglig. Det kommer aldrig att hålla i längden. Visst, vi har och har haft otur med skador men trots det borde vi befinna oss på en plats några pinnhål uppåt i tabellen. Ironiskt nog tog vi med dagens poängtapp lite närmare åttondeplatsen. Vi kan tacka vår lyckliga stjärna för att serien är så pass jämn.