Endast en poäng efter en fin inledning - igen
Djurgården åkte en kort resa söderut för att stanna vid Scaniarinken. Värdar för kvällen var Södertälje SK, som med en väloljad lagmaskin fått en bra start på säsongen. Matchen skrevs upp av media som en stor värdemätare för båda lagen. Efter förlängning lyckades hemmalaget dra det längsta strået. Djurgården förlorade återigen en tight match och lämnade fler frågor än svar åt sina supportrar.
Backar vi bandet några decennier hade kvällens match mellan Djurgården och Södertälje varit ett toppmöte i den högsta serien mellan två stora rivaler, båda med ambitionen om att bli svensk mästare. I dagens hockey-verklighet har de två forna storklubbarna dock fått se sig ikapp- och omsprungna av andra aktörer ute i landet, och samtidigt förpassats ner till Hockeyallsvenskan. Bataljerna lagen emellan handlar därför inte längre om de ädla medaljerna, utan istället om att ta ett säte i svensk hockeys förstaklass. Vardagen i andradivisionen innebär att drömmen om Le-Mat bytts ut mot en verklighet med strama ekonomiska förutsättningar, där pengar från sponsorer och privatpersoner utgör grundpelarna för att hålla uppe en stabil och slagkraftig spelartrupp. Trots spel i Hockeyallsvenskan är matcherna mellan Djurgården och Södertälje fortfarande ett hett rivalmöte, det råder det inget tvivel om. Här är några plus och minus från kvällens drabbning.
Plus
Starten på matchen
Djurgården rivstartade rivalmötet med att göra två snabba mål efter att bara några minuter tickat på matchuret. Södertäljelägret tvingades till en tidig time-out för att försöka väcka ett chockat hemmalag. Fortsättningen på perioden var en fortsattning på insagen väg för bortalaget med en tempofylld snabb hockey där stockholmarna genom lyckosamma uppspel kunde skapa flera heta chanser, med bud på fler mål.
Ungtupparna
Förstalinan lös stundtals med sin frånvaro under kvällens match då hemmalagets kedja med urdjurgårdaren och kapten Henrik Eriksson i spetsen lyckosamt stängde ner den. Mycket av Djurgårdens fart och positiva spel kom istället genom ungtupparna signerat Eklund, Larsson och Blomgren. De två förstnämnda noterades för de tidiga målen, samtidigt var Blomgren endast ett ribbskott från att skriva in sig i målkolumnen. Här har tränartrion hittat en lina att bygga vidare på genom att vrida upp speltiden.
Minus
Andra perioden
Jahopp, tillbaka till ruta ett var känslan som infann sig efter 40 spelade minuter. Återigen trillade Djurgården ner i fallgropen, mestadels på eget bevåg, som så många gånger tidigare i årets säsongsinledning. Utvisningarna började hagla hos bortalaget samtidigt som spelet började hacka, mycket på grund av just alla utvisningar. Några av Järnkaminernas överträdelser var visserligen något av det billigare slaget, men några i offensiv zon var synnerligen onödiga. Stockholmarna skänkte åter initiativet till motståndarna, den här gången till Södertälje, som kunde ta betalt på misstagen från DIF-lägret. Med all rutin som finns inom laget måste man kunna spela smartare och tygla sina känslor för att inte gå rätt in i motståndarnas uppenbara fälla, eller hur Dick?
Självförtroendet hos Viktor Andrén?
Det har börjat knaka ordentligt i supporterled gällande burväktarens ageranden på isen. Nu har även media börjat uppmärksamma det supportrarna iakttagit och oroat sig gällande Viktors målvaktsspel. Hur är det egentligen med hans självförtroende? Han utstrålar tyvärr inget som går att likna vid just självförtroende och ingjuter heller inte någon trygghet till varken laget eller DIF-supportrarna. Prestationerna är ojämna där fina parader varvas med snöpliga baklängesmål från “icke-chanser”. I andra perioden sattes den Mariestadfostrade keepern på prov när hans utespelare tog utvisning på utvisning. Ett prov han inte lyckades leva upp till. 1-2 målet är allt annat än otagbart och kvitteringen kommer från en snäv vinkel, vilket inte borde resulterat i nätrassel. Här började vändningen och momentum-pendeln slog över till "tälje". Det är nog ingen vild gissning att kollegan Hugo Hävelid vaktar kassen på fredag.
Frustration
På förhand målade media och supportrar upp kvällens motstånd som en första värdemätare den här säsongen för mesta mästarna. Under första perioden såg Djurgården ut att infria många supportrars förhoppningar och några frågetecken från säsongsinledningen var på väg att rätas ut. Dessvärre lyckades inte stockholmarna rida hem segern trots ledning i mitten på tredje perioden. Frustrationen bubblar just nu inombords - nära kokpunkt - och lagets prestation över 60 minuter lämnar åter fler frågor än svar. Är laget för dåligt tränade då man ofta startar matcher bra för att sedan gå ner i tempo och dra på sig utvisningar? Hur ska Djurgården spela av matcher i ledning? Varför har man inte disciplin i en match med många känslor? Hur hittar man vägar att vinna tighta tillställningar, eller på övertid för den delen? Frågorna är många, svaren få - än så länge. Ni kanske sitter på fler frågor och kanske några svar? Dela gärna med er.
