Ett drag som gett effekt - SSKs tränartrio kompletterar varandra utmärkt
SSK är som på nytt fött efter de tio dagar långa uppehållet. Laget gnuggade under uppehållet stenhårt på en enda sak. Försvarsspelet.
Vid juletider så pratar man mycket om händelserna kring bibeln. Vi har våra egna frälsare och hjältar där Mackan och Videll leder sina lärjungar till stordåd.
I båset hittar vi de tre vise männen som ser ett ljus bortom horisonten. De ger oss hopp och tro om framtiden, att de goda kommer att segra till slut. Bogren, Zakrisson och Grossman har hittat sina nya roller i båset på ett utmärkt sätt.
Jag tittar ofta hur det ser ut i båset med kommunikationen mellan tränare och spelare.
Har sett en stor skillnad sedan Grossmans inträde. Bogren är mera aktiv i båset. Han går runt och peppar spelarna på ett annat sätt. Han kan under en match ha samtal med enskilda spelare och ge personlig feedback direkt. Har sett det vid flera tillfällen.
Grossman är bara med sin närvaro en respektingivande person. Han står placerad vid sina backar och är så hängiven sin uppgift att det är skrämmande. Skrämmande på ett bra sätt.
Han må vara ganska fåordig i sin stil men kunskapen Grossman besitter är ovärderlig.
Zakke är killen med fingertoppskänsla. Han läser spelet bra och har vid de flesta tillfällena i matchen rätt killar på isen.
Det finns dock en del grejer som dessa tre vise män måste slipa på. Vi vet alla som följt SSK vad det är.
Att skylla siffrorna på att lagets boxplay var för dåligt i början på serien funkar inte. Då var laget runt 50 %. De senaste tio omgångarna har man i alla fall gått från 50 till att vara 70 %. Det är en bra förbättring men inte tillräckligt bra i längden. Det finns en osäkerhet i boxen som gör att den krymper ihop för mycket. De blir för centrala och skapar ytor för diagonalpass genom boxen.
Tänker inte kritisera några spelare vid namn i den här artikeln. Tycker att vi bör addera Alba in i boxplay spelet. Det märks att Dahlström saknas i den här spelformen och jag hoppas att han snart är tillbaka. Dahlström är för mig lite som tjuren Ferdinand på julafton efter att ha suttit på humlan.
Att se SSK spela ishockey i den första perioden igår var en lektion hur ishockey ska spelas. Har en fascination till maskiner. Gillar att se program som visar hur en fabrik fungerar inifrån. Just nu är SSK en maskin. Varenda lagdel är en komponent som maler och maler på tills nästa skift ska in. Det finns inget lag i den här serien som har en så hög högsta nivå som SSK vill jag påstå.
AIK kom knappt in i anfallszon under den första perioden. I den andra blev spelet lite mera jämt men SSK höll hemmalaget på utsidan för det mesta. AIK gjorde ett mål i den andra perioden där boxen åter blev för liten och man tappade även till viss del markering.
Vår frälsare Mackan gjorde ett psykologiskt 1-3 mål vilket gav oss ett två måls ledning inför den sista perioden.
När Stelios gör 1-4 i PP i den tredje perioden så trodde nog de flesta att matchen var avgjord. Det gjorde inte jag. Hade Nybro matchen i minnet och hur nära det var poängförlust den gången. AIK gjorde vad de kunde för att komma närmare och var grymt effektiva. Det kändes som varje skott mot mål gick in. Som tur är stannade det vid 3 mål. SSK satte sedan två mål i tom bur. Först var det Dyk som gjorde 3-5 och sedan fastställde Wiå slutresultatet till 3-6.
SSK visade hela Hockeysverige att man är att räkna med i årets serie. Serien har ännu inte hunnit halvvägs och mycket kan hända. En sak är dock säker. SSK är i toppen och kommer göra allt för komma högst upp. Det är det som är ljuset i horisonten. De kan vi tacka de tre vise männen för.
Mina stjärnpoäng i matchen mot AIK:
Var det bara jag som reagerade på att kommentatorerna sa att 0-2 inte borde godkännas. Jag själv va fly förbannad på att "Daggen" bara såg situationen från en vinkel. Efter ett tag så vände de dock kappan efter vinden.
”winning is a habit”
