JVM-bloggen: Ett brutet ben läker. Men en förlust varar för evigt

JVM-bloggen: Ett brutet ben läker. Men en förlust varar för evigt

Ökad stabilitet
Tidigare har jag klagat en hel del på Kanadas målvaktsval. Innan turneringen var mitt val självklart, med en gradvis sjunkande ton jämte Malcolm Subban då allting startade.
 
Faktum verkar vara att han spelar bra mot bättre lag, och dåligt på sämre lag. Kanske inte så konstigt, men det skapar fortfarande en oro.
 
Matchen mot USA var – i mina ögon sett – hans bästa match under turneringen hitintills. Returerna spelades under kontroll (oftast var det inte många att hantera), positioneringen kom mer och mer på rätt spår och känslan kring honom var generellt förbättrad. En markant skillnad från tidigare.
 
Idag visade han vem som är förstavalet.
Idag visade han stabilitet.
 
Man har dock en kapabel reservmålvakt på bänken. Nu har det redan passerat tre matcher och ingenting har gjorts för att hålla Binnington med i spelet.
 
Subban har visat instabilitet, och att kasta in Binnington i spelet utan att ha ens ha matchrutin är en av de största riskerna som finns med den här turneringen. Sista matchen mot Ryssland kommer att ge oss en gruppvinnare och en direkt plats till semifinal, men frågan existerar hur man ens tänker på målvaktsfrågan.
 
Ska Subban få stå, och  vara startande resterande matcher?
Eller ska man ta ett chanskort och låta Binnington spela mot Ryssland?
 
Felbeslut
USA slarvade i praktiken bort tre poäng mot Kanada, genom att ta korkade utvisningar med knappa fem minuter kvar på klockan. Vid tillfället hamnade man i två minuters spel 3-mot-5. Detta var alltså i den tredje perioden.
 
Där ska man tacka John Gibson - mannen mellan stolparna - som nog gör sin bästa landslagsturnering i karriären. Han gav sitt land möjligheten att komma tillbaka när det väl blev dags att spela PP i andra änden av isen.
 
Frågan är om man inte har bättre disciplin hos USA? Man lade inte fokus på rätt saker, och man la inte frustrationen åt sidan för att kunna göra sitt jobb.
 
”Ett brutet ben läker. Men en förlust varar för evigt”.**
 
När man väl kom till eget spel i Powerplay hade man planen väl framtagen, med skott från blålinjen som deras strategi. Men där kunde jag också finna ett par fel.
 
Först och främst hittade jag hur Kanada jobbade för att få bort Gostisbehere från skottposition. Seth Jones fick istället ersätta på skottposition. Instinktivt arbetat av ”lönnlöven”. Dåligt redigerat av ”jänkarna”. Omedelbart skulle man försökt att få fram den rätta passningen till Gostisbehere och därifrån, skott på mål. I de matcher man sett har jag inte påträffat honom som en vars skott gärna går utanför.
 
Jones imponerar (då och då). Men han måste träffa mål också!
Felbeslut kostade USA tre poäng. Så enkelt är det.
 
Man är med. Men knappt …
En relativt kort notis – ovanligt, men här är den:
Den tidiga morgon som man klev upp för att åskåda JVM-hockey. En – underligt – tidig match mellan Finland – Schweiz. På pappret och på isen en otroligt jämn match.
 
Resultat blev detsamma.
 
Schweiz ledning kom genom hårt arbete, snabb kontring och att man – enligt kanadensisk stil: ”Got the puck to the net!”. Någonting som man i Finland definitivt inte var förbereda på. Skillnaden var knappast hårfin. Den hade sina differenser på en extremt bred marginal.
 
Nu kan ju det finska folket tacka sitt lag för att kunna arbeta sig tillbaka (hela två gånger) för att senare vinna i straffläggning. Andra raka förlusten för Schweiz. Också andra raka efter straffar.
 
Finland är med i leken. Men knappt.
 
Man måste visa sitt sanna jag mot Sverige.
Annars är det en tuff kamp via kvartsfinalerna som gäller.
 
Övrig agenda
Tuffa tag anklagas som fult spel. Tillvisso, ja. Men inte alltid. Vi måste faktiskt tåla lite grann. Det går åt båda hållen. En medvetslös man kan inte ta sig till avbytarbåset på egen hand.
 
Bort från JVM, men väl värt att nämna. Bridgeport Sound Tigers (AHL) hedrar de offer i Newtown-massakern genom att spela med deras namn på tröjorna under sju matcher. Dessa ska senare doneras till de drabbade familjerna. Stort!
 
Publiken sviker, även i Ufa. Nej, tillbaka till Nordamerika säger jag.
 
Turneringens skrällag: Schweiz
 
Turneringens blunder: Tyskland
 
 
 
** Adam Sandler – Benknäckargänget, 2005 (Korrigerat citat)
 
_______________________________________
 
Läs mer om mina tankar på och skrifter via Twitter:
@stefanlofstrand

Stefan Löfstrandstefanlf34@gmail.com2012-12-30 13:44:02
Author

Fler artiklar om Junior-VM 2013